- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:447

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Schönbeck, Carl Gustaf - 1. Schönberg, Anders, d.ä. - 2. Scnönberg, Anders, d.y.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

d. 12 juni 1829 och gift 1857 med preussiske
löjtnanten C. Fr. Joh. Pfeiffer, har under
sign. Sylvia gjort sig känd som en af våra mest
produktiva författarinnor och förutom noveller i
tidningar och tidskrifter utgifvit: Aurora Trampe
1867, Taflor ur Göteborgslifvet 1867, Agatha Denkvardt
1870, Ett nattstycke, ram till fyra taflor 1871,
Magdalena Rudenschöld, romantisk skildring 1875,
Dora Rein, en värnlös flickas öden 1877, Axel
Fersen och Marie Antoinette
1877, Guldets makt 1882,
m. m.


2. Schönbeck, Henrik Olof, präst, skriftställare,
politiker. Född i Malmö d. 28 april 1810;
den föreg. kusin. Föräldrar: sedermera prosten
och kyrkoherden i Riseberga, fil. mag. Christian
Schönbeck
och Elsa Botilda Sorbon.

Student i Lund 1825, blef S. 1829 fil. magister därstädes och
kallades 1831 till docent i estetik. Efter att 1838
undergått präst- och pastoralexamen, utnämndes han
1840 till kyrkoherde i Hesslunda och 1858 i Qvistofta
pastorat, båda i Lunds stift. Hans praktiska duglighet
samt lifliga politiska och kulturella intressen ådrogo
honom snart ståndsbrödernas uppmärksamhet, och var han
vid 1856–58 års riksdag ledamot af prästeståndet.
1862–67 verkade han som folkskoleinspektör och valdes
1865 till statsrevisor. Vid riksdagarna 1876–88
företrädde S. Malmöhus län i Första kammaren,
tillhörande dess afgjordt landtmannapartistiska och
i rent politiska och kulturella frågor frisinnade
fraktion. Han spelade vid riksdagarna en ganska
betydande roll, mindre genom sitt uppträdande i
debatterna, i hvilka han föga deltog, än genom
sina förbindelser med pressen och sitt lifliga
deltagande i spelet bakom kulisserna. Spirituell
och angenäm sällskapsman, torde han mer än de
flesta varit ägnad att utgöra den sammanbindande
länken mellan liktänkande inom de olika kamrarna,
hvarförutan hans snarfyndighet och rikedom på
utvägar ej förfelade att bereda honom respekt och
inflytande. Ett yttre bevis bland de många härpå
var hans upprepade val till statsrevisor af Andra
kammaren 1881–84. Död i Stockholm d. 2 juli 1896.

Af trycket har S. bl. a. utgifvit: Biskop Wilhelm
Faxes historia jämte bidrag till Lunds domkapitels
karakteristik
, 1848, Personal- och kulturbilder 1878,
Regleringen af biskopslönerna 1883, m. m. jämte ett
stort antal politiska tidningsartiklar, särskildt i
Dagens Nyheter.

Gift 1833 med Agnes Thuresson. Sonen
Christian, född d. 8 maj 1841, student i Lund 1859
och advokat i Helsingborg, representerade samma stad
i Andra kammaren 1894–96 och uppträdde som utpräglad
vänsterman.

1. Schönberg, Anders d. ä., jägare. Född i
Stockholm d. 27 nov. 1689. Föräldrar: vicepresidenten
i Svea hofrätt Jonas Erdtman, adlad Schönberg,
och Katarina Stiernhöök.

Efter idkade akademiska
studier i Uppsala och Greifswald, anställdes
S. såsom landtjägmästare i Västmanland och förordnades
1713 till kapten vid det s. k. bergsregementet, en
landtvärnskår af jägeribetjäning, salpetersjudare
och bruksfolk, som
uppsattes i ändamål att om möjligt hindra en befarad
landstigning af ryssarna. Då den ryska flottan 1719
anländt till Roslagsskären, utvecklade S. mycken
kraft och åstadkom genom sina anordningar, att
de inre delarna af Uppland och Västmanland blefvo
skonade från fiendens hemsökelser. Till belöning
befordrades han två år senare till öfverjägmästare
i Gästrikland, Hälsingland och Härjedalen. Han tog
afsked ur statens tjänst 1737, då han erhöll titel
af hofjägmästare, samt afled på sin gård Aspenäs i
Uppland d. 1 febr. 1759.

Såsom riksdagsman deltog
han i alla riksdagar 1719–38, arbetade därunder
flitigt i bergs- och kammarekonomie-deputationerna
samt ifrade mycket för svenska slöjdernas förkofran
och utveckling. Mest bekant är S. för de stora
björn- och älgskall, han anställde till konung
Fredriks nöje. De noggranna anteckningar, han fört
öfver sina jakter, skänka en intressant inblick
i jaktyrket på denna tid och framställa honom
själf såsom ovanligt skicklig i jaktens idrott.

Gift 1718 med friherrinnan Gustafva Johanna von
Friesendorff
.

2. Schönberg, Anders d. y., ämbetsman,
häfdatecknare. Född på Aspenäs gård i Uppland, d. 6
okt. 1737 ; den föreg. son.

Sedan han studerat i
Uppsala, inskrefs S. 1754 såsom auskultant i Svea
hofrätt, men öfvergick sedan till Kanslikollegium
och utmärkte sig såsom riksdagsman vid alla riksmöten
1760–92, under frihetstiden tillhörande Hattarna. På
grund af den ovanliga författaretalang, S. ådagalagt,
befordrades han 1761 till rikshistoriograf, ett
ämbete, som eljest endast lämnades åt den mognare
förtjänsten, och blef från denna tid en af Sveriges
flitigaste och mest framstående skriftställare på det
historiska området. Utnämnd 1773 till riksheraldikus,
erhöll han 1776 fullmakt såsom kansliråd. Tillhörde
sedan 1767 såsom ledamot Vetenskapsakademien och
sedan 1786 Vitt.-, hist.- och ant.-akad. Sina sista
lefnadsår tillbragte han på sin egendom Åsberg
i Gästrikland och afled där d. 6 april 1811.

Af naturen begåfvad med snabb uppfattning, en
ovanligt klar öfverblick af de ämnen, som förelågo
till behandling, samt otrolig lätthet för arbete, har
S. lämnat ett stort antal skrifter. Som författare
väckte han egentligen först uppseende genom de på
sin tid mycket lästa, ehuru nu alldeles bortglömda,
Bref af Menalcas 1759 öfver åtskilliga estetiska,
filosofiska och politiska ämnen. Likaså torde hans
öfriga skrifter, dels särskildt utgifna, dels i
samtida journaler, nu vara till det mesta förgätna,
med undantag af hans förnämsta arbete Historiska
bref om det svenska regeringssättet i äldre och
nyare tider
, hvars utgifvande, sedan det tagit
sin början 1777–78, afbröts i följd af Gustaf III:s
missnöje med författarens frisinnade åsikter, och
som därför först i en senare tid (1849–51) blifvit
fullständigt utgifvet af A. I. Arwidsson. Af hans
öfriga talrika skrifter må nämnas Utkast om grunderna
i allmänhet till näringars uppkomst och förfall uti
borgerliga samhällen
1767 samt Kort utdrag af Carl
XI:s historia
, i »Historisk almanach» 1785–90. Bland
svenska häfdatecknare intager S. en synnerligt
framstående rang,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free