- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:459

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Silfverhielm, Claës Erik - 3. Silfverhielm, Carl Göran - Silfverschiöld och Silfwerskiöld - 1. Silfwerskiöld, Nils - 2. Silfverschiöld, Nils

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anklagades af dem att ha varit bland de
landshöfdingar, som obehörigt inblandat sig i
de skedda riksdagsmannavalen.

Gift 1765 med friherrinnan Beata Sofia Rålamb.


3. Silfverhielm, Carl Göran, militär,
magnetisör. Född d. 28 aug. 1759; den föreg.
brorson. Föräldrar: öfversten Carl Adam Silfverhielm
och Helena Unge.

Efter fädernas exempel ingick
S. 1775 på den militära banan som fänrik vid
lifgardet, där han 1786 befordrades till kapten
och 1792 till major. 1794 blef han öfverstlöjtnant
vid Österbottens regemente och 1795 öfverste i
armén.

Det var dock å ett helt annat fält än
det militära, S. skulle förvärfva sin egentliga
namnkunnighet. Under en resa 1785 till Frankrike med
riksrådet C. F. Scheffer hade han gjort bekantskap
med den animala magnetismen och efter återkomsten
till Sverige stiftade han i Stockholm ett sällskap
kalladt »harmonisk societet» och öppnade en stor
s. k. banquet, som dagligen besöktes af en mängd
patienter. Han utgaf ock 1787 Inledning till kunskapen
om Animala Magnetismen
. I en tid, då tron på det
mystiska var synnerligen stark, icke minst bland de
allra högsta samhällsklasserna, var S:s uppträdande
till en tid föremål för den största uppmärksamhet. Så
småningom bragtes han dock i glömska och synes sina
sista år föga eller intet hafva befattat sig med
sin magnetism. Död i Uleåborg d. 28 nov. 1808.

Gift 1794 med friherrinnan Ulrika Gustava Lovisin.


Silfverschiöld och Silfwerskiöld. Ätternas
förste kände stamfader var torparen Jöns i Hylta,
som lefde i Målilla socken i Småland i slutet
af 1500-talet. Hans sonson, professorn Niklas
Andersson Hyltén
– se S. 1. – adlades 1686
med namnet Silfwerskiöld. Dennes sonson,
presidenten Arvid S., erhöll 1771 friherrlig
värdighet med namnet Silfverschiöld.


1. Silfwerskiöld, Nils, universitetslärare,
rättslärd. Född i Ölmestads prästgård i Småland d. 18
jan. 1635. Föräldrar: kyrkoherden Andreas
Hyltenius
och Anna Gahm.

Student i Uppsala
1653, blef S. fil. magister därstädes i slutet af
1650-talet. Under någon tid (1664–65) var han
handsekreterare hos hertig Adolf Johan på
Stegeborg och gjorde därefter vidlyftiga studieresor
i Tyskland, Holland och England, från hvilka
han vid Lunds universitets stiftelse (1667)
hemkallades för att emottaga den ena af de båda
lärostolarna i juridiska fakulteten. Utom sitt
lärarekall måste han för en tid (1668) åtaga sig
akademisekreterarebefattningen jämte flerahanda
uppdrag för universitetets ekonomiska förvaltning
och förordnades vid professor N. Beckmans
afsättning 1673 att, tillika med sin egen professur,
förestå lärostolen i romersk rätt. Han innehade
sedan denna dubbla lärarebefattning, som vid den
tiden innefattade hela den juridiska fakulteten,
till 1687, då han från den begärde och erhöll
entledigande. När hans måg och efterträdare,
Gjedde-Ehrenborg, 1700 afgått med döden,
sökte S. och erhöll för andra gången den
professur, hvartill han trettiotre år förut blifvit
utnämnd. Han fick likväl ej länge stanna på
denna återförvärfvade plats, enär han afled d.
11 januari 1702.

Enligt alla samtidas intyg
ägde S. en sällsynt duglighet både såsom lärare
och ämbetsman. Tidigt bemärkt såväl af
förmyndarestyrelsen som af Carl XI, användes
han i flera administrativa värf och spelade en
ej obetydlig roll vid förhandlingarna efter freden
i Lund. 1679. Hans medborgerliga förtjänster
belönades 1686 med adelsbref, då han kallade
sig Silfwerskiöld.

Gift 1671 med Abela von
Kempften
; 2: 1680 med Juliana Sigrid Gripenflycht.


2. Silfverschiöld, Nils, militär, landthushållare,
politiker. Född d. 23 juli 1753; den föreg. sonsons
son. Föräldrar: presidenten, frih. Arvid Silfverschiöld och
grefvinnan Ulrika Magdalena von Seth.

Redan 1768 ingick S. å den militära banan som
korporal vid Västgöta kavalleri
och blef 1771 fänrik vid Bohusläns dragoner,
där han 1774 befordrades till löjtnant och 1777
till kapten. 1779 förflyttades han i samma
egenskap till Västgöta-Dals regemente, där han 1781
nådde majorsgrad. Redan 1784 tog han emellertid
afsked ur krigstjänsten för att ägna sig åt
enskilda värf. Han hade nämligen 1782 ingått
giftermål med Anna Margareta Alströmer, som af
sin morfader Niklas Sahlgren (se II: 408) gjorts
till innehafvarinna af Kobergs betydliga
fideikommiss i Västergötland. S. gjorde sig nu snart
känd som en driftig och energisk jordbrukare,
den där tillika med mindre vanlig framsynthet
städse var villig att ställa sig i spetsen, när det
gällde att befrämja allmännyttiga företag. Sålunda
var han bl. a. en af direktörerna för det bolag,
som 1793–1800 bragte Trollhätte kanal till
fullbordan.

Han hade då äfven hunnit
framträda som politiker. Vid sin första riksdag
1789 var han visserligen tyst i riddarhusets
debatter, men åtnjöt inom oppositionen ett sådant
anseende, att han invaldes i hemliga utskottet,
där han, enligt en sin kamrats – A. L. Hamiltons
– ord, »i det han förde ärans språk, uppenbarade
sitt hjärtas innersta tankar». Tvifvelsutan
var ej heller detta beröm öfverdrifvet, ty
varm fosterlandskärlek, högsinthet och karaktärsfasthet
voro städse för S. utmärkande kännetecken.
Vid 1800 års riksdag betecknas han
af J. von Engeström som den frisinnade
oppositionens verkliga chef å riddarhuset, om ock
hans mognare ålder och lifserfarenhet skyddade
honom från deltagande i de hetsigaste åtgärderna.
Ett vackert intyg om arten af sina tänkesätt
lämnade han genom sin af riddarhusets unga vänster
med varmt bifall hälsade motion, att adeln skulle
afsäga sig sin rätt att uteslutande besitta säterier, å
hvilken landtmarskalken vägrade proposition,
såsom görande intrång i konungens privilegier. (!) I
det stormiga uppträde å riddarhuset, då Hans Järta,
P. A. Tamm, m. fl. afsade sig adelskapet (se I:
130), deltog äfven S., men nöjde sig med att
afsäga sig sin riksdagsmannarätt för pågående
riksmöte. Han blef ock jämte flera af de
uppträdande för förgripliga åtgärder mot landtmarskalken
ställd under åtal inför Göta hofrätt, hvilket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free