Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöblad, Erik Carlsson - Sjöbohm, Fredrik - Sjöborg, Nils Henrik - Sjöbring, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1676 och samma år befordrades till amiral och
amiralitetsråd. Så till vida hade lyckan varit honom
gynnsam, men blef det icke under fortgången, oaktadt
S. hvarken saknade mod eller förslagenhet. Under Carl
XI:s krig med Danmark anförde han Göteborgseskadern
af svenska flottan. I farvattnet mellan Lübeck och
Möen mötte han danska amiralen Juel, och en skarp
drabbning började. Juel gynnades af vinden och hade
dessutom en mer öfvad besättning, så att svenskarna
förlorade slaget, och S. med sitt amiralsskepp blef
tagen. Först efter krigets slut blef han utväxlad
och återkom 1679 till fäderneslandet. Af Carl XII
utnämndes han till landshöfding eller guvernör öfver
Göteborgs eller Bohuslän, men efterlämnade där ett
föga hedrande minne. Försnillningar af Kronans medel
och inkomster utgjorde nämligen ett stående drag
i hans förvaltning. Slutligen gingo oordningarna
så långt, att en undersökningsnämd tillsattes under
Gustaf Cronhielm, och S. dömdes af hofrätten från
lif, ära och gods. Straffet mildrades af Carl XII
till lifstids fängelse, men redan året därefter
befriades S. af drottning Ulrika Eleonora äfven från
detta. Död i Göteborg d. 31 maj 1725.
Gift 1681 med friherrinnan Charlotta Regina Palbitski.
Sjöbohm, Fredrik, sjömilitär, författare af
nautiska läroböcker. Född d. 13 dec. 1753 i
Karlskrona. Föräldrar: regementsskrifvaren Christian
Sjöbohm och Barbara Kristina Törnberg.
Tidigt inskrifven vid flottan, tillägnade sig S. en mer
än vanlig praktisk skicklighet i sitt yrke genom
en åttaårig sjötjänst, omväxlande på handels- och
krigsfartyg och hvarunder han genomgick alla graderna,
från matros till kapten. Sedan han blifvit befordrad
till löjtnant vid flottan, förestod han 1786–96,
undervisningen vid amiralitetssjömansskolan, med
undantag af krigsåren 1788–90, då han bevistade
fälttåget mot Ryssland och deltog i alla större då
förefallande krigsföretag. Vid den bekanta reträtten
från Viborgs redd blef han tillfångatagen. Återkommen
till Karlskrona, befordrades han efter tur inom
sitt vapen till öfverste. Förflyttad 1825 till
den då upprättade expektansstaten, afled han
i Karlskrona d. 25 april 1829. I sin egenskap af
lärare i sjömansskolan författade och utgaf han flera
för yrket viktiga arbeten, såsom: Försök till kort
utkast om sjömanövern 1791, Undervisning om skeppstackling
1792, Exempel uti navigation med taflor och
logarithmer 1795, Bästa vägen för en ung sjöman att
vinna förtroende o. s. v.
Gift 1798 med Katarina Kristina Eklund.
Sjöborg, Nils Henrik, arkäolog,
universitetslärare. Född i Högestads prästgård d. 6
febr. 1767. Föräldrar: prosten och kyrkoherden Nils
Johan Sjöborg och Märta Helena Hahne.
Student i Lund 1783, erhöll S. vid magisterpromotionen
1787 den filosofiska graden och kallades 1790 till
docent i historia. Året därefter företog han för
arkäologiska forskningar en resa till fots
i norra Tyskland och fortsatte under fleråriga
resor i fäderneslandet de antikvariska studier,
han från ungdomen med ifver omfattat. 1796
utnämndes han till adjunkt i historia vid Lunds
universitet och befordrades 1799 till professor i
samma läroämne. Såsom akademisk föreläsare förstod
han i mer än vanlig grad väcka intresse för de
ämnen, med hvilka han själf sysselsatte sig,
nämligen topografi och fornforskning, och att af
sin ansenliga lärjungeskara bilda en skola, till
hvilken hörde flera af de män, som sedermera blefvo
framstående på de nyssnämnda vetenskapsgrenarnas
område, såsom Lindfors, A. Ahlqvist, Liljegren,
S. P. Bexell m. fl. Därjämte förvärfvade han sig
anspråk på erkännande för den andel, han tog i
stiftandet, 1805, af Lunds universitets historiska
museum, hvars första samlingar till väsentlig del
voro af honom dit skänkta. Hufvudsakligen genom
d. v. statsministern grefve L. von Engeström, som han
lyckats vinna för sina planer, förordnades han 1814,
utan Antikvitetsakademiens hörande, till ett slags
antikvitetsintendent, med åliggande att företaga
resor i landsorterna, hafva tillsyn öfver landets
fornlämningar, öfver dem upprätta förteckningar
och beskrifningar samt insamla fornsaker, diplom
m. m. Då detta förordnande, som från början gälde
för tvenne år, utgick 1816, förvandlades det till
tjänstefrihet för lifstiden, hvarefter han dels
vistades på antikvariska resor i Sverige och Norge,
dels uppehöll sig i Stockholm, där han afled d. 1
juli 1838.
Såsom vetenskapsman torde S:s största
förtjänst legat däri, att han riktat uppmärksamheten
åt det fält, där han själf arbetade, samt visat
vägen åt andra, för grundligare och skarpsinnigare
undersökningar mer danade forskare. Det inflytande,
han utöfvade såsom författare och vetenskapsman,
kan därför sägas hafva varit endast medelbart. Han
var eljest en flitig skriftställare, af hvars många
arbeten här må nämnas: Blekinge läns historia
och beskrifning 2 del. 1792–93, Inledning till
kännedomen om fäderneslandets antiqviteter 1797,
Samlingar till Skånes historiska beskrifning 3 häft.,
1801–04, Beskrifning öfver Malmöhus län 1 h.,
1812, Nomenklatur för nordiska fornlämningar 1815,
Anteckningar om Knutsgillet samt flera medeltidens
inrättningar och brödraskap i Lund 1819, Samlingar
för nordens fornälskare 3 del., 1822–30.
Gift 1804 med Fredrika Kristina Sparrsköld.
Sjöbring, Per, orientalist. Född d. 25 okt. 1776 i
Drefs församling af Kronobergs län, där föräldrarna
voro bondfolk.
I Uppsala, där S. blef student
1799, promoverades han 1803 till fil. magister,
blef 1806 e. o. amanuens vid akademiska biblioteket
och året därefter docent i hebreiska och arameiska
litteraturen. Hemkommen från en vetenskaplig resa
till Danmark och åtskilliga tyska universitet,
utnämndes han 1814 i Uppsala till e. o. och 1815 till
ord. adjunkt i grekiska och österländska språken samt
blef 1830 professor i orientaliska språk. Led. af
Vitt.-, hist.- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
