- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:471

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Skjöldebrand, Erik - 2. Skjöldebrand, Anders Fredrik - 1. Skogman, Carl David

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tragedierna: Cleopatra 1749, Habor och Signild
1767, Aslög 1783, ny uppl. 1795, Gustaviaden,
en hjeltedikt i tolf sånger
1768, Afhandling om
det sublima i litteraturen
1792, m. m. Han var
äfven samlare och författare i numismatik samt
har skrifvit psalmerna 358 och 365 i vår svenska
psalmbok, ehuru dessa senare blifvit öfversedda
af Adlerbeth och Franzén.

Gift 1756 med Johanna Logie.


2. Skjöldebrand, Anders Fredrik, militär,
konstvän, författare. Född i Algier d. 14 juli
1757; den föreg. son.

Vid fjorton års ålder intogs S. vid universitetet i
Uppsala och blef tre år därefter (1774) kvartermästare vid
Södra skånska kavalleriregementet. Såsom
löjtnant flyttad till Östgöta kavalleri 1779,
befordrades han 1783 till ryttmästare samt bevistade
1788–90 årens fälttåg på örlogsflottan, såsom adjutant
hos hertig Carl. Major i armén och öfverstlöjtnant
1793, anställdes han s. å. såsom adjutant på stat
hos hertigen-regenten, blef löjtnant vid Konungens
drabanter och öfverste i armén 1794 samt undfick
på egen begäran afsked från löjtnantsbefattningen
vid drabantkåren 1797. Den ledighet, han härigenom
vann, ägnade han åt konsten och vetenskaperna,
besökte Trollhättan och gjorde en resa till Nordkap,
öfver hvilka färder han utgifvit beskrifningar med
plancher: Description des cataractes et du canal
de Trollhätta avec gravures
samt Voyage pittoresque
au Cap du Nord, avec gravures
.

S. hvilken var en
själfständig karaktär, som aldrig lät rubba sig från
sina grundsatser och åsikter, stötte sig därigenom
icke sällan med de makthafvande. Vid Norrköpings
riksdag 1800 stod han i oppositionens främsta led
och åtalades efter dess slut för förnärmelser mot
landtmarskalken, men slapp undan med obetydliga
böter. 1808 ingick han åter i tjänst såsom chef för
Östergötlands landtvärn samt blef i februari följande
året chef för Norra arméns andra fördelning. Några
veckor därefter deltog han i revolutionen. Då hans
forne vän och gynnare hertig Carl därigenom kom på
tronen, begynte nådevedermälen tillflöda i rikare
mått. Vid kröningen befordrad till generaladjutant
och generalmajor, utsågs han till en af fullmäktige
vid fredsunderhandlingarna i Fredrikshamn och fick på
hösten 1809 förtroendet att följa den afsatte konung
Gustaf Adolf till Baden.

Härunder förvärfvade han
sig genom sitt humana och värdiga uppförande i hög
grad den biltoge monarkens förtroende, så att denne
till ett bevis på sin aktning vid afskedet skänkte
S. ett diamanthattband. 1810 förordnades han till
öfverståthållare samt innehade denna plats i två
år eller till 1812, under hvilken tid han jämväl
var förste direktör för Kongl. teatern. 1813 blef
han generallöjtnant samt chef för svenska arméns
kavalleridivision i Tyskland. Härunder utförde han
den 6 dec. den lysande träffningen vid Bornhöft,
där han med nio hundra man kavalleri anföll den från
Lübeck retirerande danska styrkan
samt fråntog den sju artilleripjäser och gjorde
sjuhundra fångar. Denna träffning var under hela
kampanjen den enda, som svenskarna på egen hand
vunno. Till belöning härför upphöjdes han 1814
till friherre samt erhöll i uppdrag att jämte
general Björnstjerna afsluta konventionen i Moss
samma år, inkallades 1815 i statsrådet, blef chef
för kronprinsen Oscars hof, grefve 1819, general
af infanteriet 1820, samt slutligen En af rikets
Herrar 1822. Tog afsked från statsrådsämbetet
1828 och afled i Stockholm d. 23 aug. 1834.

Med af fadern ärfd smak för vitterhet och skön
konst, ägnade han äfven under sina viktigaste
politiska uppdrag alla lediga stunder åt musik,
måleri och skaldekonst. Af hans många utgifna verk
äro utan tvifvel de två förut nämnda resorna hans
både vackraste och viktigaste arbeten. Af hans
vittra skrifter intager ovedersägligen skådespelet
Herman von Unna, utgifvet 1795, 2:dra uppl. 1846,
främsta rummet. Hans öfriga vitterhetsstycken äro:
de otryckta dramerna Varbeck och Riddartornet samt
melodramen Tancred och Clarinda, uppförda och spridda
i afskrifter; Psyche, saga 1795, Gustaf Eriksson
eller det frälsade Sverige
1822, Odin, hjeltedikt
i tio sånger
1816, Hjalmar, sorgespel 1827, Carl
XII:s död, tragedi
1829, de historiska arbetena
Batailles de Charles X Gustave 1806 och Historie
militaire des rois de Suède de la maison palatine

I 1807, hvilket sistnämnda arbete författades på
offentligt uppdrag. Till S:s litterära alster höra
slutligen öfversättningar från Tasso och Byron samt
hans i handskrift efterlämnade Vitterhetsakademien
tillhörande memoarer, m. m. Till åtskilliga af
förenämnda skådespel har han äfven författat
musiken. Hans poetiska och konstnärliga talanger
beredde honom inträde i alla svenska akademier,
och han försvarade i dem alla sin plats genom sin
mångsidiga bildning. Hans memoarer i fem delar
äro 1904–05 utgifna af H. Schück.

Gift 1: 1779 med friherrinnan Petronella Constantia
von Höpken
, dotter af presidenten C. F. von Höpken
(se I: 539), och 2: 1791 med Charlotta Letitia Ennes.


1. Skogman, Carl David, ämbetsman, författare. Född i
Lovisa stad i Finland d. 26 okt. 1786. Föräldrar: prosten
och kyrkoherden Jakob Skogman och Maria Magdalena
Stark
.

S. blef efter studier vid Borgå gymnasium
och universitetet i Åbo 1804 auskultant i Åbo hofrätt
och samtidigt kanslist vid d. v. Civilexpeditionen
af K. maj:ts kansli, befordrades
1806 till kopist i Inrikes civilexpeditionen, blef
1809 kanslist och s. å. protokollssekreterare vid
den då inrättade handels- och finansexpeditionen samt
1811 förste expeditionssekreterare därstädes. Hösten
följande året anträdde han på konungens befallning
en resa till den åt Sverige afträdda ön Guadeloupe i
Västindien, där han i början af år 1814 förordnades
till generalguvernörens närmaste man vid koloniens
handels- och finansförvaltning. Men redan i juli
s. å. ingick officiel underrättelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free