- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:479

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Snoilsky, Carl Johan Gustaf - Sofia - Sofia Albertina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utrikesdepartementet, befordrades 1871 till expeditionssekreterare
och 1874 till förste sekreterare i nämnda departement,
förestod i egenskap af chargé d’affaires beskickningen
i Köpenhamn aug.–nov. 1875 samt utnämndes 1878
till kansliråd.

De skaldeanlag, hvilka redan
i skolan gjorde sig hos S. bemärkta, visade en
glädjande utveckling i hans första offentliggjorda
poetiska arbeten: Smådikter 1861 och Orchideer 1862,
utgifna under märket Sven Tröst, hvilket märke för
öfrigt återfinnes under flera tilltalande dikter
i publikationer af det vittra studentsällskap
N. S. (Namnlösa sällskapet), af hvilket han var
en flitig medlem. Ännu lifligare tilltalades den
läsande allmänheten och i all synnerhet ungdomen
af hans 1865 i Ny Ill. Tidn. meddelade Italienska
bilder
. Starkt realistiska i framställningen på samma
gång som med stor konstnärlighet behandlade i formen
äro de växlande bilder och intryck, som återgifvas
i den samling Dikter, hvilken utkom 1869. Skaldens
1871 utkomna Sonetter tillhöra i formellt hänseende
det yppersta, af hvad svensk skaldekonst alstrat,
men genom dem går en ton af missmod, som röjer en
hos skalden förändrad stämning. Följde så 1876
ett urval af Göthes ballader, öfversatta med
lika mycken smak och träffsäkerhet som förståelse
för originalets anda. 1879 tog S. afsked från sin
befattning i utrikesdepartementet och lämnade med
detsamma fäderneslandet för att en längre tid vistas
i utlandet, där han hufvudsakligen uppehöll sig i
Florens och Dresden. Två år därefter utkommo hans
Nya dikter, i hvilka »de bästa af skaldens förut
bekanta egenskaper sammansmält med en djupare och
rikare lifsåskådning till ett nytt helt, en skönhet
med själfullare tycke än ungdomsdikternas». I den
afdelning däraf, som bär titeln Svenska bilder,
skildras med språkkonstnärligt mästerskap minnen
från skilda tidsskeden af Sveriges historia. »Svenska
bilder», som 1886 utkom i en godtköpsuppl. och 1894
i en af A. Edelfelt illustrerad upplaga, utgafs
följande år i en ny tillökad upplaga. Dikter,
tredje samlingen
utgifna 1883, innehålla dels
ett antal nya »Svenska bilder», dels djupa och
träffande tolkningar af de stämningar, som i stort
prägla samtidens andliga lif. Dikter, fjärde
samlingen
, äfven de innehållande bland mycket
annat nya »Svenska bilder», utkommo 1887. Sedan
S. 1890 blifvit utnämnd till öfverbibliotekarie
vid Kungl. biblioteket i Stockholm, intogs i
»Kungl. bibliotekets handlingar» 1893–95 hans Svenska
historiska planscher. Beskrifning
, omfattande tiden
1499–1718. Från 1897 förskrifva sig hans Dikter,
femte samlingen
. Bland öfriga alster af S:s penna
må nämnas öfversättning af Artur Fitgers sorgespel
»Hexan», uppfördt på K. teatern i Stockholm och af
F. Coppées skådespel »För kronan», Minnesteckning
öfver M. Choræus
, i Sv. akad:s handl. från år 1886,
9 del. 1895 m. m. 1891 utgåfvos i öfversättning
af A. Stern S:s »Ausgewählte Gedichte». S., som
allt sedan ungdomen med stor ifver idkat studiet af
bibliografi och numismatik, lät i den sistnämnda af
dessa kunskapsgrenar 1873 trycka Ett svenskt myntkabinett
samt lämnade uppsatser i Numismatiska meddelanden, 2:dra
häft. 1875. S:s Samlade dikter utgåfvos 1903–04. I
anknytning härtill fogades 1905 Carl Snoilsky, hans lif
och skaldskap
af K. Warburg. 1904 utkommo äfven af
S. författade Minnesteckningar.

Ledamot af Sv. akademien 1876, fil. hedersdoktor vid jubelfesten
i Uppsala 1893, hedersled, af Vitt.-, hist.- och
ant.-akad. och af Vet.- och vitt.-samf. i Göteborg
1895. Död i Stockholm d. 19 maj 1903.

Gift 1: 1867
med grefvinnan Hedvig Charlotta Amalia Piper och 2:
1880 med friherrinnan Ebba Fredrika Eleonora Ruuth,
hvilken sistnämnda såsom författarinna uppträdt med
en reseskildring, Ögonblicksbilder från Nordafrika
och Syditalien af E.



Sofia, prinsessa. Född i Stockholm d. 29 okt. 1547;
dotter af Gustaf I och hans andra gemål, drottning
Margareta Lejonhufvud.

Vid tjuguett års ålder
(d. 4 juli 1568) förmäldes prinsessan Sofia, med sin
halfbroder, Erik XIV:s, kusin hertig Magnus II
af Sachsen-Lauenburg. Äktenskapet blef icke lyckligt.
Hertigen var i hög grad lättsinnig och missaktade, för
att ej säga misshandlade, sin gemål. Slutligen gick hans
oregerlighet så långt, att han förvistes ur riket. I sitt
hemland företog han upproriska stämplingar mot sin bror,
den regerande hertigen, hvarför han blef insatt i fängelse
och afled i fångenskap 1603. Hertiginnan kvarstannade för
alltid i Sverige och förde ett tyst och indraget lif
på Ekolsund, där hon afled natten mellan d. 16 och 17
mars 1611.

Af deras äktenskap föddes d. 31 aug. 1570
en son, hertig Gustaf af Sachsen-Lauenburg, som 1591
förlänades med Håbo och Erlinghundra häraders domsaga
i Uppland och slutligen af sin morbroder, hertig Carl,
förordnades till ståthållare på Kalmar. Han afled flera
år före modern, ogift, på Ekolsund d. 11 nov. 1597.


Sofia Albertina, prinsessa. Född i Stockholm
d. 8 okt. 1753; enda dottern och yngsta barnet af
Konung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika.

Vid fjorton års ålder utnämndes prinsessan af sin
morbroder konung Fredrik i Preussen till koadjutorinna
i abbotstiftet Quedlinburg, hvilken plats redan då gaf
goda och för framtiden utsikt till ännu bättre inkomster.
Af de senare kom hon i besittning, när hon 1787 blef
abbedissa öfver samma stift, i hvilket hon det nämnda
året i september »introniserades» och hvars abbedissa
hon fortfor att vara till 1803, då det rika stiftet
sekulariserades. Under senare delen af sin lefnad
älskade Lovisa Ulrika intet af sina barn så högt som
Sofia Albertina, hvilken å sin sida gjorde sig väl
förtjänt af denna ömhet genom sin allt uppoffrande
kärlek och tillgifvenhet, på samma gång hon bland
sina bröder var mest fästad vid hertig Fredrik Adolf.
Sitt abbotstift besökte hon sällan, utan vistades för
det mesta i Sverige, där hon, den enda öfverlefvande af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:56:06 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free