Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Sommelius, Gustaf - 2. Sommelius, Gustaf Lorens - Sondén - 1. Sondén, Per Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
19 juni 1800.
S. var en man af mångsidig och
vidtomfattande lärdom, hvilken han gjorde fruktbärande
dels såsom skicklig föreläsare, dels genom mer än
400 akademiska afhandlingar och andra arbeten. Hans
viktigaste arbeten: hans historistiska, biografiska
och bibliografiska samlingar hafva blott blifvit
delvis utgifna och förvaras därför ännu i handskrift
på Lunds universitetsbibliotek, nämligen: »Samlingar
till en beskrifning öfver Strängnäs’ clereci»;
»Samlingar och anmärkningar vid Rogbergs och Rudas
historiska beskrifning öfver Småland», »Suecorum extra
patriam habitæ disputationes» o. s. v. Af honom
utgifna men icke fullbordade äro dessutom Skånska
clereciets historia 1763, Lexici eruditorum scanensium
disputationibus, Vol. I. II. 1776–97, Regiæ
academiæ gustavo-carolinæ dorpato-pernaviensis
historia 1790-96.
Gift 1768 med Gertrud Dorotea Held.
2. Sommelius, Gustaf Lorens, skald. Född i Mörrums
prästgård i Bleking d. 19 okt. 1811; den föreg.
sonson. Föräldrar: kyrkoherden Johan Reinhold
Sommelius och Carolina Gustafva Trägårdh.
Sedan S. genomgått Malmö skola, blef han student i Lund
1829 men lämnade redan i slutet 1830 eller i början
af 1831 universitetsstaden.
1834 utnämndes han till
underlöjtnant vid Älfsborgs regemente och befordrades
till löjtnant därstädes 1837. För öfrigt känner man ej
mycket om hans lif från denna tid. Jagad af en inre
oro och, såsom det synes, nästan öfvergifven af sina
anförvanter, vistades han än här än där, oftast under
strider mot ekonomiskt betryck, tills han slutligen
1848 begärde afsked. När danska kriget kort därpå
utbröt, skyndade han att som frivillig erbjuda Danmark
sin arm och fann efter lysande prof af tapperhet döden
under förpostfäktningen i affären vid Dybböl d. 5
juni 1848.
Efter att under åtskilliga pseudonymer –
»G. s–i», »Beppo» »Dulcamara», »Quodlibet» m. fl. –
ofta ha 1840–44 uppträdt såsom skald i tidningarna
»Aftonbladet» och »Freja» utgaf han 1846 tvenne
diktsamlingar: den ena i Stockholm under titel:
Vallmoknoppar plockade på steppen af Beppo, och den
andra i Göteborg: Silhouetter, klippta i papp, samlade
af doktor Dulcamara, I den sistnämnda samlingen
angrep han med satirens vapen åtskilliga bekanta
personer i Göteborg, där han någon tid synes hafva
uppehållit sig. De två diktsamlingarna blefvo jämte en
del kringströdda poem tjugu år senare sammanförda af
C. Eichhorn i en författaren värdig upplaga: Samlade
dikter af G. L. Sommelius 1867.
S. var en vulkanisk
natur både i sitt lif och i sången. »Glödande, häftig,
lidelsefull, disharmonisk, fantastisk, visar han sig
äfven,ehuru mer sällan, innerlig, varm, vemodig,
finkänslig, men i allt framlyser skaldenaturen, äfven
där, hvarest utbrotten af densamma mer likna ett
ångestskri eller ett vildt rop af smärta än lyrans
smekande toner.» »Hvad man mest har att anmärka
mot honom såsom diktare, är hans måttlöshet och
formförakt, ehuru han i sina bästa stunder förmår visa
ett slående mästerskap i språkets mejsling.»
Ogift.
Sondén. Äldste kände stamfadern, Jöns Svensson,
f. 1671, d. 1724, var bonde i Sonderängen i Flisby
socken i Östergötland, efter hvilken ort namnet
antogs af hans son, Sven, f. 1701, d, 1765, apologist
i Linköping.
1. Sondén, Per Adolf, präst, litteraturhistoriker.
Född i Landeryds församling af Jönköpings stift d. 12
maj 1792. Föräldrar: prosten och kyrkoherden Johan
Adolf Sondén och Anna Katarina Kernell.
S. blef, efter att ha genomgått Linköpings läroverk,
1809 student i Uppsala, där han,
upptagen i kretsen af den Nya skolan, uppträdde som
medarbetare i »Polyfem», »Phosphoros» och sedermera
i »Poetisk Kalender», »Svensk Litt. Tidning»
m. fl. Efter att 1814 ha deltagit i fälttåget mot
Norge, promoverades han till filosofie magister 1815,
prästvigdes 1817 och blef 1818 rektor vid Johannes
kyrkskola i Stockholm. Fyra år senare förordnad till
pastorsadjunkt i Adolf Fredriks församling, blef
han 1826 bataljonspredikant vid Svea lifgarde och
1831 notarie i Stockholms stads konsistorium. Hans
sista befordran var till komminister i Klara,
å hvilken beställning han erhöll fullmakt 1833,
sedan han året förut blifvit kallad till sekreterare
i revisionen öfver rikets elementarläroverk, och i
samfundet »Pro fide et Christianismo». Vid 1834–35
års riksdag tjänstgjorde han såsom sekreterare i
prästeståndet. Död i Stockholm d. 2 juni 1837.
I Sveriges litteraturhistoria intager S. ett
aktadt rum, icke för sina egna poetiska arbeten,
hvilka äro tämligen obetydliga, utan såsom
litteraturhistoriker och som utomordentligt flitig
forskare på litteraturens fält samt samvetsgrann och
oväldig granskare af andras verk. Medan han ännu
var kvar i Uppsala, utgaf han Sagobrott; Nickenbak,
Fröken Snöhvit 1812, en tolkning af Oehlenschlägers
»Corregio» s. å. äfvensom »Fredmans handskrifter»
af Bellman 1813. Han utgaf sedermera en fullständig,
synnerligt förtjänstfull, kritisk upplaga af Bellmans
samlade arbeten, äfvensom af Freses, Bergklints,
Ehrensvärds, Lidners, Wallenbergs, Stagnelii
och Kexels arbeten i Svenska förlagsföreningens
samling. Tillika ombesörjde han efter Hammarskjölds
död en ny, helt och hållet omarbetad och betydligt
tillökad, upplaga af dennes »Svenska vitterheten,
historiskt-kritiska anteckningar», som, genom
den sorgfälliga granskning, han ägnade detta i
sitt slag oumbärliga verk, intager ett af de allra
främsta rummen bland handböcker i svensk vitterhets
historia. Deltog dessutom såsom flitig medarbetare
i Palmblads stora Biografiska lexikon, författade
Olai och Laurentii Petris lefnadsbeskrifningar
(i tidskriften »Theophrosyne»), Vocabularium
latinosuecanum 1827, öfversatte »Luthers Skrifter
i urval», »Strauss’ Klockljuden», »Kristi kors,
predikningar af Theremin», samt har utgifvit
upplagor af åtskilliga latinska författare med
svenska anmärkningar. Hans Dikter äro af honom själf
utgifna (2 häft. 1829).
Gift 1833 med Charlotta Fredrika Nordström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
