Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Sparre, Per Eriksson - 6. Sparre, Svante Larsson - 7. Sparre, Gustaf Larsson - 8. Sparre, Per Larsson - 9. Sparre, Ebba Larsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räkning, men om detta icke läte sig göra, då hellre
lämna det åt en pålitlig vän än »därmed stärka någon
emulerande granne». Då franska ambassadören grefve
d’Avaux, som i Köpenhamn sammanträffat med S.,
ankom till Stockholm, gjorde han ett besök hos S.,
hvilken skildras såsom »en ganska enkel och sparsam
herre, ty i matsalen, där fransmännen mottogos,
funnos inga tapeter på väggarna, utan endast en blå
himmel öfver bordet till att hindra spindlar att
falla i maten». Per S:s anställning såsom kansliråd
vittnar, att han under förmyndarestyrelsen var
inom rådet företrädesvis sysselsatt med utrikes
angelägenheterna. Vid hans upphöjelse i friherrligt
stånd vederfors samma utmärkelse hans broder Ture
Eriksson S. (riksråd 1645, lagman öfver Gotland
1648–61, död 1664) äfvensom öfriga lefvande Sparreska
ättlingar af S. 2.
Gift 1: med Elsa Posse, till
Engsö, hvarigenom detta ställe kom från Posseätten
åter till Sparrarna, 2: med Kristina Ryning.
6. Sparre, Svante Larsson, ämbetsman. Född
d. 13 mars 1623; den föreg. brorson och son
af S. 4 i hans första gifte.
Hemkommen från sina utländska studieresor, utnämndes
S. till kammarherre hos drottning Kristina samt blef,
endast tjugusex år gammal, vice president i
Åbo hofrätt, hvilket ämbete han
likväl genast lämnade för att 1649 intaga platsen
såsom landshöfding i Uppsala och ståthållare
på Uppsala slott. Sistnämnda år utsågs han till
landtmarskalk vid riksmötet i Stockholm och innehade
landtmarskalksstafven äfven vid riksdagarna 1650
och 1651. Död i Stockholm d. 15 maj 1652.
S. var en man med bildning, som redan i ungdomen afgaf prof
på väl anlagda studier. Sålunda hade han, innan han
ännu var aderton år, utgifvit sin vältaliga latinska
parentation öfver riksrådet och fältmarskalken Johan
Banér. Efter 1649 års riksdag erhöll han af drottning
Kristina för sig och efterkommande borgrätt för
Bergkvara gods.
Gift 1646 med Görvel Bååt.
7. Sparre, Gustaf Larsson, riksråd. Född 1625; den
föreg. bror.
S. tjänstgjorde i yngre åren såsom
resident vid franska hofvet och förestod såsom
envoyé svenska beskickningen i Haag 1655–56.
1660 utnämndes han till landshöfding i Västmanland,
blef 1661 assessor i Bergskollegium och 1666
riksråd samt hofrättsråd i Svea hofrätt. När
ständerna vid 1680 års riksdag gifvit sitt
samtycke till det gamla rådsväldets fall och
suveränitetens införande, var S. ett af de riksråd,
som vägrade underteckna denna handling, hvarigenom
rådet syntes gilla den af ständerna proklamerade
envåldsmakten. För sin motsträfvighet hotad
med konungens synnerliga onåd, bekvämade han sig dock
slutligen därtill. Icke desto mindre undertecknade han
1682 jämte några andra rådsherrar en af Rålamb
uppsatt, vidlyftig och ganska allvarsam, skrift,
hvari protesterades mot förslaget att inveckla rådet
i riksförmyndarnes ansvarsskyldighet. Som bekant
är, kunde hvarken denna eller andra protester förhindra,
hvad konungen, flertalet af ständerna och
kommissionen beslutat. 1669 hade S. blifvit utnämnd
till president i Dorpts hofrätt, hvilket ämbete
han likväl undanbad sig. Han afled i Stockholm
d. 14 nov. 1689.
Gift 1659 med friherrinnan Beata
Åkesdotter Natt och Dag.
8. Sparre, Per Larsson, krigare,
politiker. Född d. 12 mars 1628; den föreg. bror.
Uppfostrad i drottning Kristinas hof, hade S. tidigt
ingått i krigstjänst, deltog såsom öfverste för Kalmar
regemente i Carl X:s polska och danska fälttåg och
utmärkte sig vid flera tillfällen på ett fördelaktigt
sätt. 1660 förordnades han till guvernör i Riga
och blef s. å. generalmajor, 1663 guvernör öfver
Göteborgs och Bohus län, 1664 generallöjtnant och
1674 rikstygmästare. Äfven på den diplomatiska
banan togos hans insikter och skicklighet i anspråk.
1672 afsändes han såsom ambassadör till England,
Frankrike och Holland, bevistade 1673 den s.
k. meditationskongressen i Köln och begaf sig 1675,
alltjämt såsom svenska kronans representant, till
Paris, där hans fina och snillrika umgängessätt
till den grad behagade k. Ludvig XIV, att denne
i ett diplom af de mest smickrande ordalag
utnämnde S. till fransk grefve, – hvilken
upphöjelse dock aldrig af Carl XI erkändes.
Återkommen till Sverige, upptog han åter
svärdet, bevistade Carl XI:s danska krig och
den s. k. Gyldenlöwefejden samt led därunder
1677 det beryktade nederlaget vid Uddevalla.
Död i Stockholm d. 4 april 1692.
Hvad som förnämligast gjort Per S. ryktbar, är hans
försvar vid Carl XI:s riksdagar för högadeln och dess
anspråk. Redan vid 1678 års riksmöte uppträdde
han såsom oppositionspartiets bäste talare och
motsatte sig vid riksdagarna 1680 och 1682 på
det ifrigaste reduktionen och förmyndareräfsten men
förstod alltid att i sina framställningar
inlägga en sans och måtta, som fördelaktigt
utmärkte honom i jämförelse med reduktionsmännens
öfverilningar. I fråga om det konungsliga
enväldet gjorde han däremot föga invändningar och
framstod snarare som stöd för hofvet än motarbetare
af dess afsikter.
Gift 1660 med grefvinnan
Ebba Margareta De la Gardie, dotter af
riksmarsken Jakob de la Gardie.
9. Sparre, Ebba Larsdotter, drottning Kristinas
gunstling. Född 1626; den föreg. syster.
Utmärkt genom börd och ovanlig skönhet, anställdes fröken
S. såsom hoffröken hos den jämnåriga drottning
Kristina, som alltid omfattade henne med den
innerligaste vänskap och vanligen benämnde denna
sin enda kvinnliga gunstling »la belle comtesse».
Denna företrädesställning lände henne emellertid
till föga fromma. Omkring 1650 blef hon
förlofvad med sin kusin Bengt Oxenstierna.
Förbindelsen tyckes hafva varit knuten af
ömsesidig kärlek samt understödd och gillad af
de ungas släktingar. Det oaktadt anmälde sig,
då Oxenstierna lämnat Sverige för att deltaga i
Nürnbergska exekutionsverket, Jakob Kasimir De la
Gardie, en broder till den allsmäktige Magnus
Gabriel, såsom friare. Måhända hade den vackra
fröken af behagsjuka sökt draga honom till sig,
kanske också dolt sin redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
