- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:491

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Sparre, Ebba Larsdotter - 10. Sparre, Carl Larsson - 11. Sparre, Ture Carlsson - 12. Sparre, Carl Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

knutna förbindelse; allt nog, Kristina, som vid
denna tid sökte hvarje tillfälle att förtreta
Oxenstiernorna och öfverhopa ätten De la Gardie
med bevis af sin ynnest, föresatte sig med all
makt att tillintetgöra den ingångna förlofningen
och förmäla sin väninna med den några år yngre De
la Gardie. Efter många strider, ej minst med den
trolofvade själf, lyckades det henne att genomdrifva
sin vilja, och d. 29 dec. 1651 försiggick Ebba S:s
förlofning med De la Gardie på Stockholms slott,
i närvaro af drottningen och en mängd inbjudna
gäster. Ett år därefter firades bröllopet. Det var
vid detta tillfälle Kristina lät uppföra det lysande
värdskapet »Gudarnes högtid», hvilket sedan gaf
anledning till instiftandet af Amaranterorden. Den
på detta sätt knutna förbindelsen blef, såsom var
att vänta, ej rätt lycklig. Efter endast sju år
upplöstes emellertid äktenskapet genom döden, i det
De la Gardie 1658 blef skjuten vid belägringen af
Köpenhamn, och icke fullt fyra år därefter afled den
sköna Ebba S. d. 19 mars 1662.

Hennes förtroliga
förhållande till den eljest så flyktiga Kristina
bibehöll sig, så länge hon lefde, och ännu efter
drottningens tronafsägelse och bosättning i Rom,
fortfor mellan dem en oafbruten brefväxling.


10. Sparre, Carl Larsson, krigare. Född 1627;
den föregåendes bror.

Redan i vaggan utnämndes
S. till kapten vid hof- och lifregementet samt
befordrades 1648 till major. 1649 öfverstlöjtnant
och i två år senare kommendant i Halmstad, deltog
han såsom öfverste i Carl X:s
segertåg genom Polen och Danmark och förordnades
1659 till guvernör på Ösel. 1664 utnämndes han
till generalmajor och öfverste vid Lifgardet till
häst och fot samt anförtroddes i denna egenskap
att bevaka hertig Adolf Johan, då denne blifvit
uppkallad på Stockholms slott af rådet för att
tvingas till att afstå från riksförmyndarskapet och
riksmarsksämbetet, till hvilka ämbetens utöfvande
han blifvit förordnad i Carl Gustafs testamente. Då
hertigen, utan att bry sig därom, beredde sig att
lämna slottet, lät S. utkalla folk från högvakten,
som fattade hästarna i tyglarna och hejdade
affärden. Rasande af förbittring, drog hertigen sitt
svärd och ville med våld bana sig väg, men S. fattade
tag i värjfästet och båda drogo i detsamma, tills
fästet gick sönder. Ännu s. å. förordnades S. till
guvernör öfver Västernorrland med underliggande
lappmarker samt Jämtland och Härjedalen, blef 1668
generallöjtnant och insattes 1674 i den kommission,
som skulle rannsaka öfver trolldomsväsendet. Sedan han
1675 blifvit befordrad till general och s. å. fått
sig anförtrodt försvarsverket i Västernorrland,
företog han under danska kriget 1678 ett tåg mot
Trondhjem, men måste vända tillbaka på några mils
afstånd från staden, emedan han icke kunde föra med
sig öfver fjällen tillräckligt stora kanoner för
fästningens beskjutande. På återvägen öfver Rörås
lät han förstöra därvarande kopparverk och ödelade
alla trakter, han genomtågade.
1681 förordnades han till lagman öfver
Västernorrland, Jämtland och Härjedalen, nedlade
sina ämbeten 1691 och lärer aflidit 1699.

Gift 1: 1650 med Maria Bååt och 2: 1659
med Katarina Lucia Minningerode från Tyskland.


11. Sparre, Ture Carlsson, krigare. Född
på Sundbyholm i Södermanland d. 11 dec. 1654; den
föreg. son.

Vid aderton års ålder fick S. åtfölja
sin farbroder, generalfälttygmästaren friherre Per
Sparre, på hans beskickning till England och Holland,
där han ingick i republikens tjänst och anförtroddes
af prinsen af Oranien, sedermera konung Vilhelm III,
fanan vid hans eget lifkompani. Han visade sig
också snart väl förtjänt af detta förtroende. I
slaget vid Senef d. 11 aug. 1674 lade han i dagen
den mest beundransvärda tapperhet. Nedtrampad af ett
kavalleriregemente och angripen af fem fientliga
ryttare, behöll han prinsens fana, till dess han,
med högra armen sönderskjuten; och genomborrad
af flera värjstygn, kvarlämnades nästan död på
valplatsen. Samma utomordentliga mod visade han två
år senare vid belägringen af Maastricht, då han med
storm intog en bastion, liksom 1677 i slaget vid
Mont Cassel, där han med klokhet och skicklighet
betäckte återtåget samt tog markis de Buron,
som anförde en bataljon af franska gardet, till
fånga. Året därefter befordrad till öfverstlöjtnant,
utnämndes S. 1679 till öfverste samt återvände 1681
till Sverige, där han afled vid tjugunio års ålder
d. 25 maj 1683.

Få krigare torde hafva varit så
ofta och illa blesserade som S. När han återkom
till Sverige, var hela hans kropp öfvertäckt med ärr,
ärofulla minnen af de strider, i hvilka han kämpat.

Gift 1682 med grefvinnan Hedvig Lovisa Horn.


12. Sparre, Carl Gustaf, krigare, politiker. Född
d. 1 juni 1688; den föreg. brorson. Föräldrar: majoren
vid Östgöta kavalleri frih. Jakob Kasimir Sparre
o. friherrinnan Brita Leijonhufvud.

Utnämnd till
fänrik 1704, deltog S. i de följande krigen och blef
såsom regementskvartermästare vid Skaraborgs regemente
tillfångatagen vid Pultava 1709. Han utväxlades
likväl redan året därpå och befordrades 1711 till
kapten vid Västmanlänningarna, hvarefter han 1716
utnämndes till major och öfverstlöjtnant, 1717 till
generaladjutant och förordnades att följande året
tjänstgöra såsom marskalk vid fredsunderhandlingarna
på Åland. 1719 befordrad till öfverste, afgick
han s. å. såsom envoyé till engelska hofvet, blef
efter sin återkomst 1732 öfverste för Smålands
kavalleri och s. å. kaptenlöjtnant vid Drabantkåren
samt generalmajor. Förestod ännu en gång
beskickningen i London och utnämndes 1737 till
landshöfding i Nyköping. Vid riksdagen 1738
insattes han såsom en af de ifrigaste anhängarne
af Hattpartiet – med hvars chef, Carl Gyllenborg,
han var befryndad såsom gift med dennes styf- och
adoptivdotter, en infödd engelska – i sekreta
utskottet, där han var en af de käckaste att yrka
på rådets afsättning och förorda ryska kriget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free