- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:514

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Starbäck, Nils - 2. Starbäck, Carl Georg - 3. Stave, Erik Erikson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bergskollegium och stipendiat vid bergsskolan i Falun s. å.,
förordnades han af järnkontoret 1823 till C. Rinmans
biträde vid omarbetningen af Sv. Rinmans bekanta
afhandling om järn- och stålförädlingen, hvilket
arbete efter C. Rinmans död af S. ensam fullbordades
1829. Under tiden t. f. öfvermasmästare i norra
distriktet 1825 och kemie stipendiat på Bergskollegii
stat 1827, utnämndes han, såsom den där »gjort sig
fördelaktigt känd både för kunskaper och skicklighet
samt verkligt nit i sitt yrke», till öfvermasmästare
i östra och västra bergslagens distrikt 1828. Ett
ytterligare erkännande af hans förtjänstfulla
verksamhet tillföll honom 1829, då brukssocieieten
öfverlämnade till honom en gratifikation af 1,500
r:dr b:ko samt järnkontorets stora medalj i guld
»för hans föreläsningar i masmästeriet hösten 1826,
hans kolningsförsök vid Söderfors s. å., hans
nyuppfunna rostningsmetod, samt ändtligen för den
möda och omsorg, han haft osparda att fullborda
omarbetningen af framl. bergsrådet S. Rinmans
afhandling om järn- och stålförädlingen». Den
omnämnda af honom uppfunna rostningsmetoden fanns
år 1843 redan använd på tolf ställen i Sverige och
dess ändamålsenlighet sålunda ådagalagd. Efter en
mängd för statens, brukssocietetens och enskildes
räkning utförda maktpåliggande uppdrag, erhöll
han 1847 för tilltagande sjuklighet befrielse från
ovilkorligt åliggande att besöka masugnarna och hålla
masmästarmöten, oftare än hans hälsa tillät, samt
undfick 1853 afsked med pension. År 1837 gjordes honom
genom frih. Berzelius och statsrådet, guvernören i
Åbo, von Hartman ett anbud af finska regeringen att
blifva öfverdirektör för järnhandteringen i Finland,
hvilket anbud, ehuru framställdt i för hans person
högst smickrande ordalag, han likväl afböjde.

Död d. 28 nov. 1856.

Gift 1827 med Karolina Kristina Grotte.


2. Starbäck, Carl Georg, historiker,
romanförfattare. Född i Falun d. 18
juli 1828; den föreg. son.

Efter erhållen
elementarbildning i Falu trivialskola, Klara skola
samt Stockholms gymnasium, där han tillsammans med
några kamrater stiftade sällskapet Concordia, blef
S. student i Uppsala 1849 och erhöll vid promotionen
1854 lagerkransen. Efter att en kort tid ha tjänstgjort
som vikarierande kollega i Västerås, anställdes han
i början af år 1855 såsom lärare i geografi och svenska
språket vid privata Nya elementarskolan i Norrköping
samt öfvertog 1858 i förening med D. A. Sundén
föreståndarskapet för nämnda läroanstalt. På grund
af svårigheten att samtidigt med sin befattning vid
läroverket sköta boktryckeriaffär och redaktionen
af tidningen Svenska Arbetaren, som då utgafs i
Norrköping, lämnade han sin plats vid skolan 1862 samt
var på hösten s. å. tillförordnad folkskoleinspektör
i Stockholm. 1864 utnämndes han till lektor i
historia och svenska språket vid Norrköpings högre
elementarläroverk, hvilken befattning han till följd
af sjuklighet måste lämna 1872 samt
erhöll afsked från sin lektorsbefattning med pension
i sept. 1875. Död i Uppsala d. 8 okt. 1885.

S. har varit en af vårt lands på en gång produktivaste
och populäraste författare samt har utgifvit en
stor mängd skrifter inom historiens, geografiens
och skönlitteraturens områden, såsom: Gud och Guld
1853, Vasaätten under unionstiden (gr. disp.) 1854,
Vimpeln 1855, Inledning till medeltidens historia
1856, Gravens son 1858, Historiens betydelse
såsom undervisningsämne
1859, Berättelser ur Svenska
historien
12 del. 1860–1875, hvilket arbete sedermera
fortsattes och 1881 afslutades af P. O. Bäckström,
Svenska Arbetaren. Illustrerad Tidning 1860–65,
Öfversigt af riksföreståndarskapet i Sverige under
unionstiden
1864, Försök till lärobok i Svensk
historia för folkskolor och nybegynnare
1862, Små
berättelser ur svenska historien
1867, Skarpskyttens
ungdomsminnen, historisk berättelse
1867, Mäster
Olofs bröllop, romantiserad berättelse från Gustaf
I:s dagar
1868, Små berättelser om märkliga orter
i Sverige
1868, Lärobok i svensk prosastil 1869,
Historisk öfversigtskarta öfver Skandinavien 1870,
Taflor ur historien och vår tid 1870, Öfverste
Stålhammar, historisk roman
1870, Berättelser ur
gamla historien
1871, Historiska bilder 1871–73,
Lifknektens berättelser om händelser ur Gustaf II Adolfs
historia
1879, dessutom historiska småberättelser i
Familj-Journalen, Förr och Nu, kalendrar m. m. Genom
sin i mångfaldiga upplagor utgående stora historiska
romancykel Engelbrekt Engelbrektsson 1868–69 och
Nils Bosson Sture, i tre samlingar, I Guldhalsbandet,
II Konungakronan, III Testamentet
1870–71, präglad
af en god nobel och fosterländsk anda, historisk
tidsfärg och dramatisk gruppering af händelserna,
har S. blifvit en älsklingsförfattare för många
generationer af svensk ungdom. Tillsammans med
F. R. von Kræmer utgaf S. 1878–83 Läsebok i
fäderneslandets häfder
.

Gift 1857 med Mathilda Carolina Hallgren.

Sonen Karl, född d. 26 dec. 1863, student i
Uppsala 1883, fil. doktor 1894, docent i botanik
vid Uppsala universitet 1895–97, adjunkt
i Hudiksvall 1897 och lektor i Gäfle sedan 1902,
var under 1880- och 1890-talen känd som en
af det nordsvenska universitetets populäraste
personligheter. S., som utgifvit åtskilliga
botaniska afhandlingar, har från och med
1902 års riksdag tillhört Andra kammaren, där
han anslutit sig till Liberala samlingspartiet och
vid riksdagarna 1903–05 varit suppleant och 1906
ledamot i statsutskottet samt vid båda urtima
riksdagarna 1905 suppleant i särskilda utskottet.

Gift 1903 med Kerstin Haglund.


Stave, Erik Erikson, teolog. Född d. 10 juni
1857 i Gustafs socken, Kopparbergs län. Föräldrar:
hemmansägaren Erik Erikson och Kristina Persdotter.

S. genomgick Fjellstedtska skolan i Uppsala 1875–80,
blef student i Uppsala 1880, fil. kand. 1884,
teologie kand. 1889 och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:09:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free