- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:565

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svanberg, Gustaf - Svart, Ericus Nicolai - Svart, Petrus Andræ, se Niger - 1. Svartengren, Peter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vetenskapligt ändamål en resa genom Norge, hvarifrån
han begaf sig till Köpenhamn för att deltaga
i basmätningen på Amager. Efter att 1835–36
samt oafbrutet under åren 1839–42 ha förestått
den astronomiska professuren, utnämndes han det
sistnämnda året till innehafvare af denna lärostol,
med bibehållande af prefekturen öfver observatoriet.
Såsom den astronomiska vetenskapens målsman vid
Uppsala universitet uppgjorde han plan till ett nytt
och fullkomligare observatorium, hvilket ock genom
hans ihärdighet och nit för saken kom till stånd. För
att inleda en närmare förbindelse mellan Uppsala och
observatorierna i södra Europa företog S. 1846–47
en resa till Frankrike och Italien och åstadkom
genom den 1865 grundade meteorologiska afdelningen af
observatoriet en institution med omfattande verksamhet
och liflig växelverkan med en mängd likartade
institutioner inom hela den civiliserade världen.

Vid 1875 års slut sökte och erhöll han afsked från sin
innehafvande professur, sedan han i mer än ett halft
sekel innehaft ordinarie akademiska befattningar, och
vid samma års promotion erhållit jubelkransen. Som
observatoriets prefekt kvarstod han till 1878. Död
d. 21 nov. 1882.

Led. af Vet.-akad. och Vet.-societ. i
Uppsala samt hedersledamot och led. af utländska
vetenskapliga samfund.

Under sysselsättningen med
ofvannämnda organisationsarbeten och flera andra
universitetets angelägenheter hade S. föga tid öfrig
för författareverksamhet. Hans tryckta arbeten omfatta
därför, utom akademiska dissertationer, endast inom
och utom landet publicerade resultat af anställda
observationer samt betänkanden och broschyrer,
hufvudsakligen rörande universitetets intressen.

Gift 1838 med Fredrika Sofia Katarina Biberg.

Sonen Per Fredrik Gustaf Cornelius, född i Uppsala
d. 31 jan. 1839, student därstädes 1856, filosofie
doktor 1860, aflade 1863 hofrättsexamen. 1885–1904
handelsborgmästare i Göteborg, representerade han
staden i Andra kammaren vid majriksdagen 1887 och
1891–99. Han spelade här en tid en viss roll, sedan
han, som eljest var frihandelsvänlig och relativt
liberalt anlagd, af harmen öfver en personlig
sammanstötning med S. A. Hedin drifvits att sätta
sig i spetsen för en fraktion af den dåvarande
»centern», som efter S. och några hans kolleger
kallades »borgmästarepartiet».


Svart, Ericus Nicolai,
biskop. Född på 1480-talet i
Uppsala och son af en där bosatt borgare.

Sonen hade studerat dels i Sverige, dels vid utländska
lärosäten, då han 1514 utnämndes till professor i
Uppsala, där han bland sina lärjungar räknade Gustaf
Eriksson, sedermera Gustaf I.

1530 blef han domprost
i Uppsala och bibehöll denna befattning till 1556, då
han af konung Gustaf kallades att i den afsatte biskop
Botvids ställe intaga biskopsstolen i Strängnäs. Då
Botvid efter Gustafs död återfick sitt biskopsämbete,
befordrades Ericus S. till det då lediga Skara stift,
hvilket han »med saktmodighet och försiktighet på
ett berömligt sätt förestod i nära fyrtio år».

Med öfriga rikets herrar vittnade han
1569 om Sturarnes oskuld, begärde året därefter
för sin ålderdom och svaghet entledigande från
biskopsämbetet och återflyttade till Uppsala, där
han slutade sin lefnad d. 8 okt. 1572.

Han var en grundlärd, redbar och allvarlig man och såsom
sådan högt värderad af Gustaf I, hvarför S. 1549, då han
var domprost i Uppsala, af konungen förordnades att
jämte några andra granska och afgifva sitt utlåtande
öfver den förtretliga »Interimsboken».


Svart, Petrus Andræ, se Niger.


1. Svartengren, Peter,
riksdagsman. Född i
Sållom i Holmedals församling i Värmland d. 15
okt. 1770. Föräldrar: kronolänsmannen Olof
Svartengren
och Maria Vermelin.

Sedan S. vid nio års ålder genom drunkning förlorat
sin far, upptogs han af en släkting som eget barn, blef
sedermera först skrifvare å kronofogde- och
häradshöfdingekontor samt därefter bruksinspektör
och timmermärkare vid Edsvalla bruk. Han inköpte
sedermera af medarfvingarna egendomen Sållom, där
han bosatte sig. Sin lediga tid använde han till
själfstudier, lärde sig franska, tyska och engelska
samt förvärfvade god insikt i historia, geometri och
aritmetik. Med förkärlek ägnande sig åt läsning af
Voltaire och Rousseau, hade han insupit en frisinnad
åskådning och svärmade för en representation utan
ståndsskillnad. I sitt uppträdande nästan cyniskt
enkel och affekterande likhet med allmogen, alltid
nyttjande kortbyxor med hvita ullstrumpor och oftast
becksömsskor, vann han böndernas förtroende och var
af dem flitigt anlitad som rådgifvare i lagfrågor och
skiftesman vid ägoutbrytningar. Vid 1809 års riksdag
vald till fullmäktig i bondeståndet för Nordmarks
härad hade han, som naturligt var för en man af hans
skaplynne, svårt att finna sig tillrätta med det
välde, som den af k. m:t förordnade sekreteraren
ännu utöfvade i ståndet. När denne då, i fråga om
icke allenast afsättning af Gustaf IV Adolf utan ock
fråndömande af arfsrätt till kronan för hela hans
ätt, tog sig för att preparera ståndet och förklara
»att hvarje hederlig karl härtill måste svara ja»,
begärde S. till protokollet få antecknadt, att han
»som hederlig karl härtill måste svara nej». Flera
skarpa sammanstötningar följde därefter mellan S. och
sekreteraren. Denne förstod dock att vinna ståndet
på sin sida och, ehuru det sannerligen är svårt
att ur protokollen uppleta någonting förgripligt i
S:s anföranden, var aktningen för yttranderättens
helgd ännu nog ringa för att S. inom en månad från
riksdagens början utvoterades ur ståndet såsom
»ovärdig dess förtroende». I hemorten fortfor han
att vara verksam och hade 1814 täta konferenser med
själsfränder å andra sidan gränsen om utseendet af
Norges fria konstitution. Ständigt anlitad som sin
trakts förtroendeman, mötte han, iklädd den nämnda
dräkten, i början af 1820-talet ridande Carl XIV
Johan vid riksgränsen och höll från hästryggen ett
tal på franska, i hvilket han framhöll åtskilliga
önskningsmål för orten, hvilka konungen skyndade att
gå till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free