- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:566

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Svartengren, Peter - 2. Svartengren, Johan Jakob - Swartling, Frans Johan Axel - Swartz - 1. Swartz, Olof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mötes. Död å Sållom d. 14 maj 1841.

Gift 1803 med Magdalena Atterberg.


2. Svartengren, Johan Jacob,
»studentfabrikant». Född i Holmedals församling
i Värmland d. 7 jan. 1809; den föregåendes son.

Student i Uppsala 1828, blef S. fil. magister
därstädes 1836. Under studietiden med framgång
sysslande med andras undervisning, blef S. 1841
anställd som rektor vid Uppsala privatgymnasium
(lyceum). Han förenade härmed en läroanstalt för
ynglingar, som för beredande till studentexamen
mottogos i helpension i den af S. inköpta egendomen
Ärna i Gamla Uppsala socken. Med stor moralisk kraft
och pedagogisk skicklighet förenade S. ej mindre
utvecklade kroppskrafter, hvilket allt i förening
verkade, att äfven som hopplösa odågor betraktade unga
män af honom fördes fram till sitt mål. Följden blef
den, att han under sin ledning fick mottaga en mängd
sådana af förnäm härkomst, hvilka hos S. underkastades
en sträng skola. De fingo äfven på lediga stunder
utföra en del körslor till staden, såsom att införa
kalfvar o. dyl., kanske egentligen ålagda vederbörande
för att »taga högfärden ur kroppen». Det var ej heller
värdt att neka, ty S:s kraftiga armar och ferla
voro ej att leka med. En greflig ättelägg, som för
uppstudsighet underkastades kroppslig räfst, försökte
visserligen invända: »Min far betalar ej, för att jag
skall få stryk,» men möttes af S. med: »Mycket sant,
min unge vän, men se den får du gratis,» hvarefter
bastonaden obevekligt fortsattes. S:s läroanstalt
med dess något säregna uppfostringsmetod kom ock
för hvarje år i stigande anseende till S:s frånfälle
d. 30 nov. 1863.

Af trycket utgaf han en historisk
lärobok och en diktsamling Skålar på Ärna.

Gift 1841 med Eugenia Rost.

S:s brorson Yngve Adolf, som,
född d. 13 nov. 1859, son af komministern Anders
Adolf Svartengren
och Lovisa Kristina Eggertz
och student i Uppsala 1881, från 1886 ägnat sig åt
publicistisk verksamhet å skilda orter och från
1906 är politisk medarbetare i Stockholms Dagblad,
har i fråga om kraftigt utpräglad individualitet
icke vansläktats från familjens traditioner. Förr
utpräglad vänsterman, har S. sedermera dragits mera
åt höger och särskildt framstått som en entusiastisk
förkämpe för det proportionella valsättet.

Ogift.


Swartling, Frans Johan Axel,
affärs-, kommunal- och riksdagsman. Född i Norrköping
d. 18 mars 1840. Föräldrar: handlanden Per Johan
Swartling
och Maria Matilda Wefwer.

Efter studier vid Norrköpings
elementarläroverk, anställdes S. 1855 i sidenkramhandel,
blef 1860 fabrikskassör och 1865 kamrer
i Enskilda industribanken, som 1870 sammanslogs
med Norrköpings enskilda bank. 1875 öfvergick han
som disponent till Drags aktiebolag, i hvilken
egenskap han sedermera alltjämt tjänstgjort. Tidigt började
S. tagas i anspråk för allmänna värf och blef 1875
stadsfullmäktig i Norrköping, hvilken korporations
ordförande han i åtskilliga år varit. Vid 1884 års
riksdag insattes han i Andra kammaren som ledamot
för Norrköping, hvilket förtroende sedermera alltjämt
förnyats. Vid tullstridens utbrott slöt S. sig till
protektionisterna och deltog 1888 i stiftandet
af Nya landtmannapartiet, hvars förtroenderåd
han tillhörde 1891–94. Efter sammanslagningen
mellan landtmannapartierna åtnjöt han samma
förtroende inom det förenade landtmannapartiet
1895–1902. Ledamot af konstitutionsutskottet 1888–89,
hade S. sedermera plats i bevillningsutskottet 1890
och 1895–99. Af undseende för sina tullpolitiska
meningsfränders fanatism lät han 1895 locka sig att
lämna sin medverkan till mellanrikslagens uppsägning,
hvilken för hans industri ytterst skadliga åtgärd
han sedermera fick bittert ångra, sedan det visat
sig, att förespeglingarna om lättheten att erhålla
en ny lag hvilade på en ren chimär. Under årens lopp
modifierades S:s ursprungligen konservativa tendenser
i mera moderat riktning och särskildt visade han
sig angelägen om sociala reformer till arbetarnes
fromma. Hans utnämning 1898 till vice talman hälsades
därföre med allmän tillfredsställelse och efter att ha
fungerat på denna post till och med 1902 års riksdag,
har han 1903–06 varit kammarens talman. Klarhet och
reda i framställningen i förening med en sonor och
behaglig stämma samt ett urbant väsen har förvärfvat
honom allmänt erkännande af lämplighet för
uppdraget. S. har äfven tagits i anspråk för en mängd
kommittéer, bl. a. ang. mellanrikslagen 1895–96.

Gift 1865 med Matilda Charlotta Ståhlbom.


Swartz.
Äldste kände stamfadern Per Olofsson var
bergsman i Värmland. Efter Svartsängen i Nykroppa
socken antogs släktnamnet å 1700-talet af hans
sonsöner Per och Olof, hvilka slogo sig ned
som tobaksfabrikörer i Norrköping, där släktens hufvudgren
sedermera alltjämt intagit en betydande ställning.


1. Swartz, Olof,
naturforskare. Född i Norrköping
d. 21 sept. 1760. Föräldrar: fabriksidkaren Olof
Swartz
och Maria Elisabet von Brobergen.

Med grundlig elementarunderbyggnad inskrefs S. 1778 som
student i Uppsala, där han med brinnande ifver och en afgjord
fallenhet ägnade sig åt naturvetenskapen. Sedan han
våren 1783 aflagt med. kandidatexamen och därefter
under sommaren genomrest bohuslänska skärgården,
anträdde han på hösten s. å. på egen bekostnad en
resa till Nordamerika. Efter en längre tids vistelse
dels i Boston och dels i Filadelfia, från hvilka
hufvudstationer han företog långväga vandringar för
insamling af naturalster, fortsatte han resan längre
åt söder och anlände i början af 1784 till Jamaika,
där han uppehöll sig ett helt år och med stor flit
ökade sina rika samlingar. Sedan han vidare besökt
S:t Domingo,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0566.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free