Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tollin, Ferdinand - Tollin, Israel - Tollstorp, Jakob - Tolstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af rikets sedelmynt – men karaktärslös och öfverspänd,
gick han ohjälpligt förlorad för en
konst, som eljest af hans anlag haft det bästa
att hoppas.
Tollin, Israel,
präst, skald. Född i Törnevalla församling af Östergötland
d. 20 febr. 1803. Föräldrar: kronobefallningsmannen
Carl Adam Tollin och Sara Kristina Norréus.
I Lund, där T., efter att i fem år ha tillhört
Uppsala universitet, inskrefs bland de studerande 1827,
erhöll han lagerkransen 1832 och förordnades 1838 till
docent i estetik med disputationen Om den esthetiska
bildningens inflytande på den moraliska. I
denna egenskap förestod han professuren i nämnda
läroämne under åtskilliga läseterminer men lämnade
universitetet, sedan han låtit prästviga sig 1844, och
befordrades 1845 till kyrkoherde i Svedala af Lunds
stift. Efter transport till kyrkoherdebeställningen i
Skabersjö af samma stift 1848 utnämndes han s. å. till
hedersprost och afled i Skabersjö prästgård den
5 febr. 1866.
I yngre åren gjorde sig T. bemärkt
såsom begåfvad lyrisk skald. Hans år 1844 utgifna
Dikter utmärka sig för en varm känsla och stor
fulländning i formen. Utom dessa har han lämnat en
mängd tillfällighetspoem, recensioner och kritiker,
undertecknade T–n, o. s v.
Gift 1: med Ulla Kristina Fredrika Thott.
och 2: med Ulrika Lovisa Malmgren.
Tollstorp, Jakob Filip,
topograf, skönlitterär skriftställare. Född i Borås d. 12 juni 1777.
Efter vid Lunds universitet idkade studier blef
T. auskultant i Bergskollegium. Efter en kortare
tids vistelse för sin hälsas skull i södra Frankrike
och Spanien, var han vid sin återkomst därifrån
välbeställd handelsresande. Sedermera återfinnes
han efter hvartannat såsom fabrikör i Borås,
grosshandlare i Göteborg, handlande i Malmö och
gästgifvare i Medevi. Därifrån kom han 1830 till
Vadstena, där han blef boktryckare och äfven började
ägna sig åt författarskap. Detta invigdes med ett par
små noveller samt en skildring af Vadstena och dess
omgifning 1832. Då han nämnda år i sin året förut
uppsatta tidning, »Vadstena veckoblad», ur en och
annan tidning intagit en artikel, blef han utsatt
för tryckfrihetsåtal och blef fälld till böter,
som han måste afsitta. 1832 flyttad till Linköping,
utgaf han här 1833 Clorinda eller spetskammaren och
1834 Beskrifning öfver Linköping. Härefter var han i
två år stadd på vandring genom Södermanland, hvaraf
frukten blef Beskrifning om Södermanland, 1837–38.
Nu flyttade han till hufvudstaden och utgaf där Tidning
för landsorterna 1838, hvarpå följde Stockholm och
dess omgifning 1839, det på arkivforskning grundade
arbetet Kongl. Djurgården 1844 samt Norske konungen
Olof Tryggvesson 1847. Sedan han en längre tid varit
anställd som biträde åt den bekante boksamlaren Jakob
Westin, erhöll han slutligen plats som kommissarie
vid provisoriska sjukhuset.
Död i Stockholm d. 17 okt. 1848.
Tolstadius, Erik,
väckelsepredikant. Född i Stockholm d. 21 februari 1693.
Föräldrar: komministern i S:t Jakobs och Johannes församlingar
Anders Tolstadius och Katarina Byrelius.
Vid elfva års ålder skickades T. till Uppsala, där
han 1718 erhöll lagerkransen och året därefter
lät viga sig till präst. Hans första verksamhet
i predikoämbetet inskränkte sig sig till den af
huspredikant, först hos grefve Abr. Brahe och 1722
hos riksrådet grefve Carl Gyllenstierna. Samtidigt
kallades han till pastorsadjunkt i Jakobs och
Johannis församlingar i hufvudstaden
Djupt påverkad af tidens pietistiska rörelse dröjde han icke att
offentligt taga densamma i försvar. Detta skedde i en
predikan å fjärde söndagen efter trettondedagen 1723,
i anledning af en föregående söndag inför ständerna
hållen predikan, hvari skarpa angrepp riktats mot
pietismen. Hans predikan ådrog honom en varning
af stadens konsistorium, hvarjämte han snart blef
afskedad från sin adjunktsbefattning. Äfven hans
befattning såsom huspräst upphörde genom grefve
Gyllenstiernas sommaren 1723 inträffade död. Nu
utverkade emellertid hans vänner hans utnämning
till amiralitetspredikant vid Stockholms station
å Skeppsholmen. Som en mängd åhörare strömmade
till hans kyrka, kallades den andäktiga hjord, som
samlades omkring honom af hans ämbetsbröder på spe
för »Holmfolket». T. lät sig emellertid af intet
hindras i sin verksamhet, som efter hand blef allt
mer omfattande. Ej blott från predikstolen utöfvade han
sitt lärarekall inför en åhörarekrets, hvars hastiga
tillväxt nödvändiggjorde en tillbyggnad af den lilla
kyrkan, utan flera dagar i veckan höll han dessutom
bönestunder och katekesförhör i sitt hem. Vidare togs
hans verksamhet i anspråk för en af honom inrättad
och genom frivilliga kollekter underhållen skola
för fattiga barn, som här erhöllo underhåll, vård
och undervisning. Mycket anlitad såsom rådgifvare i
själsangelägenheter, stod han äfven gärna till tjänst,
när det gällde fångars beredelse till döden. Icke
sällan deltog han i enskilda uppbyggelsemöten, för
hvilket tilltag han 1726, efter konventikelplakatets
utfärdande, blef tillika med åtskilliga andra bötfälld
men efter vad till Svea hofrätt frikänd. Under den
vanliga anklagelsen, att han hyllade pietismen och
i sina predikningar yttrat tillgifvenhet för den
bekante, till Stockholm 1726 anlände Dippels emot
den ortodoxa försoningsläran stridande lärosatser,
anställdes mot honom fiskaliska aktioner, mot hvilka
han måste försvara sig än inför konsistorium,
än inför kämnersrätten och än inför en särskildt
tillförordnad kommission. Han blef dock frikänd,
och följden af förföljelserna den vanliga, att hans
personliga anseende ökades, under det antalet af hans
åhörare oupphörligt tilltog. Ännu en religionsprocess
hade han dock att utstå. Denna var föranledd af en
hans predikan på palmsöndagen 1734, i hvilken han
beskylldes för att hafva om nattvarden drifvit läror,
närmande sig Calvins och Dippels. Äfven ur denna
rättegång, som utgör ett ingalunda vackert blad i
svenska prästadömets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
