- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:634

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trafvenfelt, Erik Carl - Tranér, Johan - Treffenberg, Nils Curry Engelbrekt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

idkat medicinska studier, blef T. 1797 medicine
doktor med första hedersrum och anställdes
s. å. såsom sekreterare i Collegium medicum. Denna
befattning innehade han i fyra år eller till 1801,
då han tog afsked med professors titel. Kirurgie
magister 1799, hade han vid sitt afskedstagande
förvärfvat sig en betydande praktik och ansågs
snart som en af hufvudstadens utmärktaste läkare,
i hvilken egenskap han bl. a. kraftigt verkade för
vaccinationens utbredning. I förening med Berzelius
och några andra af de mest ansedda Stockholmsläkarna
stiftade han 1808 Sv. Läkaresällskapet, kallades 1811
till hedersledamot af Collegium medicum och blef, då
denna institution 1813 förändrades till ett ämbetsverk
för allmän hälsovård (sundhetskollegium), assessor
i detsamma. 1832 utnämndes han till medicinalråd,
var sedan 1812 ledamot af Vet.-akademien och 1812–17
Svenska läkaresällskapets sekreterare samt donerade
vid sin afgång från antydda befattning en större
summa till sällskapet, som öfver honom lät slå en
medalj. Han var äfven styrelseledamot i åtskilliga
sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar. Död
i Stockholm d. 17 jan. 1835.

De af T. utgifna
medicinska afhandlingar och skrifter uppgå till ett
betydande antal. Bland dem märkes företrädesvis:
Iakttagelser om koleran i Stockholm 1834, en sakrik
redogörelse för denna då i Sverige nya och fruktade
farsot.

Gift 1: 1797 med Maria Martina Sandström
och 2: 1811 med Carolina Lovisa Evelius.


Tranér, Johan,
universitetslärare, skald. Född i Torpa socken i
Östergötland, där föräldrarna voro bondfolk, 1770 d.
11 mars, hvilken dags dåvarande namn, Vindician,
han sedermera äfven upptog som förnamn.

T. uppfostrades i början för föräldrarnas
stånd, men ett svårt fall gjorde honom oförmögen till
tyngre landtmannaarbeten, hvarför han vid nitton
års ålder af fadern insattes i Linköpings skola. Vid
tjugutre års ålder (1793) ankom han till Uppsala och
promoverades där till filosofie magister 1800. Två
år senare kallades han till docent i romerska
litteraturen, därtill meriterad genom disputationen De
diversis latinæ linguæ ætatibus
1797, 1802, blef
1809 e. o. adjunkt samt förestod 1811–12 eloqu. et
poës. professuren. Det sistnämnda året befordrad till
adjunkt i latinska språken erhöll han 1815 professors
titel, lät prästviga sig 1822 och utnämndes 1825 till
kyrkoherde i Söderköping. Död vid Porla hälsobrunn i
Nerike d. 8 juli 1835.

Länge känd vid universitetet
såsom lycklig öfversättare och utmärkt latinsk skald,
blef han först bekant för den stora allmänheten
genom några metriska öfversättningar till svenskan
från Ovidius, hvilka åren 1805, 1806 och 1807 vunno
Svenska akademiens andra pris. Sedermera begynte han
under loppet af en mängd år (1807–22) i en följd af
disputationer utgifva stycken af Homeros’ Iliad på
svensk hexameter äfvensom det Homeros tillskrifna
parodiska epos Batrakomyomakien (Grod-rått-kriget),
hvilka öfversättningar bland de lärda
väckte stor uppmärksamhet. Ännu större bifall rönte
hans mästerliga tolkning af Anakreon, som genast
utsåldes och sedan utgått i nya upplagor. Men ej
blott till öfversättningar inskränkte sig detta
lekande poetiska snille. Han har utgifvit en stor
mängd latinska poem, nästan alla tillfällighetsdikter,
men icke desto mindre af stort värde. Till arten af
detta slags författareskap torde böra räknas hans
öfverflyttning under titeln Juventus eucharistica
till romarnas språk af Tegnérs »Nattvardsbarnen», ett
försök, som, oaktadt företagets stora svårigheter,
lyckats »så utomordentligt väl, att läsaren
mångenstädes tvekar, huruvida icke efterbildningen
äger företräde framför originalet». Han har jämväl
lämnat flera svenska skaldestycken, liksom de
latinska framkallade af tillfälliga anledningar, och
utgifvit kritiska upplagor af åtskilliga latinska
författare (»Corpus auctorum latinorum»). Hans
i dessa framställda anmärkningar voro emellertid
blott kompilationer, liksom hans textkritik saknade
grundlighet. I sin personlighet och allmänna
sammanlefnaden var T. en besynnerlig sammansättning af
cyniskt själfsvåld och tillkonstlad prydlighet; mot
behöfvande studerande var han alltid en hjälpsam vän
och ihågkom dem äfven i sitt testamente genom en fond
till tvenne stipendier. En del af hans förmögenhet
kom äfven en hospitalsinrättning i hans födelsesocken
till godo.

Ogift.


Treffenberg, Nils Curry Engelbrekt,
ämbetsman, politiker. Tillhörande en 1687 adlad ätt, hvars
ursprungliga namn var Curry, och född i Göteborg d. 1
mars 1825. Föräldrar: löjtnanten vid Södra skånska
infanteriregementet Curry Gabriel Treffenberg,
bekant genom sin vid 1823 års riksdag väckta motion
om frimärkens införande i Sverige, och Eva Maria
Ahlberg
.

Efter att ha genomgått Skara skola och
gymnasium, aflade T. studentexamen i Uppsala 1843,
vistades därefter ett par år såsom lärare i grefve
H. Hamiltons familj på Hönsäter i Västergötland
och återvände 1845 till universitetet, där han blef
filosofie magister 1851. Sedan han 1853 jämväl aflagt
examen för inträde i rikets rättegångsverk, ingick
han s. å. såsom auskultant i Svea hofrätt, biträdde
1853–58 med tingsgöromål på landet och förrättade
åtskilliga häradsting, samt förordnades, efter att
1856 ha blifvit befordrad till vice häradshöfding, att
vara länsnotarie i Västerås län 1860. Två år senare
utnämndes han till landssekreterare i nämnda län och
blef 1873 landshöfding i Västernorrland. Under sin
ämbetstid därstädes utvecklade han obestridligt
en icke ringa administrativ förmåga men var
för åtskilliga sina åtgärder utsatt för ganska
stridiga omdömen. I all synnerhet var detta fallet
beträffande det onekligen väl godtyckliga sätt,
hvarpå han undertryckte en bland sågverksarbetarna i
Sundsvall och dess omnejd 1879 utbruten strejk. 1880
förflyttades han till landshöfdingsstolen i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:16:33 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0634.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free