Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Törnebohm, Alfred Elis - Törneros, Adolf - Törnflycht - 1. Törnflycht, Olof Hansson - 2. Törnflycht, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsentligen främjat. Sedan 1874 har han på uppdrag
af enskilda korporationer verkställt åtskilliga
geologiska undersökningar med praktiskt syfte. Af
hans kartarbeten må slutligen äfven nämnas Geologisk
öfversiktskarta öfver mellersta Sveriges
bergslag, utförd på bekostnad af Järnkontoret och
omfattande nio blad med beskrifning, samt Karta
öfver berggrunden inom Filipstads bergslag,
Geologisk öfversiktskarta öfver Vermlands
län och Geologisk atlas öfver Dannemora grufvor,
samtliga med beskrifningar. Rörande de skandinaviska
fjällens byggnad, åt hvilket ämne han sedan 1882
ägnat trägna studier, har han äfven författat
flera uppsatser. T., som vid Uppsala universitets
jubelfest 1877 blef fil. hedersdoktor, är sedan
1876 ledamot af Vetenskapsakademien och sedan 1888
af Landtbruksakademien, hvarjämte han är invald i
flera utländska lärda samfund.
Gift 1894 med Sigrid Helena Fogelström.
Törneros, Adolf,
filolog, estetiker. Född i
Eskilstuna d. 24 dec. 1794. Föräldrar: organisten och
postmästaren därstädes Per Törneros och Margareta
Kristina Norman.
Vid faderns tidiga frånfälle
togs T:s undervisning om hand af en faderns
ungdomsvän, prosten El. Wallqvist i
Eskilstuna. Emellertid var han knappt mer än tretton
år gammal, då han måste börja såsom informator bidraga
till sitt uppehälle. I Uppsala, där han 1812 inskrefs
som student, blefvo hans studier både djupgående
och vidsträckta men omfattade isynnerhet filosofi,
estetik, historia samt romersk litteratur. Sedan han
1818 med utmärkelse blifvit fil. doktor, kallades
han 1819 till lingu. lat. docens, befordrades 1827
till litt. hum. adjunkt och utnämndes slutligen
1832 till eloqu. et poës. professor. »Olyckligtvis
blef den samvetsgranne läraren en martyr för sin
latinska lärarebefattning.» Fint estetiskt bildad,
i högsta grad spirituell, lättrörlig och känslig,
domnade hans själ under det latinska professoratets
mekaniska sysselsättningar, tentamina, examina samt
granskningen af latinska öfversättningsprof och
öfversättningsskrifter. Det nedtyngande själsarbetet
återverkade på hans svaga kroppshydda, så att han
efter en lindrig feber bortgick ur lifvet den 20
januari 1839.
Såsom akademisk författare utgaf han
egentligen blott tvenne arbeten: Cicero de legibus
cum commentariis 1835 samt en svensk bearbetning
af Ramshorn, Synonymiskt handlexikon 1838, båda
vid hans död ofullbordade. Då dessa stannat inom
den lärdes studiekammare, känner hela den bildade
svenska allmänheten T. genom hans, efter hans död af
E. A. Schröder utgifna Bref och dagboksanteckningar
1840. I dessa teckningar, som af författaren aldrig
voro ämnade för offentligheten, finner man om
hvartannat snillrika betraktelser öfver hvarjehanda
vetenskapliga ämnen, små konstnärligt utförda
historietaflor, utmärkta landskapsskildringar, naiva
huslighetsscener, allt tecknadt med en innerlighet,
kvickhet och lefnadsfriskhet, som tillvinner hvarje
föremål, äfven det obetydligaste, läsarens odelade
intresse.
Ogift.
Törnflycht.
Om släktens härkomst se von Törneska släktöfversikten.
1. Törnflycht, Olof Hansson,
affärsman. Född i
Köping i Västmanland d. 5 april 1640. Föräldrar:
politieborgmästaren i Stockholm Hans Olof Törne och
Kristina Hising.
Genom vidsträckta handelsresor
i England och Holland utvecklade T. sina anlag
för köpmansyrket, för hvilket han af föräldrarna
var bestämd och i hvilket han inom kort förvärfvade
både rikedomar och anseende. Hans praktiska förstånd
och skicklighet i det enskilda lifvet togos dock
snart i anspråk för det allmänna. Riksdagsman
vid reduktionsriksdagen 1682, kallades han året
därefter till rådman i Stockholm samt blef 1694
handelsborgmästare och ordförande i handelskollegium
därstädes. Han fortfor därefter att vid flera
riksdagar hafva plats i borgarståndet ooch var
1697–1705 direktör i tjärukompaniet. Året efter Carl
XII:s uppstigande på tronen upphöjdes Olof Hansson,
såsom han förut kallades, i adligt stånd med namnet
Törnflycht och erhöll 1710 titel af kommerseråd. Efter
en verksam och i alla hänseenden framgångsrik lefnad
bortgick han i döden, i Stockholm, den 9 april 1713.
Utom flera hus i hufvudstaden och betydliga
egendomar på landet, ägde T. ej mindre än sjutiotre
större och mindre handelsskepp och var således,
på en tid, då reduktionen bortsopat högadelns
förmögenhet, kanske den rikaste man i Sverige.
Talet om hans rikedom var ock så allmänt, att
det länge efter hans död gick som en folksägen. I
hufvudstaden bevarades hans minne i det längsta
genom de förträffliga byggnader han efter ackord
uppförde för offentlig räkning.
Gift 1668 med Margareta Andersén, blef han
svärfader till kungliga rådet grefve Carl Piper,
samt riksråden J. Lillienstedt, Arvid Horn och
J. A. Meijerfelt.
2. Törnflycht, Olof,
riksråd. Född i Stockholm d. 16
nov. 1680; den föregåendes son.
Under fleråriga
resor utomlands hade T. vunnit den världsvana,
att han efter sin hemkomst anställdes såsom vice
ceremonimästare vid hofvet, blef 1709 kammarjunkare
hos hertig Carl Fredrik af Holstein och 1712
ordinarie ceremonimästare.
Under Carl XII:s sista
lefnadsår anförtroddes honom viktigare värf, då han
1718 utnämndes till landshöfding i Kronobergs län,
hvarifrån han 1719 förflyttades som landshöfding
till Stockholms län. Då dess kuststräcka hotades af
ryssarnas mordbrännareflotta, fingo väl invånarna af
honom befallning att väpna sig men erhöllo icke vapen
och ammunition, förrän ryssarna redan härjat en stor
del af kusten. Upphöjd till friherre s. å., innehade
han under de följande sju åren förvaltningen af
drottningens enskilda slott och kungsgårdar. 1723 blef
han tillika president i den kommission, som hade att
godtgöra vid reduktionsverket begångna orättvisor. Då
vid 1727 års riksdag den första rådsförändringen
inträffade under det nya statsskicket, intog T. en af
de lediga rådsplatserna, upphöjdes 1731 till grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
