- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:653

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ugglas, Samuel af - 2. Ugglas, Per Gustaf af - 3. Ugglas, Carl Fredrik Ludvig af

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men öfverhopades härjämte med en mängd hedrande
uppdrag. Så var han en tid t. f. riksmarskalk,
upprepade gånger ledamot af de under konungens
frånvaro ganska långvariga regeringarna, utnämndes
1802 till ordförande i tullarrendesocieteten
och blef s. å. ledamot af allmänna ärendenas
beredning, äfvensom kallad till ledamot af
kungliga konseljen. Af alla konungens rådgifvare
anses ock U. varit den, som mest haft hans öra,
måhända beroende på den underdånighet, hvarmed han
fogade sig efter sin herres önskningar. Nådens
sol sken ock allt starkare öfver honom, och
1808 kallades han till ledamot af den nyinrättade
kongl. beredningen, ordförande i krigskommittén och
ledamot af finanskommittén. De svaga varningar, han
uttalade mot konungens regeringssystem, lämnades af
denne utan afseende och »för klok att ej inse farans
vidd men för svag och undfallande att vidtaga några
energiska åtgärder däremot, afvaktade U. modlös
och försagd det förkrossande slag som skulle komma»
(N. v. Dardel i Personhist. Tidskrift 1901), och
hvilket ej minst gick ut öfver U. själf som enväldets
mest nitiska verktyg. Han hade nämligen särskildt
gjort sig förhatlig som upphofsman och ledare af det
hemliga polis- och spioneringssystem i hufvudstaden,
som under sista skedet af Gustaf IV Adolfs regering
väckt så mycken harm och ovilja. Också betraktades
U. af det nya statsskickets män med den yttersta
animositet, hvilken särskildt underblåstes af den
bekante Grevesmöhlen, såväl genom stridsskrifter som
genom af honom författade och af riksdagsmän framburna
memorial i ståndens plena. Endast en mellankomst i
sista stund af en afdelning lifgardister hindrade ock
massan att fortsätta uppträdet efter det Fersenska
mordet 1810 med att storma det Ugglas’ska huset vid
Drottninggatan.

Dagen efter statshvälfningen 1809
erhöll U. tillsägelse att afhålla sig från konseljens
öfverläggningar men fortfor att förvalta sitt
presidentämbete till sin död d. 6 april 1812. Han blef
1806 ledamot af konstakademien.

Om än omdömena om
U. som politiker i allmänhet ej varit blida, har han i
stället erhållit erkännande som en ovanligt driftig,
skicklig och mångsidigt användbar ämbetsman.

Gift 1782 med Carolina Wittfoth.


2. Ugglas, Per Gustaf af,
militär, landthushållare, statsråd. Född d. 27
juni 1784; den föregåendes son och arftagare af
grefvevärdigheten.

Student i Uppsala 1799, aflade
U. 1801 juridisk examen och inskrefs 1802 som
auskultant i Svea hofrätt och e. o. kanslist i
justitierevisionen men öfvergick redan s. å. till
miltärståndet och utnämndes till kornett vid
lätta lifdragonregementet (nuv. lifgardet till
häst). Befordrad till löjtnant vid samma regementskår
1808, deltog han i 1808–09 års finska krig och
förhöll sig därunder så utmärkt, att honom tilldelades
tapperhetsmedalj i guld. Utnämnd till ryttmästare
1809, lämnade han kavalleritjänsten 1812, hvarefter
han s. å. blef öfverstlöjtnant i generalstaben och
1815 öfverste i armén samt generaladjutant. 1828 kallades
han till statsråd samt innehade detta ämbete till
1831. Han erhöll sedermera excellensvärdigheten
1843 och afled d. 24 febr. 1853 på Forsmarks bruk
i Roslagen. Såsom hufvudman för sin ätt deltog han
flitigt i riksdagsförhandlingarna, var 1820 ledamot af
statsrevisionen och vid 1823 års riksdag ordförande
i statsutskottet. De Ugglas’ska domänerna Forsmarks
och Johannisfors bruk samt Stäket och Löfstaholm i
Uppland ökades af U. med ytterligare fyra egendomar:
Harnäs bruk, Lennartsnäs, Öråker och Krusenberg,
alla i samma provins.

Gift 1812 med friherrinnan
Sofia Teresia von Stedingk, dotter af fältmarskalken
K. B. L. K. von Stedingk (se II: 515).


3. Ugglas, Carl Fredrik Ludvig af,
militär, politiker, landthushållare. Född på Forsmarks
bruk i Roslagen d. 11 aug. 1814; den föreg. äldste
son och således arftagare af hans grefvevärdighet.

Utnämnd vid aderton års ålder
till kornett vid lifregementets dragonkår, befordrades
U. därstädes till löjtnant 1839, till
ryttmästare 1847, till öfverstlöjtnant och förste
major 1853 och till öfverste och sekundchef 1856 samt
lämnade den militära banan 1863 efter trettioett års
tjänstetid, sedan han under densamma 1850 blifvit
utnämnd till tjänstgörande kabinettskammarherre hos
Oscar I, för att odeladt ägna sig åt skötseln af sina
bruks- och landtegendomar.

Vid 1840–41 års riksdag
intog han för första gången sin ätts säte och stämma
på riddarhuset och var under senare delen af samma
riksmöte ordförande i expeditionsutskottet. Han
gjorde sig snart bemärkt som en af riddarhusets
insiktsfullaste och mest intresserade ledamöter samt
var vid de fyra riksdagarna 1847–48, 1850–51, 1853–54
och 1856–58 ledamot af bevillningsutskottet. Ehuru
af öfvervägande konservativt kynne, tillhörde ej
U. dem, som ville tillsluta ögonen för tidens kraf,
och betraktades under 1850-talet jämte W. F. Tersmeden
som hufvudmannen för en fraktion – de s. k. »grå»
– hvilka sökte medla mellan de konservativa
och liberala tendenserna. Efter införandet af
det nya riksdagsskicket, som i honom hade en varm
förespråkare på riddarhuset, blef han såsom ledamot
af Första kammaren 1867–80 årligen utsedd till
ledamot af statsutskottet, och vid urtima riksdagen
1871 till ledamot af särskilda utskottet rörande
landtförsvaret. Af förtroendeuppdrag i öfrigt, till
hvilka han kallades, må nämnas, att han under en följd
af år var ledamot af landtförsvarskommittén samt 1867
förordnades till medlem af kommittén för lindring
och reglering af indelningsverket. Led. af Krigsvet.-akad.
1860 samt af Landtbruksakad. 1861. Under en
följd af år ledamot af Stockholms läns landsting, var
han 1867–70 och 1873–77 dess vice ordf. Från trycket
har U. utgifvit Om samhället med afseende på folkets
moraliska och politiska utveckling
1840 och <i>Kritisk
behandling af det hvilande representationsförslagets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0653.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free