- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:658

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ullgren, Clemens - 1. Ullman, Erik Erland - 2. Ullman, Uddo Lechard - Ulner, Carl Hans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jönköping, voro fattiga och bortgingo båda snart i
döden.

Den obemedlade ynglingen måste därför själf
tidigt bryta sin bana, hvilket i början skedde så,
att han ingick som lärling på ett apotek. 1830
begaf han sig till Uppsala, för att om möjligt
vinna den filosofiska graden, men nödgades för
bristande tillgångar återvända till Stockholm,
där han snart blef en af Berzelii mer framstående
lärjungar. Sedan han en tid tjänstgjort som extra
lärare vid Chalmersska slöjdskolan i Göteborg, ställde
han ånyo kosan till hufvudstaden och uppehöll sig
under flera år dels som kemiskt-tekniskt biträde
åt några fabrikanter, dels såsom öfversättare af
åtskilliga utländska arbeten i kemi. På Berzelii
förord antogs han 1841 som kemist hos bergsrådet Aschan
vid Klefva nickelgrufvor, men vistades där en helt
kort tid, hvarefter han förestod en kemisk fabrik
i Karlshamn och sedermera en teknisk anläggning i
Jönköping. Vid Teknologiska institutets ombildning
förordnades han därstädes till adjunkt och laborator,
blef 1853 professor därstädes och invaldes 1859 till
ledamot af Vet.-akad., i hvars skrifter finnas införda
åtskilliga afhandlingar af honom, förnämligast i
kemisk analys. Död i Stockholm d. 6 nov. 1868.

Såsom författare är U. för öfrigt bekant genom sin Lärobok i
växtkemien
1839 samt genom sina öfversättningar eller
rättare bearbetningar af »Wöhlers oorganiska kemi»
och »Stöckhardts kemiskola». Inom vetenskapen lefver
föröfrigt hans minne i heder för hans städse vakna
forskningsnit och lyckliga bemödanden att tillkämpa
kemien en plats bland allmängagneliga bildningsmedel.


1. Ullman, Erik Erland,
präst, romanförfattare. Född d. 18 sept. 1749.
Föräldrar: kyrkoherden i Torps församling på Dal
Uddo Ullman och Sara Maria Nordberg.

U. blef student i Uppsala
1768 och prästvigdes tvenne år senare på
kallelse till huspredikant af landshöfdingen
friherre Hamilton. 1776 förordnades han till
e. o. bataljonspredikant vid lifregementet till häst,
blef 1782 kyrkoherde i sin födelsesocken, Torp,
1808 hedersprost och befordrades slutligen 1809
till kyrkoherde i Ed, hvarefter han utnämndes till
prost öfver Västra Dals kontrakt 1811. Död d. 18 juni
1821.

Nu mer alldeles förgäten, förtjänar U. likväl
ihågkommas såsom en af de få romanförfattarna under
Gustaf III:s tid. Hans originalromaner, alla anonymt
utgifna i Stockholm, äro: Den svenska fröken 1780,
En svensk adelsmans äfventyr i utrikes orter, 2:dra
delen 1780, 1:sta delen af H. G. Rålamb, En acteurs
berättelse om dess ungdomshändelser
1780, Den svenska
actrisens egen berättelse om sina ungdomshändelser

1780, Det olyckliga fruntimret, en historisk och
moralisk lefvernesbeskrifning
1781, En svensk grefves
besynnerliga händelser
1782.

Samtidigt med sitt
romanskrifveri utgaf han en veckoskrift: Mörksens
tidningar
, som upphörde med några få nummer, samt
skänkte den romanläsande allmänheten trenne franska
noveller i öfversättning.

Gift 1: med Juliana Charlotta Drake
och 2: 1810 med Margareta Gran.


2. Ullman, Uddo Leonard,
biskop. Född i Göteborg d. 1 maj 1837. Föräldrar:
kyrkoherden i Uddevalla Magnus Ullman (af samma
släkt som föregående) och Magdalena Hegardt.

Student i Uppsala 1855, vann U. filosofiska graden
därstädes 1863. Sedan han 1864–66 idkat teologiska
studier i Erlangen och Tübingen och 1869 blifvit
teologie kandidat i Uppsala, utnämndes han samma
år till docent i praktisk teologi vid därvarande
universitet. Prästvigd i Göteborg, aflade han
pastoralexamen i Uppsala och blef 1872 teol. lektor
i Göteborg med Lundby pastorat såsom prebende. Vid
jubelfesten 1877 till minne af universitetets
grundande för 400 år sedan var U. bland dem,
som kreerades till teol. doktorer. I de båda
kommittéerna för revision dels af psalmbok, dels
af kyrkohandbok blef han ledamot, i den förra 1883,
i den senare 1888. U., som under sin göteborgstid i
föredrag, tidningar och tidskrifter uppträdt som
en ifrig förkämpe för den ortodoxt schartauanska
riktningen, blef 1889 biskop i Strängnäs och har i
sådan egenskap bevistat efterföljande kyrkomöten.

I bokform har U. bl. a. utgifvit Om den kyrkliga
psalmboken med särskild hänsyn till den svenska
kyrkans psalmbok af 1819
, 1871, Kristlig religionslära
för allmänna läroverken
1872, Evangelisk-luthersk
liturgik med särskild hänsyn till den svenska
kyrkans förhållanden
, 2 dlr, 1874–85, Bönbok
för skolungdom
1879, Om högmässogudstjänsten och
kyrkoåret
1880, Kyrko-historisk lärobok för
läroverken
1883. Tillsammans med K. H. Gez. von Schéele
utgaf han 1881–86 »Tidskrift för kristlig tro och bildning»
och fortfor sedan 1887 att medverka däri såsom
biträdande redaktör till tidskriftens upphörande 1894.

Gift 1872 med Frieda Anna von Pieverling.


Ulner, Carl Hans,
sjömilitär, statsråd. Född i Karlskrona d. 24 nov. 1796.
Föräldrar: majoren vid örlogsflottan Carl
Ulner
och Gustafva Holst.

Tidigt faderlös, inskrefs U. som skeppsgosse vid
örlogsflottan, gjorde under 1808 års krig som extra
kadett sin första sjöexpedition, antogs följande
år till kadett vid krigsakademien
och utnämndes 1812 till sekundlöjtnant vid
örlogsflottan. Tjänstgörande 1814 i den mot Norge
utrustade blockad-eskadern, deltog han i blockaden
af de norska hamnarna och blef prismästare för
tre galeaser, som han införde till Strömstad. Vid
landstigningen å Kragerö och stormningen af
ett där uppfördt batteri utmärkte han sig så,
att han, endast aderton år gammal, tillerkändes
tapperhetsmedalj. 1815 deltog han i en sjöexpedition
till Västindien och under de därpå följande tjugu åren
var han oafbrutet i aktiv sjötjänst samt tjänstgjorde
1825 som förste styrman å skeppet Tapperheten under
en expedition till Amerika. Under tiden hade han 1818
blifvit löjtnant, 1824

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:09:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0658.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free