- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:673

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Wærn, Jonas - 3. Wærn, Carl Fredrik, d.y.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framstod han allt mera i anseende bland oppositionens
män, och när Oscar I inledde sin regering med
att ändra konseljen i liberal riktning, var W:s
utnämning till konsultativt statsråd ett af de drag,
som väckte mest uppseende, då han var den andre
af ofrälse börd, som nådde denna värdighet. Hans
inflytande ansågs till en början mycket stort,
särskildt på konungens beslut att mot adelns
motstånd sanktionera lika arfsrätt mellan bror och
syster. 1848 beviljades honom i förening med hans
konseljkamrater afsked, hvarefter han drog sig
tillbaka till privatlifvet. 1857 utnämndes W. till
landshöfding i Skaraborgs län och förlänades
adelskap. Ålder och sjuklighet föranledde honom
emellertid att efter några år söka hvilan, hvarför
han tog afsked 1866 samt afled, föga mer än ett år
därefter, d. 13 jan. 1868 på sin egendom Valaholm
i Skaraborgs län. Led. af Krigsvet.-akad. 1846 och
hedersled. af Landtbr.-akad. 1853.

Så väl före som
efter sin statsrådstid innehade W. en mängd viktiga
ledamots- och ordförandebefattningar i kommittéer och
styrelser för allmänt gagn. Likväl är det mest inom
Värmland, han beredt sig ett minne genom förbättrade
kommunikationsanstalter, nyanlagda och utvidgade
järnbruk, stigande trävaruhandel, nyodlingar,
föreningar för allmänt nyttiga ändamål m. m.

Gift 1823 med Sara Kristina af Geijerstam.


3. Wærn, Carl Fredrik, d. y.,
köpman, bruksidkare, politiker,
historisk och ekonomisk författare. Född i
Göteborg d. 15 jan. 1819; den föregåendes kusin
och son af W. 1.

Efter fem års studier i Hillska
skolan å Barnängen, vistades W. 1836–38
vid Sachsiska bergsakademien i
Freiberg samt deltog 1839 i de för Falu bergsskolas
elever anordnade praktiska öfningarna. 1840 ingick
han på faderns kontor i Göteborg och utbildade,
genom årliga utländska affärsresor under de följande
nio åren, icke blott sin affärsduglighet utan äfven
sina insikter i en hel del andra förhållanden, som
lågo vid sidan om ändamålet med dessa resor. Efter
att 1844 erhållit burskap som grosshandlare i
Göteborg, inträdde W. 1852 i faderns firma och blef
efter dennes död 1858 dess chef samt disponent för
sterbhusets bruksegendomar, W. var Sveriges förste
importör i stort af konstgjorda gödningsämnen och
anlade den första svenska fabriken för tillverkning
af sådana. Sedan han blifvit borgare i Göteborg
1844, valdes han 1847 till en af nämnda stads
fullmäktige i borgarståndet, hvilket förtroende
jämväl vederfors honom vid riksmötena 1850, 1853,
1859 och 1865. Faderns stora anseende i ståndet
återföll genast i icke ringa grad på sonen, som vid
såväl sin första som därpå följande tre riksdagar
insattes i statsutskottet. 1865 hade han plats i
konstitutionsutskottet. Ehuru visst icke främmande för
tidens frihetsgrundsatser i allmänhet, var dock W:s
liberalism mer än faderns företrädesvis af ekonomisk
art. Det torde ock varit svårt att hos oss påträffa
en mera renodlad typ
för den engelska Manchesterpolitiken, och ända in
i sin ålders höst kämpade W. energiskt som den mest
oböjlige frihandlare. Af hans många under denna tid
väckta motioner blefvo, utom flera af mer lokalt
intresse, trenne af mer genomgripande art upphöjda
till gällande lag, nämligen hans förslag om mosaiska
trosbekännares utvidgade medborgerliga rättigheter
och om bergslagsprivilegiernas upphörande samt
tiondetackjärnets och hammarskattens afförande. Efter
antagandet af den nya riksdagsordningen, för hvars
genomförande W. ifrigt verkade, valdes han af sin
födelsestad till medlem af riksdagens Andra kammare
men afsade sig valet och utsågs i stället till
representant för Göteborg i Första kammaren. Här
arbetade han i statsutskottet under fyra riksdagar
till och med 1870, då han d. 3 juni kallades
till statsråd och chef för finansdepartementet
i Adlercreutz’ ministär. Bland viktiga åtgärder
från hans ministertid kunna nämnas: kungörelsen om
tackjärnstiondens upphörande, förordningen rörande
ny mellanrikslag för Sveriges och Norges ömsesidiga
handels- och sjöfartsförhållanden, den nya lagen
om rikets mynt samt ny författning för enskilda
banker med rätt att utgifva egna banksedlar. Efter
fyra års verksamhet som konseljledamot utträdde
han ur statsrådet 1874, fjorton dagar innan hans
efterträdare kontrasignerade k. m:ts förordning
om förbud mot afverkning af ungskog i Norrbottens
län af mindre dimensioner, hvilken stod i bjärt
motsats mot W:s uppfattning om gränserna för
statens myndighet. Intill sin död fortfor W. att
vara en verksam och intresserad ledamot af Första
kammaren. 1882–januaririksdagen 1887 hade han plats
i bevillningsutskottet, men sedermera aktade sig
den allt starkare protektionistiska majoriteten att
dit insläppa sin mest svurne vedersakare. 1875–91
var W. t. f. president i kommerskollegium och 1878
Sveriges ombud på den internationella myntkonferensen
i Paris. Jämte hans vidsträckta enskilda verksamhet
och arbeten i statens tjänst togo en mängd kommunala
och andra uppdrag hans tid i anspråk. Sålunda
var W. 1847–63 en af Göteborgs handelsförenings
fullmäktige, valdes 1858 till en af denna stads
borgerskaps äldste, 1862 till stadsfullmäktig och
var 1863–70 ordf. i denna korporation, fungerade
1852–58 som ordförande i styrelsen för Köping–Hults
järnvägsbolag, var 1864–68 verkställande direktör
i bolaget för Dalslands kanalbyggnad, 1861 led. i
kommittén för utrönande af segellinjeskeppens och
fregatternas tillstånd, 1862 Sveriges kommissarie vid
världsutställningen i London o. s. v.

I närmaste sammanhang med hans öfriga verksamhet stå ämnena för
hans från trycket utgifna skrifter: Bör det hvilande
representationsförslaget antagas eller ej?
tre häft.,
1850, Om tiondetackjernets och hammarskattens samt
bruks- och bergslagsprivilegiernas upphörande
1854,
International Exhibition 1862, Om Norrbottens läns
skogsförhållanden af W-n
1874, Om handelsbalans,
kurs och utländsk skuldsättning
1887, Mellanrikslagen
och dess verkningar
1895. Men W. var äfven lifligt
intresserad af historiska forskningar och har å

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0673.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free