Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Wallenberg, Jakob - 2. Wallenberg, Marcus - 3. Wallenberg, André Oscar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resa</i>. I dessa reseskildringar, af författaren troligen
aldrig ämnade att tryckas, målar han med lekande
kvickhet sina intryck och beskrifver med munterhet och
friskhet de mödor, faror och nöjen, som mötte honom på
vägen. »Allting» – säger Hammarskjöld – »Norges kala
klippor, Constantias vingårdar och Javas blomstrande
stränder, ja, till och med det förfärligaste i
naturen, en häftig orkan på hafvet, uppfattas i hans
glada inbillnings humoristiska spegel och återstrålas
i de mest skiftande, mest intagande färgbrytningar. De
ämnen, hvilka han dock aldrig vidrör utan den
djupaste, innerligaste och högtidligaste stämning,
äro religion och fädernesland – och detta gifver
äfven de själfsvåldigaste utbrotten af hans muntra
lynne en stämpel af adel och allvar, som berättigar
författaren till en utmärkt rang bland hela världens
yppersta humorister.»
Ogift.
2. Wallenberg, Marcus,
biskop, författare. Född i Linköping d. 25 juni
1774; den föregåendes brorson. Föräldrar:
d. v. konsistoriinotarien, sedermera lektorn Marcus
Wallenberg och Sara Helena Kinnander.
Student i Uppsala 1790, promoverades W. till fil.
magister 1797, aflade s. å. juris
utriusque kandidatexamen samt förordnades 1800 till
eloqu. docens. Då han kort därefter deltog i det
uppträde, G. A. Silverstolpe anordnade under den
akademiska festen på Gustaf IV Adolfs kröningsdag,
skildes han från Uppsala och begaf sig till Lund,
utnämndes 1802 till konstitoriinotarie i Linköping
och blef tre år senare græc. lingu. lektor
därstädes. Sedan han 1817 antagit prästerlig
ordination, befordrades han till kyrkoherde
i Slaka men erhöll redan s. å. transport till
Landeryds prebendepastorat, utnämndes till teologie
doktor 1818 och blef 1819 biskop i Linköping. I
denna egenskap bevistade han 1823 och 1828–30
årens riksdagar. Ledamot af Vitt.-, hist.- och
ant.-akad. Död i Linköping d. 22 sept. 1833.
Inom den lärda världen vann han sitt namn genom
sina metriska öfversättningar af Homeros’ Ilias
1814–15 och Homeros’ Odysseia 1819–21. Personligen
var han »allmänt älskad för sin redbarhet och sitt
fridfulla väsen» och beredde sig som biskop »ett
minne, som länge skall fortlefva i det stift, hvars
angelägenheter han så värdigt förestod».
Gift 1804 med Anna Laurentia Barfoth.
3. Wallenberg, André Oscar,
finansman, politiker. Född i Linköping d. 19 nov. 1816;
den föreg. son.
W. gick 1825–32 i Linköpings trivialskola och gymnasium,
reste 1832 som jungman till Västindien och blef vid hemkomsten
sjökadett. Sedan han aflagt sjöofficersexamen i Karlskrona
1835, seglade han ett par år som matros på nordamerikanska
kofferdifartyg och blef 1837 löjtnant i k. svenska
flottan. 1841 följde han som förste styrman med
Oxehufvudska expeditionen, som
hade La Platastaterna till mål, men lämnade den
i Lissabon och uppehöll sig ett år i Spanien och
Frankrike, hvarunder han bl. a. studerade juridik i
Grenoble. 1846–47 var W. kapten på den första svenska
propellerbåten, »Linköping». Han ägnade sig härefter
åter åt svensk örlogstjänst och tjänstgjorde 1849 i
danska flottan under blockaden af tyska kusterna. 1850
blef W. chef för ett båtsmanskompani i Sundsvall. Han
började nu i denna driftiga handelsstad syssla med
affärer, blef borgare i Sundsvall för att bli valbar
till riksdagsman och tog 1851 som premierlöjtnant
afsked från krigstjänsten. 1855 flyttade W. till
Stockholm.
Som bankman har W. varit banbrytande i
Sverige. Han skall redan under sin vistelse i Förenta
staterna 1837, då den stora bankkraschen inträffade,
ha fått lust att bli bankman, då han »lärde huru
banker icke böra skötas». 1852 sökte W. i Stockholm
bilda en s. k. filialbank, men erhöll »på grund af
riksbankens närhet» icke sanktion. W. medverkade
några år senare vid inrättandet af filialbankerna i
Sundsvall och Hudiksvall och blef Sundsvallsbankens
förste chef. 1856 bildade han Stockholms enskilda
bank; kapitalet, 1 mill. rdr, fulltecknades på två
dagar. W. var till sin död verkställande direktör i
denna sedelutgifvande bank med solidarisk ansvarighet
bland lottägarna, hvilken, tack vare hans finansiella
geni och oförskräckthet, invigt en ny tid i det
svenska bankväsendet. Han införde postremissväxlar,
räntefria och betalbara vid anfordran, en nyhet, ännu
nästan okänd utom Sverige, och genom jämförelsevis
hög inlåningsränta utvecklades depositions- samt
upp- och afskrifningsrörelsen på ett storartadt
sätt. W. tog också verksam del vid bildandet af
Skandinaviska kreditaktiebolaget, och det var hans
förtjänst, att denna bank icke fick sitt hufvudkontor
förlagdt till Köpenhamn, som Tietgen ville, utan
till Göteborg. 1861 var W. med om stiftandet af
Stockholms hypotekskassa. För sina finansiella
önskemål och idéer tog han tidningspressen flitigt
i anspråk. Han var 1848–51 delägare och medarbetare
i »Bore» och lämnade både pekuniärt understöd
och artiklar åt »Stockholmsposten» 1869–70. I
»Aftonbladet» skref W. nästan regelbundet en gång
i veckan »Ekonomiskt» 1865–68. Under den senare
delen af sitt lif publicerade han artiklar i diverse
olikartade organ, som syntes honom kunna främja hans
syften.
1853–63 var W. ledamot af borgarståndet,
inom hvilket han snart gjorde sig känd som en af den
liberala majoritetens mera dugande och energiska
krafter. Han användes ock af densamma vid de tre
första af honom bevistade riksdagarna i bankoutskottet
samt vid den fjärde och sista i statsutskottet.
Efter representationsförändringen företrädde han
Stockholms stad i Första kammaren från det nya
statsskickets begynnelse till sin död i Stockholm
d. 12 jan. 1886. Han tillhörde dock här dem, som
tyckte att man nu kunde tills vidare »hvila på hanen»
med reformarbetet och inskränka detsamma till rent
praktiska spörsmål. Bland sådana, åt hvilka han ägnade
särskildt intresse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
