Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallquist, Olof - Wallvijk, Jean von - Walmstedt, Lars Peter - Vannérus, Karl Jonas Alfred (Allen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visat de företrädande egenskaper, som upphöjde honom
öfver vanligheten af människor.» W:s Minnen och
bref utgåfvos 1878 af E. V. Montan.
Gift 1785 med Adolfina Lovisa Schützercrantz.
Hans barn adlades 1799 med bibehållande af namnet,
men ätten utdog redan 1838.
Wallvijk, Jean von,
riksråd. Född i Stockholm
d. 17 nov. 1710. Föräldrar: kammarrevisionsrådet
Johan Jönsson von Wallvijk och Kristina Regina
Danckwardt-Lillieström.
Vid tjuguett års ålder
begynte W. sin bana som auskultant i kammarkollegium
och kammarrevisionen, hvarefter han 1733 befordrades
till kammarskrifvare och 1738 till revisor,blef 1745
riddarhuskamrerare, 1747 assessor i kammarrevisionen,
1749 kammarrevisionsråd och 1756 statskommissarie och
var i denna egenskap verksam att vinna statskontoret
för Mösspartiets ekonomiska grundsatser. Vid 1765
års riksdag upptogs han bland riksråden, på grund af
sina insikter i statshushållningen och »skicklighet
i statsräkenskapernas förande». I rådet tillhörde
han de försiktiga men ställde sig öppet på hofvets
sida, sedan konungen genom sin afsägelse åstadkommit
riksdagskallelse. W. blef också bibehållen vid sitt
ämbete, då de flesta andra rådsmedlemmarna måste
afgå vid 1769 års riksdag. När Mössorna åter kommo
till makten vid 1771–72 års riksdag, slöt W. sig ånyo
till dem mot löfte om en rysk pension och räddade
därigenom sitt riksrådsämbete. Revolutionsdagen 1772
voro riksråden, och bland dem W., just sysselsatta att
justera ett protokoll rörande Kristianstads försvar,
när konungen åtföljd af en jublande folkmassa
återkom från artillerigården. Vid bullret steg
W. upp, gick till fönstret, och då han såg hvad som
skett, vände han sig till sina kolleger och yttrade:
»Mina herrar! Hans Majestät justerar vårt protokoll
nere på sin borggård; han sparar oss besväret och
vi kunna sluta.» Enligt berättelse skall detta
infall haft den verkan, att, då de flesta riksråden
afskedades d. 21 aug., kallades W. att åter intaga sin
rådsstol. Han hade redan förut 1770 blifvit upphöjd
till friherre och serafimerriddare samt 1771 erhållit
grefvediplomet, ehuru han hvarken för friherre- eller
grefvevärdigheten tog inträde på riddarhuset. Död på
sin sätesgård Bisslinge i Uppland d. 27 sept. 1776.
Gift 1750 med Anna Katarina Swart.
Walmstedt, Lars Peter,
kemist. Född d. 2 nov. 1782
i Nyköping. Föräldrar: kryddkrämaren Jonas Walmstedt
och Katarina Råström.
På sitt tjugonde år student i
Uppsala, aflade W. filosofisk kandidatexamen därstädes
1806 och erhöll samma år lagerkransen. I början af
sin akademiska bana ägnade han sig företrädesvis
åt matematikens studium och blef docent i detta
läroämne 1809. Först ett par år senare begynte
han mer uteslutande sysselsätta sig med kemi, i
hvilken vetenskap han 1813 förordnades till docent
och 1814 till adjunkt. Under den åldrige J. Afzelii
tjänstledighet och sedan denne 1820 erhållit afsked,
förestod W. åtskilliga läseterminer kemie professuren
och utnämndes till densammas ordinarie innehafvare
1822.
Då kemiska professuren 1852 delades på tvenne lärostolar,
behöll W. såsom läroämne geologi och mineralogi. Död
d. 30 juli 1858. Vid sin bortgång var han ledamot
af Vetenskapsakademien m. fl. in- och utländska
samfund.
Med sin omfattande lärdom var det
likväl mindre som vetenskapsman i egentlig mening
än som universitetslärare, W. gjort sig förtjänt
att ihågkommas. I sistnämnda hänseende utmärkte han
sig för en sällspord förmåga att klart och redigt
framställa sitt ämne, på samma gång han, genom
oväld och noggrannhet som examinator, tidigt vann
och alltid bibehöll de studerandes aktning.
Gift 1818 med Anna Sofia Wahlström.
Sonen Lars Edvard,
född d. 14 okt. 1819 och död d. 3 febr. 1892, var
1859–84 professor i mineralogi och geologi i Uppsala.
Vannérus, Karl Jonas Alfred (Allen),
filosof. Född i Ekshärads förs. i Värmland d. 20 mars 1862.
Föräldrar: kaptenen Mathias Alfred Wennérus och
Karin Evelina Nordström.
Student i Uppsala 1882, blef V., som
ändrade släktnamnet till Vannérus,
därstädes fil. kandidat 1885, fil.
licentiat 1889 och fil. doktor 1891, efter att
föregående år hafva försvarat afhandlingen Om
erfarenheten, ett kunskapsteoretiskt studieförsök. Han
tjänstgjorde därefter 1889–95 som e. o. amanuens i
k. biblioteket och 1896–1903 å bank- och handelskontor,
utom under läsåret 1901–02, då han hade förordnande
som docent i filosofi vid Göteborgs högskola. Sedan
1903 har W. uteslutande ägnat sig åt det filosofiska
skriftställeri, som från hans tidiga ungdomsår
varit föremål för hans brinnande och oegennyttiga
hängifvenhet. Han har ock på detta område utgifvit
en mängd större eller mindre arbeten, bland hvilka
må nämnas: Något om Herbert Spencer och hans filosofi
1887, Vetenskapernas system 1892, Om den psykofysiska
parallellteorien 1894, Till frågan om jagets identitet
1896, Om psykisk energi 1896, Vid studiet af Wundts
psykologi 1896, Till Boströms teoretiska filosofi
1897, Den empiriska naturuppfattningen 1902,
Filosofiska konturer 1902, Till kritiken af den
religiösa kunskapen 1902, Är Jesus vår frälsare? 1902,
Ateism kontra teism 1903, Kulturidealism 1903,
Lära och lif 1904 samt det omfångsrika verket
Kunskapslära 1905.
V., ursprungligen påverkad af Spencer, sedan
af nykantianismen och Wundt, uppfattar filosofien som
»ett encyklopediskt helt af bestämda delar», hvilka äro
angifna i hans Filosofiska konturer. »Kunskapsläran
är den grundläggande filosofiska vetenskapen, men
äfven metafysiken har en plats i systemet, nämligen
i bem. af ’formalmetafysik’. Inom den praktiska
filosofin, hvilken enligt honom har att gå öfver i
filosofisk värdelära, hyllar han den lifsfilosofi
hvilken han betecknat som kulturidealism.» Denna
utgör på samma gång den positiva utfyllnaden till den
ateism, som han, från religionsfilosofisk ståndpunkt,
förfäktat i några af sina skrifter. Då han äfven
i muntliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
