Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Wasaborg, Anton Adolf af - Wassenius, Birger - Wavrinsky, Edvard Otto Wilhelm - Way, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverdrifven hetta under slaget vid Villmanstrand
ha bidragit till dess olyckliga utgång och genom
ovarsamma utlåtelser under sin fångenskap i Petersburg
gifvit anledning till, att de fångna svenskarna
blefvo i Ryssland hårdare behandlade, än hvad annars
skett. Anklagelserna föranledde ej till någon åtgärd,
och den allmänna förbittringen släcktes, som bekant
är, i Lewenhaupts och Buddenbrocks blod.
Gift 1: 1720 med grefvinnan Katarina Oxenstierna
och 2: 1728 med friherrinnan Kristina Sparre.
Ätten utslocknade 1777 med hans syster
Henrietta Polyxena, född 1696.
Wassenius, Birger,
astronom. Född d. 26 sept. 1687 på
hemmanet Mankärr nära Vänersborg; son af en drabant
Jonas, som »tjänt i skånska ofreden» under Carl XI,
och Märta Torstensdotter.
»Medellöshet höll W. i Vänersborgs skola öfver tiden och tillfället.»
Emellertid blef han student i Uppsala 1712 samt
ägnade sig med ifver åt matematik, fysik och
astronomiska studier. För sin utkomst, måste han
dock ofta vistas på landet och undervisa andra men
fortsatte det oaktadt flitigt sina studier. För
astronomiska forskningar tillverkade han själf ett
urverk af älghorn, en himmelsglob af trä och en
kvadrant af samma ämne. Omsider lyckades han vinna
den filosofiska graden 1722 och kallades s. å. till
led. af Vet.-societeten i Uppsala. När hans gynnare,
Erik Benzelius d. y., 1726 blifvit biskop i Göteborg,
förordnades W. till vikarierande mathes. lektor
vid därvarande gymnasium och erhöll 1735 fullmakt
som ordinarie innehafvare på samma lektorat. Han
innehade sedan denna befattning till 1751, då han
tog afsked och nedsatte sig på Mankärr, som han
efter faderns död inlöst till kronoskatte, och
afled där d. 11 jan. 1771.
Af själ och hjärta
tillgifven sin vetenskap, fortsatte han hela sin
lefnad med astronomiska observationer och gjorde med
de enklaste instrument, som han själf förfärdigat,
upptäckter, hvilka väckte den lärda världens
beundran. Bland hans iakttagelser märktes 1733 den
rörande protuberanserna kring solskifvan, hvilket
fenomen först hundra år senare blifvit mera noggrant
undersökt och beskrifvet. W. sysselsatte sig äfven
med geofysiska frågor. Han är för öfrigt bekant genom
sina almanackor för åren 1724–48, som begagnades
öfver hela riket, till dess Vet.-akad. erhöll
uteslutande rätt att utgifva sådana.
Gift med Ebba Regina Spak.
Wavrinsky, Edvard Otto Wilhelm,
freds- och nykterhetskämpe, riksdagsman. Född i
Linköping d. 12 april 1848. Föräldrar: dåv. bryggaren
och bankdirektören, sedermera grosshandlaren, Anton
Edvard Wavrinsky och Augusta Wilhelmina Nordwall.
Efter afslutade skolstudier ägnade sig W. åt den
militära banan och utnämndes 1868 till underlöjtnant
vid Göta artilleriregemente. Han genomgick därefter
en treårig kurs vid Mariebergs krigshögskola men tog
redan 1872 afsked från regementet, fastän han till
1884 kvarstod i armén, där han 1876 befordrats till
löjtnant. 1873–75 tjänstgjorde han som nivellör vid statens
järnvägsbyggnader, vistades 1876–78 på utländska
studieresor, hvarunder han bl. a. genomgick
graderna vid Washingtons brandkår, och ägnade sig
1878–87 åt affärsverksamhet i Göteborg. Samtidigt
inlade han stort intresse för allmänna frågor,
stiftade »Sanningssökarnas förening» och Göteborgs
likbränningsförening samt tog initiativet till
Göteborgs arbetarinstitut, hvars förste föreståndare
han blef. 1884 ingick han som goodtemplare, valdes
följande år å malinska goodtemplarordens storlogemöte
till ordensrådgifvare och 1886 till ordenschef,
i hvilken egenskap han fungerade till 1889. Han har
sedermera alltjämt visat sig som ifrig nykterhetsvän,
deltagit i en mängd in- och utländska kongresser
samt valdes 1905 till Världsgoodtemplarordens
chef.
Med lika stort intresse har W. ägnat sig åt
fredsrörelsen. Sedan han 1888 flyttat till Stockholm,
där han sedan 1891 är chef för försäkringsaktiebolaget
Tre kronor, invaldes han i Svenska freds- och
skiljedomsföreningens styrelse, inom hvilken han
varit sekreterare, vice ordf. och ordf. 1894 kallades
han till medlem af Interparlamentariska unionens
råd och utsågs s. å. till sekreterare i riksdagens
interparlamentariska fredsgrupp, som tillkommit å
hans initiativ och hvilken han representerat vid flera
internationella fredskonferenser. 1897 valdes W. till
medlem af kommissionen för fredsbyrån i Bern och
utgaf 1894-97 fredstidningen Ned med vapnen.
1890 invaldes han i Andra kammaren för Stockholms stads
tredje valkrets och har i sådan egenskap bevistat alla
följande riksdagar, städse representerande den långt
avancerade vänstern. Särskildt ha naturligtvis freds- och
nykterhetsfrågor legat honom varmt om hjärtat,
och var det på grund af hans år för år upprepade
motion, svenska riksdagen 1901 första gången
lämnade bidrag till fredsbyrån i Bern. Men hans
intresse har äfven räckt till för andra spörsmål,
särskildt af humanitär art, och har han motionerat
om skärpta straffbestämmelser mot djurplågeri, om
inrättande af offentliga arbetsförmedlingsanstalter,
om dödsstraffets afskaffande, m. m. En varm och
impulsiv natur, förmenas W. af mången ej taga
tillräcklig hänsyn till den nyktra verkligheten,
och hans omval har därför många gånger varit i
hög grad omtvistadt, särskildt 1905 på grund af
hans hållning i norska frågan. 1900–03 var han
suppleant i konstitutionsutskottet, 1906 ordf. i ett
af kammarens tillfälliga utskott och valdes s. å. till
statsrevisor.
1881–82 utgaf han Tidning för ungdom
och 1888–89 nykterhetstidningen Reformatorn. I serien
»Verdandis småskrifter» har W. 1890 författat Om
förebyggande af eldfara och om eldsläckning.
Gift 1: 1873 med Amelie Maria Bark och 2:
1887 med Selma Maria Traneus.
Way, Johan,
glas- och miniatyrmålare. Född i Rute
socken på Gottland d. 18 juni 1792. Fadern var då
konstruktionslöjtnant vid engelska, sedan vid svenska,
amiralitetet.
Åren 1802 och 1807 fick W. åtfölja
sin fader till London och erhöll under den senare
resan sin första undervisning i teckningskonsten. Vid
tjuguett års ålder utnämndes han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
