Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wensjoe, Ture - Wenström, Carl Edmund - Verelius, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wenström, Carl Edmund,
präst, författare. Född i Sala d. 17 okt. 1810.
Föräldrar: d. v. rektorn, sedermera komministern i
Skinnskatteberg Carl Peter Wenström och Maria
Kristina Hillgren.
W. blef student i Uppsala 1831, prästvigdes tvenne
år senare, blef fil. d:r 1836 och amanuens vid
hofkonsistorium i Stockholm 1837. Såsom andre
pastorsadjunkt vid Storkyrkan, hvartill han
kallades af J. O. Wallin, sedan han 1837 vunnit
Svenska akademiens pris för ett skaldestycke
Luthers prästvigning, utnämndes han 1839 till
vice. konsistorienotarie, blef året därefter
e. o. hofpredikant, 1842 förste adjunkt i Storkyrkan
och 1848 komminister därstädes. Befordrad 1849 till
notarie i hofkonsistorium och följande året utnämnd
till ord. k. hofpredikant, undfick han 1858 fullmakt
som kyrkoherde i Falun samt blef kontraktsprost
1860. Död i Falun d. 18 dec. 1879.
Bland W:s många utgifna arbeten
utgöres det öfvervägande antalet af predikningar,
oftast i små samlingar med särskild titel, såsom:
Det kristliga hemmet 1843, Kristnas fastlagsstunder
1844, Mänsklighetens räddningsförbund 1845, Syskonen
i Bethania 1846, Kristnas fattigvård, sjukvård
och hemvård 1847, Tio Guds bud 1875, Trons
artiklar 1876, Bönen och sakramenten s. å. o. s. v.
Han har äfven utgifvit större homiletiska verk, såsom : »En
årgång predikningar af L. Retzius» 1842, »Herrans
nattvard, skrift- och kommunionbok af Spieker» 1842,
»Kyrkoårets epistlar och evangelier af Lisco» 1847–48,
»Predikningar af Martensen» 1849, Predikoutkast
öfver två nya årgångar högmässo- och aftonsångetexter
1854, Barnpostilla 1854–55, Predikoutkast öfver nya
högmessotexterna 1869, »Kristlige berättelser för
hvar dag i året» 1845–46, Kristlig familjebok 1853,
Biblisk historia med bibelns egna ord 1863 m. fl.
Slutligen böra vi ock nämna hans vittra arbeten:
Harpolekar I,1840, Teckningar ur Luthers lif, Nio
sånger 1838–46, Stockholmslifvet för 30 år sedan. En
själasörjares anteckningar 1873, 2:a samlingen,
För fyrtio år sedan 1874 m. m., öfversättningar
från Heiberg m. m. samt hans supplement till Westéns
Svenska k. Hofklereciets historia 1850.
Gift 1843 med Brigitta Kristina Johansson.
Verelius, Olof,
fornforskare, lärd. Född d. 12
febr. 1618 i Hessleby socken af Småland. Föräldrar:
dåvarande komministern, sedermera kyrkoherden,
Nicolaus Petri och Botilla Olofsdotter.
Vid tolf års ålder sändes V. till Linköpings skola, hvarifrån
han tre år senare begaf sig till Dorpat. Efter
ytterligare fyra år, 1638, anlände han till
Uppsala. Här utsågs han af Axel Oxenstierna till
lärare för en ung Kagg och tvenne grefvar Posse,
med hvilka han fick göra en vidsträckt utrikes resa
1648–50. Hemkommen skref han Epitomarum historiæ
sviogothicæ libri etc., som vittnar om en hög tanke
om Sveriges forntid. Boken utgafs 1730 och användes
till läsebok. V. utnämndes 1652 till eloqu. professor
i Dorpat men förordnades, innan han ännu tillträdt
denna syssla, till räntmästare i Uppsala 1653. Efter
nio år kallades han på M. G. de la Gardies förslag,
att, med bibehållande af räntmästaresysslan, öfvertaga
den för honom särskildt inrättade nya »professionen
i svenska antikviteter», därvid det ålåge honom att
»bekantgöra fäderneslandets antikviteter, sammanhämta
ur gamla skrifter och monumenter allt hvad som
pröfvas tjäna till upplysning i äldre tiders historia;
det uppdagade i pennan fatta, så att man icke
allt framgent behöfver sväfva i ovisshet om det
som berömligen i forna tider passerat, flitigt
undervisande ungdomen i bemälte studio publice
et privatim.» Efter Bureus utnämndes V. 1666 till
riksantikvarie, samt insattes som assessor i det
då i Uppsala inrättade Antikvitetskollegiet. 1675
öfverlämnade han riksantikvariebefattningen åt sin
styfson Reenhielm, nedlade 1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
