- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:708

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verelius, Olof - Werlin, Olof - Werner, Karl Fredrik - Werner, Gotthard Adolf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

räntmästaresysslan, som han jämte sina öfriga befattningar
oafbrutet förvaltat, samt utnämndes det sistnämnda
året till akademiebibliotekarie med bibehållande af
professorssysslan. Död i Uppsala d. 3 jan. 1682.

V. var en af sin samtids utmärktaste lärde, men
häftig, stridslysten och ofördragsam. Allmänt bekant
är hans vetenskapliga tvist med den lärde professor
Schefferus om Uppsala gamla afgudatempels läge,
hvilken pennstrid varade i sju år, utan att någon
af kämparna gaf vika. Striden medförde det goda, att
härigenom uppstod första början till en verklig metod
i den inhemska historieforskningen. Såsom historiker
tillhörde han den gamla skola, som mindre sökte
sanningen än fäderneslandets inbillade heder. Det
må dock till hans förtjänst sägas, att han ej på
långt när lämnade sin fantasi så lösa tyglar som
hans lärjunge Rudbeck och andra, hvilka vid denna
tid begynte studera Islands språk såsom götiska och
Islands sagohäfder som nordisk historia. Särskildt
har han gagnat svenska språket och litteraturen genom
sina med svensk öfversättning försedda editioner af
isländska sagor, Götreks och Rolf Götrekssons saga
1664, Herrauds och Bosa saga 1666 och Hervarar saga
1672. Han utarbetade äfven ett isländskt lexikon,
utgifvet af O. Rudbeck 1691, skref latinska verk,
i hvilket språk han på sin tid var den förnämste i
Sverige, o. s. v.

Gift 1658 med Anna Isthmenia.


Werlin, Olof,
jurist, politiker. Född i Malmö d. 15
nov. 1764. Föräldrar: tullnären Anders Werlin och
Magdalena Holst.

Student i Lund 1781, aflade
W. därstädes juridisk ämbetsexamen 1785, blef 1789
notarie vid hallrätten i Malmö och utnämndes 1793
till borgmästare i Växiö, som han representerade i
borgarståndet vid 1800 års riksdag. Han författade
härvid ståndets enskilda besvär och vann både dess
och konungens förtroende. Ett uttryck af det senare
var hans förordnande att förestå Tiohärads lagsaga,
medan dess innehafvare tjänstgjorde vid Högsta
domstolen. 1805 utnämndes han till häradshöfding i
Lane m. fl. häraders domsaga i Bohuslän och erhöll
1809 lagmans titel. Vid 1815 års riksdag kallades
han till sekreterare i bondeståndet, på grund af sin
förmodade skicklighet att styra detsamma. Enligt
hans egna anteckningar lyckades detta ock så väl,
att »endast en lymmel från Alfvestad i Kronobergs län
var ostyrig», men W. »lät honom gå sin egen gata,
sedan han genom talmannen duktigt skrapat honom,
på sätt ståndets protokoll utvisar». Vederbörande
visade sin belåtenhet genom att erbjuda honom en
landshöfdingstol, hvilket dock af W. afvisades,
och åtnöjde han sig med att 1816 erhålla kansliråds
namn heder och värdighet. Vid 1817–18 års riksdag
uppbådades W. ånyo till sin post i bondeståndet, men
trots användandet af mindre lojala medel, till och med
erbjudande af kontant valuta åt mera motspänstiga,
gick han nu vida mindre i land med sin uppgift och
drog sig efter riksdagens slut missmodig tillbaka
till sin tjänst, afböjande erbjudet adelsskap. W.,
som 1816 blef led. af Göteborgs Vitterh.-samhälle,
afled barnlös på Åtorp i Bohuslän d. 27 aug. 1826.

Gift 1793 med Brita Judith Möller.


Werner, Karl Fredrik,
litteraturkännare, samlare,
biograf. Född i Norrköping d. 15 aug. 1830. Föräldrar:
snickaren Carl Magnus Werner och Beata Gustafva
Holm
.

I besittning af god skolbildning, måste
dock W. afbryta studierna och taga plats hos
en landtdomare som skrifbiträde. I medio af
1850-talet kom han till Stockholm som prokurist i
en handelsfirma, hos hvilken han tjänstgjorde till
1860, då han blef kamrerare vid Stockholms stads
vattenledningsverk, på hvilken post han verkade
till 1895, då han erhöll afsked med pension.

Redan tidigt började W. den samlareverksamhet
af böcker, sällsyntare tidningar och porträtt,
hvars rika frukt, värderad till 70 à 80,000 kr.,
han 1900 donerade till Stockholms stad, om hvars
historia samlingarna erhålla en mängd synnerligen
värdefulla bidrag. Hans ovanliga beläsenhet och
ifriga arkivforskningar framträdde i många artiklar
af litteraturhistoriskt och biografiskt innehåll
i Nordisk familjebok, Finsk tidskrift, Samlaren,
Hist. tidskrift, Sv. autografsällskapets tidskrift,
o. s. v. och särskildt i den utförliga biografien
öfver Gustaf Abraham Silfverstolpe, i den af
C. Silfverstolpe 1884 utgifna: »Några anteckningar
om ätten Silfverstolpe». Han ombesörjde äfven den
nya reviderade upplagan af Svenskt biogr. lexikon,
band 1–8, 1874–76, bidrog till samma lexikons »Ny
följd» band 8, 1890, samt författade största delen
af dess 10:de bands 2:dra häfte 1892. Död ogift i
Stockholm d. 8 juni 1905.


Werner, Gotthard Adolf,
historiemålare. Född d. 9 dec. 1837 i Linköping.
Föräldrar: regementsläkaren Henrik Wilhelm Ludvig
Werner
och Ida Elisabet Gradman.

W. var elev vid konstakad. 1857–61
och vistades sedermera hufvudsakligen utomlands,
i Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien samt
Egypten. 1868 blef han agré af Konstakad. Han vardt
i Holland katolik och påstods under någon tid ha
tillhört en munkorden i Spanien. I Italien rönte han
stark påverkan af förrenässansens konstverk.

»Det dekorativt monumentala måleriet har varit det område,
på hvars mark han uteslutande känt sig hemmastadd,
men det är endast föga, han fått tillfälle att odla
denna konstart, där lika litet som inom någon annan
gren af konsten färdighet vinnes utan öfning. – Den
bland hans äldre målningar, som kanske på det
klaraste sätt visar hans originalitet, är Vikingar,
som gå till dopet
1870, – de arbeten som skarpast
framhålla hans sökande efter stil, äro de fyra
evangelisterna
i Haga kyrka i Göteborg det, där han
på det mest karaktärsfulla sätt visar sin begåfning
för fantastisk dekorativ konst, är frisen Järnets
strid med guldet
i Stockholm. Historiemålningen
Biskop Brask tager afsked af Linköpings domkyrka,
1880, å k. slottet, gör helt och hållet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:22:50 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0708.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free