- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:718

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vexionius, Olof - Wibeli, Olof af - Wiberg, Carl Fredrik - Wiberg, Martin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en viss begåfning som diktare, ehuru han i samlingen
Sinne-afvel visar en stor brist på smak i uttrycken.


Wibeli, Olof af,
ämbetsman. Född d. 10
febr. 1752. Föräldrar: kyrkoherden i Södertälje och
Tveta förs. Nils Wibelius och Ulrika Lindqvist.

Student i Uppsala 1774, aflade W. juridisk examen
1776, blef s. å. auskultant vid Åbo hofrätt samt
utförde åtskilliga juridiska uppdrag, tills han
1783 utnämndes till landssekreterare i Åbo och
Björneborgs län och 1794 till lagman i karelska
lagsagan. I dec. 1801 förordnades W. till vice
landshöfding i Åbo och Björneborgs län och utnämndes
1803 till landshöfding i Kuopio län (Savolaks och
Karelen). W., som vid ryssarnas infall i Finland
1808 erhållit konungens befallning att i sitt och
Kymmenegårds län åstadkomma en landsstorm till
Finlands försvar och att själf kvarstanna och söka
beskydda landets invånare, förblef sålunda i länet,
äfven sedan Kuopio i mars 1808 eröfrats af fienden. Då
Buxhövden d. 2 april 1808 proklamerat, att de finska
officerare, som tillhörde armén, borde inom viss tid
återvända hem, vid äfventyr att, om de åtföljde armén
till Sverige, mista löner, bostäder och egendom,
protesterade W. i ett bref af d. 14 april häremot,
under erinran, att enligt landets lag, som segraren
lofvat efterfölja, vapenlösa, hustrur och barn icke
skulle lida för de frånvarandes skull. Buxhövdens
åtgärd blef också uppskjuten och slutligen
inställd. Runeberg har i dikten »Landshöfdingen» i
»Fänrik Ståls sägner» besjungit W:s beslutsamhet och
fosterlandskärlek. Sedan länet genom Sandels befriats
från den ryska ockupationen, adlades W. 1808 och
erhöll 1809 namnet af W. Han följde emellertid Sandels
på reträtten vid ryssarnas nya framträngande i juni
1808. I febr. 1809 blef W. landshöfding i Karlstads
län, anlade i Karlstad industriskola, arbetshus m. m.,
erhöll 1813 på begäran afsked från ämbetet och afled i
Karlstad d. 1 juli 1823.

W. deltog 1797 i stiftandet
af Finska hushållningsällskapet, hvars förste
sekreterare och sedermera ordf. han var. Led. 1812
af Vet.- och Landtbruksakademierna.

Gift 1: 1781 med Katarina Magdalena Escholin
och 2: 1803 med Lovisa Margareta Escholin.


Wiberg, Carl Fredrik,
historiker, skolman. Född d. 17 juli 1813 i Stockholm,
där fadern var lavettmakare vid artilleriets tygstat.

Student i Uppsala 1834, måste W. ägna ett par år
åt konditionerande, innan han kunde fortsätta
sina studier, hvarefter han aflade prästexamen 1837. Sedan
han vid 1842 års promotion erhållit den filosofiska
graden, absolverade han, oaktadt han under nästan hela
tiden tjänstgjorde vid kyrkan och skolstaten, teologie
kandidat- och pastoralexamina 1844 samt befordrades
1847 till historiarum lector vid Gäfle gymnasium. På
denna plats uppträdde han snart som författare i
pedagogisk och vetenskaplig riktning. 1850 utgaf
han Historisk-geografisk öfversigt af Gamla verlden,
ett bland de första svenska arbeten, som åt denna del af
historien gaf en systematisk behandling. I sammanhang
härmed författade han sina, i förening med Th. von
Mentzer utgifna, historiska kartverk: Atlas till
Sveriges historia
1856, samt Atlas öfver allmänna
historien
1859–62. W. utgaf vidare Lärobok i nyare
geografien för elementarläroverken
1852, Öfversigt
af nyare Historien
1854, Lärobok i fäderneslandets
historia
1863. Som vetenskaplig författare har han
med förkärlek omfattat den skandinaviska norden. I
början och midten af 1860-talet behandlade han
i ett par examensprogram de klassiska folkens
handelsförbindelser med norden. Det ena af dessa
arbeten hade redan med mycket loford blifvit anmäldt
i Revue archéologique de Paris, då författaren 1867
utgaf första och 1868, med statsanslag, andra upplagan
af sin afhandling Om de klassiska folkens förbindelse
med Norden och inflytande på dess civilisation
,
hvilket arbete redan från första upplagan öfversattes
på tyska af Fräul. Mestorf och trycktes i Hamburg
1867. En afhandling 1869 Om grekernas och etruskernas
inverkan på bronskulturen
öfversattes 1870 på tyska
och intogs i Archiv für Anthropologie med åtskilliga
tillägg af den berömde professor Lindenschmidt i
Mainz. W. har vidare författat Louis De Geer et la
colonisation wallonne en Suède
1876, och Fornariska
folkens behandling af sina döda
1877, samt utgifvit
Gestriklands runstenar 1865–67. Korr. led. af Vitt.-,
hist.- och ant.-akad., m. fl. lärda samfund. Död i
Gäfle natten till d. 5 febr. 1881.

Gift med Clara Pousette.


Wiberg, Martin,
mekaniker. Född d. 4 sept. 1826 i Viby af Kristianstads län,
där föräldrarna Ola Jeppson och Elna Trulsdotter
voro bondfolk.

Efter att ha genomgått Kristianstads
läroverk, blef W. student i Lund hösten 1845 och
promoverades till fil. doktor 1850.
Sedan den tiden sysselsatte sig
W. nästan uteslutande med praktisk mekanik och gjorde
på detta område flera vackra uppfinningar. Bland
dessa märkes hans räknemaskin, som i flera väsentliga
afseenden skiljer sig från den Scheutzska, och med
hvilken han åstadkommit ett digert verk på flera
hundra sidor Logaritmtabeller, uträknade och tryckte
med räknemaskin
1875, äfven utgifna på tyska, franska
och engelska. För öfrigt torde af hans uppfinningar
böra nämnas: en kupéuppvärmningsapparat, särskildt
använd på de skånska banorna och där mycket lofordad,
kontrollapparat till bestämmande af tåghastigheten
på järnvägar, de i Stockholm och några större
städer äfvensom i utlandet begagnade själftömmande
postlådorna
, en s. k. bottenhuggare, för
upphämtande af djur och växter från hafsbotten,
hvilken apparat blifvit tilldelad pris vid
utställningen i Filadelfia 1876, maskiner för
tillverkning af tändsticksaskar, som funnit användning
äfven utomlands, s. k. remisskistor, använda vid
statens järnvägar, en gräddsättare, en separator,
o. s. v. Död i Stockholm d. 29 dec. 1905.

Gift 1: med <i>Sofia Augusta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free