Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Wingård, Johan - 2. Wingård, Johan Didrik af - 3. Wingård, Carl Fredrik af - Winroth, Alfred Ossian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid de båda sista ledamot af hemliga utskottet.
Ledamot af åtskilliga samfund och sällskap. Död i
Göteborg d. 12 jan. 1818.
Genom sina blida predikogåfvor vann W. allmänhetens bifall och
förvärfvade den k. familjens bevågenhet. Såsom
stiftsstyresman ägnade W., som själf lutade åt
den neologiska riktningen, en utmärkt omvårdnad
åt läroverken, vakade öfver undervisningen,
understödde fattiga studerande och pröfvade vid
tillsättningen af nya lärare, vare sig för
församlingen eller skolan, noga deras duglighet.
Gift 1777 med Fredrika af Darelli. Deras barn
adlades med namnet af Wingård.
2. Wingård, Johan Didrik af,
militär, författare. Född i Stockholm d. 14
nov. 1778; den föregåendes son.
1793 befordrad till fänrik, med tjänstgöringsskyldighet vid
Stedingkska garnisonsregementet i Göteborg, studerade W. vid
Uppsala universitet 1793–95 och 1798. Han utnämndes 1801
till underlöjtnant vid Göta artilleriregemente, blef
löjtnant i samma kår och kapten i armén 1802,
artilleristabsofficer 1808, major i armén 1809,
året därefter kapten vid Göta artilleri samt 1813
chef för artilleristaben, sedan han i tre år varit
t. f. chef härför. Under fälttåget i Tyskland
1813 var W. förste adjutant hos artilleribefälhafvaren
och befordrades till öfverstelöjtnant i
armén. På grund af sitt raska uppträdande under
kampanjen mot Norge 1814 erhöll han löfte om
landshöfdingeposten i Värmlands län, och, efter
att ett år ha varit vice landshöfding därstädes,
utnämndes han 1815 till ordinarie landshöfding.
W. inkallades af Carl XIV Johan 1840 som chef
för finansdepartementet i konseljen men lämnade
denna post efter tvenne år, dock kvarstannande
som konsulativt statsråd till 1843, då han tog
afsked. Ledamot af Vetenskapsakademien,
hedersledamot af Krigsvetenskapsakademien. Död i
Stockholm d. 21 febr. 1854.
Sina lefnadsöden,
däribland sitt deltagande i fälttågen i Tyskland
1807 och 1813, har W. tecknat i sitt arbete
Minnen af händelser och förhållanden under
en lång lifstid 1846–50. Han har dessutom
författat och utgifvit: Militäriska paradoxer 1809,
Uppsats om artilleriundervisningen, Krigsvet.-akad:s
handlingar 1816, Håkan Vestgöthe; läsning
för menige man 1828, </i>En pietists resa till
sin graf, allegorisk imitation</i> 1851.
Gift 1810 med Fredrika Björnberg.
3. Wingård, Carl Fredrik af,
ärkebiskop, politiker. Född i Stockholm d.
26 sept. 1781; den föregåendes bror.
Redan 1796 inskrifven bland de studerande vid
Uppsala universitet, promoverades W. till fil. doktor därstädes
1803, anställdes s.å. som bibliotekarie vid Göteborgs
gymnasiebibliotek, blef
1ärare vid gymnasiet 1804 och befordrades
ett år senare, först till adjunkt och sedan
till eloqu. et poës. lector. Utmärkt med professorstitel
1810, lät han prästviga sig 1817 och utnämndes,
sedan han genomgått pastoralexamen, 1818 på
stiftets nästan enhälliga kallelse till faderns
efterträdare såsom biskop i Göteborg.
Teologie doktor primus i Uppsala s. å., kallades han 1837
till en af de aderton i Svenska akademien, utnämndes
1839 till ärkebiskop och prokansler i
Uppsala, samt erhöll serafimerordens insignier
1841. Hedersled. af Vitt., hist.- och ant.-akad.,
led. af Vetenskapsakademien, ordf. i Vet.- och
vitt.-samhället i Göteborg 1811 och dess sekreterare
1815. Död på sin egendom Sunnersta
utanför Uppsala d. 19 sept. 1851.
I mångsidig bildning och lärdom ansågs W. stå högre än
någon af sina företrädare på ärkebiskopsstolen, allt
sedan Benzeliernas dagar. Såsom politisk person
intog han en högst framskjuten plats. Efter att
förut representerat sin ätt å riddarhuset vid 1809
års riksdag och där framställt förslag till
representationsförändring, var han vid alla riksdagar
från 1818 till sin död som biskop själfskrifven
medlem af prästeståndet, där han intog en ytterst
inflytelserik ställning. 1823 led. af ekonomi- och
expeditionsutskotten, var han 1828–30 o. 1834–35
led. af konstitutionsutskottet samt sitt stånds
vice talman samt vid de fyra följande riksdagarna
dess själfskrifne talman. Han ansågs under senare
delen af sin lefnad som en af spetsarna för
det ultra-konservativa partiet och, djärf och
oböjlig som han var, tvekade han aldrig att ofta på
ett ganska hänsynslöst sätt inlåta sig i strid med
sina motståndare, hvilka ock ägnade honom ett
hjärtligt hat. Alla öfverensstämde dock i att
erkänna hans öfverlägsna skicklighet och sakkännedom
samt den fasthet och den ståndaktighet,
hvarmed han i trots af smädelser till och
med vid hot af yttre våld försvarade, hvad han
ansåg för rätt och ledande till fäderneslandets
nytta.
1835 stiftade W. tillsammans med exc.
Rosenblad Svenska missionssällskapet. W:s
författareskap bestod i predikningar, olika tal,
ämbetsberättelser och Öfversigt af christna
kyrkans senare händelser och nuvarande tillstånd,
1843. Hans Samlade skrifter utgåfvos 1858–59.
Den varma välvilja för ungdomen, hvilken
utmärkte honom som gymnasielärare i Göteborg,
bibehöll han oförminskad som eforus och
prokansler. 1849 skänkte han en större
penningsumma till fond för fyra lika stora stipendier
till delning mellan Göteborgs och ärkestiftets
tre studerande nationer i Uppsala. I sitt
testamente förärade han till Uppsala universitet sin
ytterst dyrbara boksamling och förordnade att
försäljningssumman för det briljanterade
ärkebiskopskors, han af konungen fått emottaga, skulle
användas till understöd åt skickliga ynglingar,
hvilka ägnade sig åt prästeståndet.
Gift 1807 med Anna Fredrika Åkerman.
Winroth, Alfred Ossian,
jurist. Född i Stockholm d. 14 mars 1852. Föräldrar:
kamreraren i generalpoststyrelsen Pontus Fredrik
Teodor Winroth och Julia Matilda Skogberg.
Student i Uppsala 1871, aflade W. 1877 jur. kand.-ex.
samt förordnades, efter att ha disputerat med
afhandlingen <i>Tjänstehjonsförhållandet enligt svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
