Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Winterhjelm, Hedvig Charlotta - Wirænius, Samuel - Wirén, Axel - Virgin - 1. Virgin, Arvid Bernhard - 2. Virgin, Christian Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
738 Wir~enius —Virgin.
postens» korrespondent sedan 1883 är bosatt
Stockholm, där fru W. utöfvat flitig verksamhet
som lärarinna i dramatisk konst. Hon har gif vit
gästspel i Stockholm på Nya teatern 1879, 1883
och 1887.
Wirænius, Samuel, biskop. Född 1641 i
Virserums socken af Kalmar län, där fadern Daniel
Petri Lönebergius var kyrkoherde; modern, Ingeborg
Alexandersdotter Gryphia af den gamla
släkten Grip. — Efter förberedande skolundervisning
anlände W. 1667 i sällskap med en yngre bror
till Uppsala, därifrån han, såsom anstiftare af
»ett uppror mot rector magnificus», inom kort
blef bortvisad. Han begaf sig då till Tyskland
och blef magister i Rostock 1670. Efter
hemkomsten till Sverige kallades han först till
huspredikant hos k. rådet, grefve G. A. de la
Gardie, blef därefter regementspastor vid
Upplands ryttare, 1677 regementspastor vid
Lifregementet till häst, 1678 hofpredikant samt 1680
öfverhofpredikant samt konungens och drottningens
biktfader. I slutet af år 1688 utnämn-
des han till biskop öfver Växiö stift, blef vid
jubelfesten 1693 teologie doktor samt afled
febr. 1703. — »W. var en man af stor andekraft,
outtröttlig verksamhet och, efter egen öfvertygelse,
med goda syften. » Hos Carl XI stod
han alltid i stor ynnest, såsom en af de ihärdigaste
suveränitetsifrarna under 1680 och 1682
årens riksdagar. — Gift med Maria Elisabet
Lagerstierna. Barnen erhöllo 1689 adlig
värdighet med namnet Cederstierna.
Wirén Axel, zoolog. Född d. 12 juli
1860 i Eskilstuna. Föräldrar:
kyrkoherden i Dagsberg Jonas
Wirén och Aurore Lundqren.
— Student i Uppsala 1879, fil.
kand. 1881 och fil. lic. 1884,
utnämndes W. 1885 till docent
zoologi vid Uppsala universitet
samt blef följande år fil. doktor.
1893 utnämndes han till professor i jämförande
anatomi vid Uppsala universitet. W. har
upprepade forskningar vid zoologiska
stationen Kristineberg i Bohuslän samt från
trycket utgifvit en mängd vetenskapliga
afhandlingar, bl. a. om anneliderna samt om Choetoderma
nitidulum Lovén. An 1893 utgaf han äfven en
första del af »Zoologiens grunddrag». Led. af Vet.-
akad. — Gift 1887 med Anna Maria Ahlström.
Virgin. Ätten härstammar från en pommensk
adlig ätt, som i äldre tider hetat Vargine. Den
förste kände stamfadern Urban Virgin var farfars
far till Adrianus Virginius, som på midten
af 1600-talet var kyrkoherde i Riga. Dennes sonson,
öfverstelöjtnanten Bernhard, naturaliserades
1731 som svensk adelsman under namnet Virgin.
1. Virgin, Arvid Bernhard, politisk och
ekonomisk författare. Född på Välinge i Värmland
d. 24 mans 1715. Föräldrar: öfverstelöjtnanten
Bernhard Virgin och Eleonora Elisabet Soop.
— V. ingick efter afslutade studier i Svea hofrätt
och erhöll 1752 assessors värdighet, var en tid
öfverinspektor vid saltsjöfiskerierna i Bohuslän
och ägare af bruks- och landtegendomar i Bohuslän
och Dal samt afled d. 27 jan. 1794 i Näsinge
prästgård i Bohuslän. — Vid 1765—66 års riksdag
väckte han stort uppseende genom ett sakrikt och
oförskräckt memorial mot Mössornas
statshushållning, och 1769 ingaf han ett nytt,
hvari han yrkade på brännvinsförbud. Strax därefter
utgaf han en skrift En patriots tankar
om grundlagens nödvändiqa förbättring, hälst
i det, som rörer fidespuplica och dess be-
fästande, som genom sitt skoningslösa klander
af Mössornas statsekonomiska åtgärder bland
dem väckte den häftigaste förbittring, som tog
sig uttryck i kraf på de strängaste straff. Tack
vare motståndarnas beskydd slapp dock V. undan
med det lindriga straffet af 300 daler silfvermynts
böter — Gift 1739 med Ulrika Eleonora von
Stahlen.
Adolf, sjömilitär, världsomseglare.
Född i Göteborg d.
5 sept. 1797; den föregåendes
brors sonson. Föräldrar:
kontreamiralen Arvid Virgin
och Carolina Levina Arfvidsson
— Redan vid sjutton års
ålder underlöjtnant vid amiralitetet,
deltog V. ombord på linjeskepper »Äran» i kriget
mot Norge 1814, hvarefter han befordrades till
löjtnant 1820. Tre år
senare kapten vid flottans generalstab, utnämndes
han 1824 till kaptenlöjtnant vid k. maj:ts
flotta, blef kammarherre 1827, kapten i flottan
1834 och 1843 kommendörkapten. S. å. blef V.
befälhafvare på fregatten – »Af Chapman», med
hvilken d. v. hertigen af Östergötland gjorde sin
första expedition som kadett. Då en svensk
världsomsegling blifvit besluten, anförtroddes
detta ärofulla och viktiga uppdrag åt V., som
under mångåriga sjöexpeditioner gjort sig känd
som skicklig sjöman. 1 sept. 1851 afgick
fregatten Eugenie som för den långväga färden
blifvit ställd under V:s befäl, från Sverige,
hvarefter färden styrdes öfver Madeira till Rio och
Buenos Ayres. Efter en lika lycklig som djärf
segling genom Magalhaes sund — i stället för
rundt Kap Horn, hvilket klandrades i sjömilitära
kretsar hemma och ådrog V. ett onådigt
bref från konungen men i utlandet prisades sam
prof på skickligt sjömannaskap — inlopp
fregatten i Stilla hafvet, fortsatte därpå resan förbi
Chile, Peru och Panama öfver Galapagasöanna,
där V. på Sveriges och Norges vägnar afslöt en
handels- och vänskapstraktat med Sandwichsöarnas
konungarike, till San Francisco, och öfver
Tahiti till Sidney. På återfärden besöktes
Kanton, Manila och Batavia, hvarefter Eugenie
återkom öfver Kap till Europa samt ankrade på
Stockholms ström d. 4 juli 1853. — Innan ännu
fregatten afmönstrat, utnämndes V. till
kontreamiral samt förordnades på våren 1854 till
svensk-norsk minister ad interim vid engelska hofvet.
Sedan han 1855 varit sänd i ett särskildt uppdrag
till kejserliga hofvet i Paris, utnämndes han
1856 till de förenade rikenas minister vid hofvet i
Köpenhamn, där han kvarstannade till 1858, då
han som envoyé förflyttades till Haag. Efter sin
afgång från den diplomatiska banan 1860 — från
flottan hade han tagit afsked 1857 — bodde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
