- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:763

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zibet, Kristoffer Bogislaus - Zidén, Jakob Henrik - Ziervogel - 1. Ziervogel, Johan Martin - 2. Ziervogel, Evald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tids tjänstgöring blef ord. kanslist därstädes
1761. Året därefter anställdes han såsom
kronprins Gustafs handsekreterare, befordrades till
kongl. sekreterare 1766, erhöll 1774 lika
värdighet med förste expeditionssekreterare och var
från 1773 och till 1786 andre direktör för k.
teatern. Adlad 1777 med namnet Zibet,
förordnades han s. å. till regeringsråd i Pommern men
stannade kvar i Stockholm och inkallades 1790
i Svenska akademien. Förordnad 1792 till
statssekreterare vid utrikesexpeditionen och led. af
rikets allmänna ärenders beredning, erhöll Z. i
febr. 1793 befallning af Reuterholm, hvilken
ville aflägsna honom som känd gustavian från
händelsernas brännpunkt, att oförtöfvadt begifva
sig till Pommern för att ordna dess
kameralväsende, och då Z. vägrade, blef han afsatt och
förvisad från Stockholm. Han bodde nu några
år i Skåne men återinsattes 1799 i sina ämbeten
och blef 1801 hofkanslär. Som sådan blef han
ett af de osjälfständiga verktyg, som blindt
lämnade sitt biträde åt Gustaf IV Adolfs
godtyckliga regeringssystem, särskildt rigoröst
inskridande mot alla besvärliga yttringar af det fria
ordet. Han steg också alltjämt i konungens gunst,
erhöll 1805 friherrlig värdighet samt var
1805–07 ledamot af den tillförordnade regeringen
under Gustaf Adolfs vistelse i Pommern. Efter
revolutionen afskedades han från sina ämbeten och
afled kort därefter d. 16 maj 1809.

I vitterheten
var han en afgjord anhängare af den franska
estetikens grundsatser och medverkade, som
styresman vid teatern, ej litet till att för samtidens
dramatiska litteratur underhålla denna
smakriktning. Som vitter författare började han sin bana
med utgifvandet af Kurriaden, en liten komisk
hjältedikt öfver en död ekorre, hvilket
skaldestycke på sin tid väckte uppseende. Sedermera
skref han en Prolog, bearbetade efter franskt
mönster operan Aline, och slutade sin vittra
verksamhet med sitt Inträdestal i Svenska
akademien
. Hedersled. af Vitterh.-akad. 1805 samt led.
af Musikaliska akad.

I sitt testamente hade
han för Svenska akad. stiftat två pris, det ena
till Gustaf III:s förhärligande och det andra för
bästa skrift mot »tidens upplösningsläror».

Ogift.


Zidén, Jakob Henrik,
krigare. Född d. 31 okt.
1785 i S:t Mårtens socken i Finland. Föräldrar:
prosten Jakob Zidén och Kristina Elisabet
Fahlberg
.

Tidigt röjande håg för krigareyrket,
inskrefs Z. ännu ej tolfårig 1797 som förare vid
Åbo läns regemente. Följande år student vid
Åbo akademi, tog han 1801 afsked ur
krigstjänsten men blef 1804 ånyo förare vid sitt
gamla regemente och befordrades s. å. till
fältväbel. Under 1808 års krig utmärkte sig Z. d. 17
mars vid Haistila på ett så framstående sätt, att
han utnämndes till fänrik vid Vasa nyuppsatta
regemente, hvilket han åtföljde till Kuopio. Här
deltog han i anfallen mot staden den 26 och 30
juni, vid båda tillfällena utvecklande en
synnerlig tapperhet. I den ärofulla striden vid Virta
bro d. 27 okt. ilade han som vanligt ett par
famnar före sin trupp mot fienden, då han
träffades af ett drufhagel i pannan och störtade
dödligt sårad till marken. Hugnad med både
silfver- och guldmedalj för tapperhet, har Z. fått sitt
minne förevigadt genom Runebergs sång i
»Fänrik Stål», och hans namn är inristadt å det 1885
uppresta Virtamonumentet.

Gift med
Albertina Kreander, sedermera omgift med
mönsterskrifvaren Johan Ithimæus.


Ziervogel.
En ursprungligen österrikisk släkt
som inflyttade till Sverige vid medlet af
1600-talet och sedan ofta förekommer i vår
läkare- och apotekarehistoria.


1. Ziervogel, Johan Martin,
läkare. Född i Stockholm d. 19 mars 1657. Föräldrar:
hofapotekaren Samuel Ziervogel och Birgitta
Rothlöben
.

Liksom alla den tidens läkare,
förvärfvade Z. sin medicinska bildning utomlands och
promoverades till med. d:r i Leyden 1679.
Återkommen till Sverige, nedsatte han sig som
praktiserande läkare i Stockholm och förordnades till assessor
i Collegium medicum 1681. Då Carl XI fått i
ordning flottans station i Karlskrona, utnämndes
Z. till amiralitetsmedikus därstädes men
undanbad sig förtroendet samt fortsatte liksom förut
att ägna sin skicklighet och sina kunskaper åt
enskild sjukvård i hufvudstaden. Efter att ha varit
den hufvudsakligen uppvaktande läkaren vid
drottning Ulrika Eleonoras dödsbädd, utnämndes
han 1693 till k. lifmedikus, upphöjdes under
det andra året af Carl XII:s regering i adligt
stånd med namnet Rothlöben, för hvilken
värdighet barnen efter hans död togo inträde på
riddarhuset, samt afled under fälttåget i Livland
i Reval den 25 februari 1701. Med undantag
af Urb. Hiärne var Z. den mest ansedde läkare
i Sverige på sin tid. Allt ifrån 1685 tillkallades
han vid inträffande sjukdomsfall på hofvet, skötte
Carl XI under hans sista sjukdom samt
förrättade efter hans död liköppningen, öfver
hvilken han uppsatt en berättelse. Som författare
har han gjort sig minnesvärd genom sin
Pharmacopoeia Holmensis, det första fullt
vetenskapliga farmaceutiska verk som blifvit utgifvet i
Sverige.

Gift 1681 med Margareta Charitas Bezelia.


2. Ziervogel, Evald,
numismatiker. Född d.
23 sept. 1728; den föreg.
brorsons son. Föräldrar: hofapotekaren
i Stockholm Egidius Ziervogel och
Margareta Elisabet Ribe.

I Uppsala där Z. blef magister 1749,
förordnades han kort därefter till
amanuens vid akademiska
biblioteket samt blef vice bibliotekarie
1757, med konstitutorial därjämte att förestå och
vårda universitetets myntsamling. Redan 1752 hade
han af akademiekansleren grefve Ehrenpreus fått
i uppdrag att hålla offentliga föreläsningar i
myntkunskapen och erhöll professors titel 1758. Jämte
det han förestod den af universitetet förvärfvade
Ehrenpreusska myntsamlingen, var han
akademiens boktryckare. Död i Uppsala d. 13 juni
1765.

Z. var en flitig författare och har,
jämte åtskilliga läroböcker i historia och geografi,
utgifvit: disputationerna De re nummaria
1745–54, Nummophylacium Academ. Upsal.
1753, <i>Myntkunskapen i gemen och den svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:53:02 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0763.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free