- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:776

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åkerman, Nils - Åkerman, Per Larsson - Åkerréhn, Olof - Åkerström, Jonas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Djurgårdsbrunn invid Stockholm, där han begynte införa
gymnastik och ett allmännare bruk af elektricitet
vid sjukdomars behandling. 1824, kort efter det han
erhållit afsked från prosektorssysslan och samtidigt
blifvit hedrad med professors titel, anträdde han en
ny utländsk resa och inrättade efter sin hemkomst 1827
det s. k. ortopediska institutet i Stockholm. Denna
anstalt, som var förlagd till Djurgårdsbrunn och
grundad på aktier, fick 1828 namnet Josefinska
ortoped. institutet. Trots ekonomiska svårigheter
och oaktadt anstalten förde ett allt mer tynande lif,
lyckades A. upprätthålla densamma till 1837, då den
stängdes. Emellertid öppnade han sistnämnda år ett
nytt ortopediskt institut, då förlagdt till Lilla
Ersta å Södermalm i Stockholm. Understödd af rikets
ständer med ett penninganslag, fortfor han innehafva
anstalten till 1847, då han öfverlämnade den till d:r
H. Sätherberg. Af ständerna redan 1848 ihågkommen
med en pension, framlefde han sina återstående dagar
i Stockholm och afled därstädes d. 31 jan. 1850.

Å. var en liflig, verksam, man skulle kunna säga
mångfrestande man. Vid sidan af sina anatomiska,
kirurgiska och gymnastiska forskningar sysselsatte
han sig i flera år äfven med linguistik, hvarför man
i raden af hans utgifna arbeten finner sådana som:
Fransysk stilöfning och läsebok 1826, Fransyska
språkets böjningsformer
1828, Tyska läsöfningar
1830 o. s. v. Han utgaf för öfrigt tidskriften
»Hälsovännen» 1828–29, Sundhetskateches 1835 och
Josephinska orthopediska institutet i förening med
en allmän hälsovårdsinrättning
1839, hvarjämte han
till Svenska läkaresällskapets årsberättelse lämnade
åtskilliga smärre uppsatser.


Åkerman, Per Larsson,
orgelbyggare. Född d. 28 maj
1826 i Västra Vingåkers församling af Södermanland,
där föräldrarna voro bondfolk.

Sedan Å. 1850 med
hedrande vitsord utgått från Teknologiska institutet
i Stockholm, aflade han 1852 orgelbyggareexamen inför
Musikaliska akademien och erhöll 1854 statsanslag för
en utrikes resa, under hvilken han fick tillfälle att
utveckla sin redan vunna skicklighet hos flera af de
förnämsta orgelbyggare i utlandet. Under denna resa
gjorde han i Paris sig närmare förtrogen med denna
stads yppersta orgelverk, bland andra med det för
kyrkan S:t Eugene bestämda, på världsutställningen
i Paris 1855 exponerade, världsberömda verket,
hvilket han erhöll i uppdrag att intonera och
stämma, verkställde i Bruxelles intoneringen
och stämningen af den för katedralkyrkan i Murcia
byggda, s. k. »jätteorgeln» med sextiofyra stämmor
o. s. v. Återkommen hem, begynte han en omfattande
verksamhet i sitt yrke och fick emottaga beställningar
och loford från alla delar af riket. Å. kallades 1864
till ledam. af Musik. akad. samt afled i Stockholm
d. 2 juli 1876.

Från 1852 till sin död hade han
byggt sammanlagdt ej mindre än 90 orglar. Såsom Å:s
förnämsta arbeten kunna nämnas orgelverken i Katarina
kyrka i Stockholm samt Strengnäs och Uppsala
domkyrkor. Hvad, som fördelaktigt utmärker dessa,
och öfver hufvud alla verk, som utgått från hans
verkstäder, är stämmornas förträffliga intonation,
hvarigenom de icke allenast erhålla den mest mjuka,
fylliga och angenäma ton, utan en klangfärg, som
troget återger de instrument de föreställa.


Åkerréhn, Olof,
mekaniker. Född 1754 i V. Vingåkers
socken af Södermanland, studerade Å. med understöd af
grefve Fredrik Bonde på Kesäter, först i Åbo,
sedan i Uppsala, vid hvilket sistnämnda universitet
han blef magister 1782. Med grundlig underbyggnad,
särdeles i de matematiska vetenskaperna, trädde han i
det praktiskas tjänst såsom byggnadsingenjör, åtnjöt
i flera år till 1795 ett stipendium af Brukssocieteten
och ägnade hela sitt lif åt mekaniska uppfinningar och
byggnadsarbeten. Antalet af verk och inrättningar,
anlagda af honom, uppgå jämväl till en betydande
siffra. Man har beräknat, att han, ifrån 1784 och
till sin död, d. 9 maj 1812, således på tjuguåtta
år, uppbyggt omkring femtio stångjärnshamrar, lika
många spik- och knipphammarsverk, sju plåthamrar,
sjutton sågverk, nittio kvarnar, förutom valsverk,
blästerverk, fabriker, grufkonster m. m. Till hans
utmärktaste arbeten räknades manufakturverken
vid Vedevåg i Västmanland, öfver hvilka han länge
förde en kraftig styrelse, Nyköpings mässingsbruk,
byggnaderna vid Kinda kanal och slussverk o. s. v.

Äfven flera af hans skrifter förtjäna afseende,
såsom: Utkast till en praktisk afhandling om
vattenverk
1788, Svenska blåsverkens historia
1805, Begrepp om lerhusbyggnad 1811, Om gevär
och skjutkonst
1812. Hans största och förnämsta
arbete, Samlingar i konstbyggnadsvetenskapen, afbröts
till stor skada genom författarens död.

Å. var sedan
1799 ledamot af Vet. akademien, i hvars handlingar
han skrifvit flera uppsatser. 1811 hedrades han af
Järnkontoret med dess stora medalj i guld.


Åkerström, Jonas,
historiemålare. Född d. 9 mars
1759 i Åkre by, Rogsta socken af Hälsingland, där
fadern, Jon Mattsson, gift med Brita Eriksdotter,
var skattebonde.

Efter att från 1777 ha arbetat
som lärling och gesäll hos en handtverksmålare i
Hudiksvall, kom Å. 1782 till hufvudstaden, där han
fick anställning hos ämbetsmålaren Holm, hvilken
han biträdde vid förefallande dekorationsarbeten i
enskilda hus. Samtidigt begagnade han undervisningen
vid Konstakademien och fick studera under Desprez
och Masreliez, af hvilka den förre använde honom på
teaterns dekorationsverkstad. Redan 1783 vann han
vid akademien en mindre medalj för antikritning och
1787 eröfrade han akademiens stora guldmedalj för
utförandet af prisämnet »Meleager, som vägra att
hjälpa sina landsmän i striden
», hvilket väckte
stor uppmärksamhet och förskaffade honom ett
genom subskription af enskilda personer åstadkommet
stipendium, hvarmed han i maj 1788 begaf sig till Rom,
där han sedan med understöd ur konungens handkassa
uppehöll sig till sin död d. 25 nov. 1795.

Utan tvifvel var Å. ämnad till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0776.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free