- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:784

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öhrvall, Hjalmar August - Ölander, Per August - Öman, Viktor Emanuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

strandade på universitetskanslärns, frih. L. G. De Geers
motstånd. Denne afgick dock på sommaren s. å. och
efterträddes af P. von Ehrenheim, hvilken var
villigare att gå fakulteten till mötes, när den på
hösten s. å. upprepade sitt försök, nu yttermera
motiveradt med Ö:s förmodade författareskap till en
anonym broschyr om »Försiktighetsmått i äktenskapet»,
med förord af Ö:s nära vän Knut Wicksell. Trots
ingen annan kompetent person fanns att bestrida
förordnandet, förnyades ej detta 1888. Ö., som
1887 aflagt med. licentiatexamen, gaf dock ej
tappt utan förvärfvade 1889 i Lund, efter försvar
af afhandlingen Studier och undersökningar öfver
smaksinnet
, medicinsk doktorsgrad med så lysande
vitsord, att det nu blef omöjligt att hindra honom
1889 erhålla förordnande som först docent och
sedermera t. f. laborator i fysiologi i Uppsala,
där han följande år blef ordinarie laborator och 1899
professor i ämnet. – Ö. har å sin vetenskaps område
utgifvit flera afhandlingar, men hans förnämsta
betydelse ligger i att med sin lifliga önskan att
gagna samt med sin ljusa sangvinism och bergfasta
öfvertygelse ha under svåra tidsförhållanden
sammanhållit de frisinnade elementen vid Uppsala
universitet. Från första startandet af »Verdandis
småskrifter» har han verksamt deltagit i dess
redaktionskommittés arbeten, liksom han städse varit
villig att offra tid och krafter för andra arbeten af
samma förening, som i honom ägt en oomkullrunkelig
pelare. Äfven i folkbildningsarbetet i öfrigt i landet
och i bestyrelsen för universitetets sommarkurser har
Ö. ådagalagt stort intresse och själf ofta uppträdt
som föreläsare. Den agnostiska världsåskådning,
han därvid ej fördolt, har på sina håll, särskildt
i Småland, väckt stor förskräckelse. – Ö., som 1895
öfversatte Helmholtz: »Naturkrafternas växelverkan»
och 1896 bidrog till »Verdandis småskrifter» med
Om fysisk uttröttning samt 1900 med Renlighet och
frisk luft
, utgaf 1898 De sju världsgåtorna. Några
ord om försöken att draga oöfverstigliga gränser
för naturforskningen
, 1899 Den fysiologiska döden
och dess betydelse för lifvet
och tog 1902 i en
broschyr till orda för Skolans skiljande från kyrkan,
liksom förut i de diskussioner, som under
1880- och 90-talen vare sig höllos inom »Verdandi» eller
af denna förening offentligt anordnades. – Gift 1: 1882 med Tekla Tullia Vilhelmina Andersson och 2:
1891 med Elise Ingeborg Axelson.

illustration placeholder
Ölander, Per August,
ämbetsman, musiker,
tonsättare. Född i Linköping d. 8 jan. 1824. Föräldrar:
organisten i S:t Lars församling af Linköpings
stift Per Ölander och Maria Katarina Landström.
– Efter afslutade skol- och gymnasiistudier i sin
födelsestad inskrefs Ö. som student vid
Uppsala universitet 1844, aflade kameralexamen
därstädes samt ingick 1847 som extra
ord. kammarsskrifvare i Tullverket, där han 1867
befordrades till kontrollör. Af fadern, en för sin
tid utmärkt fiolspelare, erhöll sonen en grundlig
musikalisk uppfostran, så att han redan som skolgosse
i Linköping flera gånger uppträdde vid konserter och
andra offentliga tillfällen som solist på violin. I
Uppsala rönte han i musikaliskt hänseende ett gynnsamt
inflytande af director musices J. E. Nordblom, med
hvars dotter Johanna Maria (se II: 191) han 1853
ingick äktenskap. Efter sin ankomst till Stockholm
utvecklades hans talang än ytterligare genom
bekantskap och samspel med Sveriges då utmärktaste
violinamatör, öfverinspektoren J. Falkenholm,
hvars förträffliga tolkning af Haydns och Mozarts
mästerstycken gjorde det lifligaste intryck på den
unge virtuosen. I samma mån som denne kände sig
förtrogen med de klassiska musikförfattarna, begynte
han själf uppträda som tondiktare och komponerade
efter hand flera större musikverk, hvilka blifvit
offentligen uppförda, såsom: Simfoni för stor
orkester (in Ess), Missa sollennis, Tvenne Konung
Davids psalmer för soli och kör med orgel, en dito
för solo med piano och violoncell, en sextett för två
violiner, två altar och två violonceller; åtskilliga
violinkvartetter, sångkvartetter, solosånger
vid piano m. m. För lyriska scenen försökte han
sig med femaktsoperan Blenda, som eröfrade ett af
konungen utfäst täflingspris och uppfördes å Stora
teatern 1876, hvilken komposition dock endast vann
en succès d’estime. Större bifall rönte hans lilla
melodiösa operett Mäster Placide, uppförd å Nya
teatern 1879. Ö. som någon tid i början af 1880-talet
skötte musikafdelningen i »Stockholms dagblad», var
sedan 1864 led. af Musikaliska akad. Död i Stockholm
d. 3 aug. 1886.

illustration placeholder
Öman, Viktor Emanuel, skald, språkkännare, tidningsman. Född d. 22 aug. 1833 vid Skäftesberget
i Ramsbergs bergsförs. af Örebro län. Föräldrar:
kommissionslandtmätaren Erik Emanuel Öman och
Margareta Kristina Erlandsson. – Efter förberedande
undervisning vid läroverket i Örebro blef Ö. student
i Lund 1852, fortsatte därefter sina studier i
Tyskland, där han vid universiteten i Leipzig och Jena
sysselsatte sig med filosofi och språkvetenskap och
blef fil. doktor på det senare stället 1859. Efter
sin återkomst till Sverige sökte han aldrig inträde
i statens tjänst med undantag af en adjunktur i
moderna språk vid Uppsala universitet, till hvilken
han äfven blef uppförd på förslag. I stället ägnade
han sig enskildt åt litteratur, språkstudier och
författareskap. Sin vittra bana öppnade han 1857
med en diktsamling, Lyriska blad, ny samling 1868,
som ytterst gynnsamt mottogs af kritiken och, efter
författarens hemkomst frän Tyskland, följdes af
poetiska tolkningar af Euripides’ »Medea», som 1859
af Sv. akad. belönades med dess andra pris, samt af
Miltons »Det förlorade paradiset», och »Det återvunna
paradiset» 1862. De hans skaldelynne kännetecknande
dragen framträdde på ett tilltalande sätt i hans 1866
utgifna förtäljande dikt: Riddar Herburt och jungfru
Hilde
. Efter denna tid tog hans diktarverksamhet en
riktning, som förtjänar särskild uppmärksamhet. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:09:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0784.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free