homilet. Född i Söderhamn d. 24 juli 1713. Föräldrar: handelsmannen Erik Larsson Bælter och Brigitta Berg.
Sjuklighet och medellöshet verkade förlamande på B:s studier, så att han först vid tjugufem års ålder vigdes till präst och två år senare erhöll lagerkransen. Domprosten Olof Celsius, på fäderne helsing liksom B., hade tidigt bemärkt sin unge landsmans lyckliga gåfvor och skyndade att kalla honom till sin adjunkt vid domkyrkan i Uppsala. Det rykte B. här vann som predikant var lika hastigt som utomordentligt, lika allmänt som välförtjänt. Vid det besök kronprinsen Adolf Fredrik första gången gjorde i Uppsala 1744, blef han så intagen af B:s predikningar, att han kallade honom till sin e. o. hofpredikant med årlig lön. Sedan B. kort därefter blifvit nämnd till ordinarie hofpredikant förordnades han att som legationspredikant åtfölja den beskickning, med hvilken riksrådet grefve Cedercreutz afgick till Ryssland s. å. Äfven här vann hans lyckliga predikosätt uppmärksamhet. 1746 erhöll han kallelse till kyrkoherdeämbetet i Sköfde, men tillika befallning att som förut tjänstgöra vid hofvet, hvarmed han fortfor till 1750, då han erhöll fullmakt som domprost i Vexiö. Med en oskrymtad gudsfruktan, omutlig redbarhet förenade B. en djup lärdom och ett brinnande nit som präst. Om detta nit, liksom om hans ovanliga förmåga vittna så väl de predikningar han själf tid efter annan lät trycka, som den postilla om Nöden i Christo, som utgafs efter hans död. Det mest spridda af hans arbeten är utan fråga hans Historiska anmärkningar om kyrkoceremonierna, hvilket anses som ett mönsterverk i sitt slag.
Teologie doktor. Död i Vexiö d. 19 nov. 1760.
Gift 1747 med Ulrika Altea Grundel.
