riksråd. Född d. 18 juli 1722. Föräldrar: majoren Corfitz Ludvig Beck-Friis och Maria Sofia Skogh.
B. studerade vid Lunds akademi och ingick i statens tjänst 1740. Här avancerade han ganska raskt, blef hofrättsråd 1757 och revisionssekreterare 1761. Som en nitisk »hatt» vid riksdagarna, upphöjdes han vid partiets seger 1769 till riksråd och erhöll följande år serafimerbandet. I rådet utsatte han sig synnerligen för motpartiets hat genom partiskhet vid ämbetsutnämningar och blef också af det samma aflägsnad från sin plats i maj 1772, men återfick densamma i aug. s. å. efter Gustaf III:s revolution och innehade den ända till 1789, då samme konung gjorde slut å den uråldriga institutionen. Han öfverflyttades nu till rikets allmänna ärenders beredning men lämnade alldeles statens tjänst 1793. Emellertid är det icke så mycket i sin egenskap af ämbets- och förtroendeman B. blifvit namnkunnig, som icke mer såsom stiftare af ett eget grefskap, det enda af sitt slag i Sverige. Vid faderns död innehafvare af de stora Friiska fideikommissegendomarna i Danmark, erhöll han Kristian VII:s tillåtelse att försälja dem mot utbyte af andra gods i Sverige. Han inköpte då Fiholm och sökte hos Gustaf III rätt, hvilken ock meddelades genom ett »grefvebref» af 1791 att af de båda domänerna, Börringe kloster i Skåne och Fiholm i Södermanland stifta ett eget grefskap, hvars innehafvare, han må för öfrigt bära hvilket namn som helst, i samma stund han träder i besittning af de nämnda egendomarna, upptager Beck-Friiska vapnet och blir en grefve Beck-Friis. Som stiftaren själf var barnlös, upptog han som »arfgrefve» sin brorson Corfitz Ludvig Beck-Friis. Riksrådet B. dog på Börringe kloster d. 3 aug. 1797.
Gift 1745 med friherrinnan Vilhelmina Staël von Holstein.
