biskop, teologisk författare. Född i Hjälstads församling af Skara stift d. 23 okt. 1812. Föräldrar: v. pastorn därstädes Fredrik Beckman och Ingeborg Margareta Warodell.
Efter förberedande studier vid Stockholms gymnasium, inskrefs B. 1830 till student vid Uppsala universitet och blef filosofie doktor därstädes 1836. Återkommen från en vetenskaplig resa, kallades han 1837 till docent i teoretisk filosofi och aflade teologie kandidatexamen 1841. Prästvigd i maj s. å., förordnades han till docent i dogmatik och moralteologi samt till brunnspredikant vid Sätra. Utnämnd till filosofie lektor i Skara i dec. 1841, utbytte han följande året denna plats mot lektoratet i teologi. Efter att 1846 ha disputerat för teologie kandid. befullmäktigades han året därpå till teologie adjunkt vid universitetet i Uppsala samt till pastor i Börje. Prost 1848. Förestod under åtskilliga terminer teologie pastoralprofessuren, blef 1850 teologie licentiat och 1851 professor i dogmatik och moralteologi samt pastor i Hel. Trefaldighetsförsamling. Förordnad till ledamot i bibelkommissionen 1853 och förflyttad till pastor i Gamla Uppsala s. å., företog han 1858 en ny resa, till Danmark, Tyskland och Schweiz, och blef teologie doktor 1860. Förste teologie professor och domprost 1863, kallades och utnämndes han 1864 till biskop i Hernösands stift. 1876 utnämndes han till biskop i Skara och afled på Brunsbo biskopsställe vid Skara d. 24 sept. 1894. B., hvilken som själfskrifven ledamot af prästeståndet bevistat 1865--66 års riksdag, hvarvid han varmt uttalade sig för representationsförändringen, bevistade som representant för Västernorrlands län riksdagarna 1867--72, under samtliga ledamot af lagutskottet. Han medverkade härvid bl. a. till 1870 års beslut om utvidgade medborgerliga rättigheter för dissenters, liksom han vid de af honom bevistade kyrkomötena ådagalagt ett försonligt och tolerant sinnelag mot olika tänkande.
Förutom åtskilliga disputationer, akademiska inbjudningsskrifter, uppsatser och recensioner i tidningar och tidskrifter, har B. utgifvit och som författare gjort sig känd genom: Tidskrift för Svenska kyrkan (i förening med L. A. Anjou) 1849--51; Teologisk Tidskrift 1861--67; Melanchtons betydelse som vetenskapsman och särdeles som teolog 1863 m. fl. Ett betydligt uppseende väckte såväl hans 1862--63 utgifna arbete Nya Testamentets lära om Kristi gudom, hvilken tillika utgör en granskning af V. Rydbergs: »Bibelus lära om Kristus», som hans mot C. J. Boströms »anmärkningar om helvetesläran» 1864 riktade stridsskrift: Om den eviga osaligheten. B., som ofta gripit till ordet i kyrkliga och politiska spörsmål iakttog i allmänhet en medlande hållning och ställde sig i sitt stift en smula mer sympatisk mot lekmannaverksamheten, än majoriteten af dess prästerskap fann lämpligt.
Gift 1843 med Anna Maria Albertina Grenander.
