universitetslärare, litterär äfventyrare. Född i staden Heide i
Ditmarsken, blef B. lärare för G. A. Oxenstierna, en son till
riksmarsken grefve Gabriel Oxenstierna. Genom dennes förord och på
grund af de lärda meriter B. tillägnade sig såsom författare till ett
juridiskt arbete Medulla Justiniana, hvartill han dock skall ha
köpt manuskriptet i Paris, utnämndes han till förste professor i
romersk lagfarenhet vid det nyinrättade universitetet i Lund 1667.
Fruktande för att hans anseende skulle fördunklas af den berömde
Sam. Pufendorff, som året därefter kallades till professor i natur-
och folkrätt, anföll han denne med de hätskaste nidskrifter, beskyllde
honom för ateism och anklagade honom för kätterska villomeningar.
Härför lagförd, flydde B. öfver till Danmark och fortfor att därifrån
utösa smädelser öfver sin motståndare. Han blef af svenska regeringen
1675 förklarad ärelös och för alltid förvisad ur riket. Sedan han i
några år fört ett kringirrande lif i Tyskland, öfvergick han till
katolska läran och blef föreståndare för S:t Mikaels kloster vid
Bamberg. Hans dödsår är, liksom hans födelseår, obekant.
