professor, musiker. Född i Stockholm 1664; son af skräddaren Martin Bellman och Barbara Klein.
B. var en rikt begåfvad natur. Redan som elev vid Tyska skolan erhöll han en plats vid Carl XI:s hofkapell. Student i Uppsala 1678, fick han behålla sin lön med skyldighet att biträda vid hoffester och högtidligheter vid slottet. Sedan han 1691 i Uppsala vunnit den filosofiska lärdomsgraden, företog han en längre utländsk resa, hvarunder han frånvarande 1699 utnämndes till professor i vältalighet. Såsom författare är han känd genom några akademiska arbeten, hufvudsakligen i vältalighet samt ett och annat latinskt poem. Död i Uppsala d. 28 nov. 1709.
Gift 1704 med Katarina Elisabet Daurer.
