ärkebiskop. Född i Uppsala d. 20 febr. 1683, den föregåendes bror.
Vid tjugu års ålder promoverad till filosofie magister i Uppsala, fästades B. vid samma universitet såsom adjunkt först i den filosofiska och sedan i den teologiska fakulteten.
1707 företog han den för unga vetenskapsmän sedvanliga utrikes resan, från hvilken han hemkom 1709, väntande att se sina stora förtjänster belönade. Men han måste stanna kvar som adjunkt i Uppsala ända till 1718, då han omsider erhöll fullmakt som tredje professor i teologiska fakulteten i Lund. Nu förändrades med ens ställningen: han blef högt uppburen af sitt stånd och utöfvade inom kort såsom lärare och teologisk författare ett stort inflytande på den teologiska bildningen i landet. Hans lärobok Repetitio theologica, summa doctrinæ Christianæ capita, ad verbi Divini normam sistens etc. (1735) jämte hans sammandrag af detta arbete, hvilka genom rikets ständers beslut 1734 anbefalldes såsom läroböcker vid rikets läroverk och såsom sådana begagnades nära ett århundrade, utgöra ett talande bevis på författarens lärdom och anseende.
Teologie doktor 1725, befordrades han 1731 till biskop i Göteborg och tretton år därefter till Svea rikes ärkebiskop och prokansler vid universitetet i Uppsala. Som politisk personlighet tillhörde han obetingadt hattpartiet, och var jämte sin broder Erik en tid partiets ledare inom prästeståndet. Död d. 19 juni 1747 i Stockholm under pågående riksdag.
Gift 1709 med Katarina Edenberg; barnen blefvo efter faderns
död införlifvade med ätten Benzelstierna, sedan de förut kallat sig
Benzel.
