skriftställare. Född i Göteborg d. 26 dec. 1838. Föräldrar: stadsmäklaren Carl Erik von Bergen och Vilhelmina Fredrika Wåhlqren.
Student i Uppsala 1867, aflade v. B. i dec. 1863 filosofie kandidatexamen. 1865 utgaf han en svensk öfversättning af D. Schenkels ryktbara arbete Jesu karaktersbild hvilket gaf uppslag till en liflig diskussion inom hufvudstadspressen rörande de religiösa frågorna och höll på hösten 1866 i Göteborg föreläsningar öfver de förkristna religionernas historia. 1867 utgaf han en svensk öfversättning af T. Keims arbete Den historiske Kristus. Han lämnade 1867-68 en mängd litterära bidrag till Aftonbladet och Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning samt höll i Uppsala religionshistoriska föreläsningar. I juli 1868 började han i Stockholm utgifva Framtiden, tidskrift för fosterländsk odling, som fortgick till slutet af 1871.
Aren 1876-77 utgaf han en ny följd af samma tidskrift, hvari han med framgång förde den fria forskningens talan. Under mellantiden hade han vid en resa till Förenta staterna 1875 hållit föreläsningar på engelska om kyrkliga och sociala förhållanden i Skandinavien och efter hemkomsten föreläste han i Sverige om »Nya världsåskådningar» och »Amerikanska kulturförhållanden». Under de närmast följande åren i slutet af 1870- och början af 80-talet höll von B. föreläsningar i skilda ställen af vårt land, hvarvid han förfäktade den nyare bibelkritiska ståndpunkten och en frisinnad religiös åskådning. Han utbytte med nuvarande biskop U. L. Ullman några ytterligt skarpa stridsskrifter. Det väckte därför största förvåning, när han några år efteråt under striden mot materialism och agnosticism drefs allt längre åt höger och slutligen syntes stå Waldenströmarna nära. Under ett besök i England hade han ock kommit att intressera sig för de spiritistiska och teosofiska sträfvandena och bildade 1890 »svenska samfundet för psykisk forskning», för hvars mål han sökte verka genom föreläsningar och skrifter. I egenskap af inbjuden representant för Sverige bevistade han religionsparlamentet i Chicago 1893.
Död i Stockholm d. 19 aug. 1897.
B. var väl i vårt land den förste af dessa »yrkesföreläsare», hvilka i de stora europeiska länderna söka göra den moderna forskningens frukter tillgängliga för en större allmänhet. Han var i besittning af en glänsande teknisk framställningskonst, som dock skämdes af en betydlig själfkärlek, ofta förenad med ytlighet och skattande åt frasen.
Gift 1: 1876 med Sophia Wilhelmina Amalia Lamberg, i ett
föregående gifte moder till den bekante riksdagsmannen Hugo Tamm å
Fånöö, 2: 1897 med Ellen Ottilia Ohlsson.
