president, statsråd. Född i Stockholm d. 28 jan. 1819. Föräldrar: rådmannen Johan Olof Berg och Kristina Katarina Åberg. Student i Uppsala 1836, allade B. kameralexamen 1837 och hofrättsexamen 1840, hvarpå han ägnade sig åt juridisk tjänstgöring. Befordringarna gingo ganska raskt, och redan 1848 blef han assessor i Svea hofrätt, 1855 revisionssekreterare, 1858 expeditionschef vid justitie-stats-expeditionen och 1859 justitieråd. 1868 blef han konsultativt statsråd. Såsom sådan kommo hans goda författningskännedom och säkra omdöme det allmänna väl till godo, och han visade sig därjämte i försvaret inför representationen af regeringens handlingar såsom en god debattör. Han afgick från denna post i maj 1875 tillika med sina kolleger Wennerberg och Bergström (den s. k. »bergsprängningen») och blef då ordf. i nya lagberedningen. 1880-89 var han president i Svea hofrätt. I det politiska lifvet deltog han ytterligare såsom hufvudstadens representant i Andra kammaren vid riksdagarna 1876-82, hvarvid han hufvudsakligen tog till orda i lagfrågor. Han motsatte sig den 1876 genomdrifna statsministersinstitutionen.
B. är en framstående jurist, som i betydlig grad satt sin prägel å
lagstiftningen genom arbete i åtskilliga kommittéer, och var äfven
ledamot af 1865 års unionskommitté. Från arbetet i lagberedningen
afgick han 1883. Han har äfven verksamt deltagit i hufvudstadens
kommunala lif och bl. a. inlagt stor förtjänst om ordnandet af
hufvudstadens fattigvård. Var äfven ledamot af 1888 års kyrkomöte och
är sedan 1887 serafimerriddare. Ogift.
