skald, konstkritiker. Född i Västerås d. 9 mars 1733. Föräldrar: stadskassören Vallentin Bergklint och Kristina Länk.
Utgången från ett fattigt föräldrahem, måste B. genom det mödosamma privatlärarekallet skaffa sig medel för egna studier och kom härunder att bli lärare åt tvenne skaldeämnen, af hvilka den ene, Olof Samuel Tilas, bortrycktes af döden innan han ännu hunnit sin utveckling, och den andre, Johan Gabriel Oxenstierna, förvärfvade sig ett namn, som alltid skall lysa i svenska vitterhetens häfder. Sedan B. i Uppsala fulländat sina gradual studier, sökte han, till undvikande af de dryga promotionskostnaderna därstädes, magisterdiplom vid Greifswalds universitet och förordnades 1765 till docent vid det förstnämnda lärosätet. 1770 öfvertog han befattningen som notarie i hofkonsistorium i Stockholm. Först vid fyrtioett års ålder erhöll han fast anställning som eloqu. et poes. lektor i Västerås hvilken befattning han förestod till 1783, då han af konungen utnämndes till kyrkoherde i Gladsax och Tomerups församlingar af Lunds stift.
B. öppnade sin litterära bana, med några poetiska stycken i Öfningar af sällskapet Vitterlek, ett litterärt samfund, för hvilket han själf var stiftare, och utgaf sedan sina poem mest i lärda tidningar och tidskrifter. Han var för sin tid en af Sveriges utmärktare lyriska skalder, ehuru detta egentligen icke blifvit erkändt förr än af senare konstdomare. Såsom vitter granskare intar han ett ganska framstående rum; hans recensioner, hvilka infördes i Gjörwells tidskrifter, vittna om klar och fördomsfri åskådning samt en upphöjd estetisk smak. Som talare öfverträffade han de flesta af sina samtida; hans prosa är flärdfri och manlig och i flera af hans föredrag röjer sig en för den tiden ovanligt klar uppfattning af vältalighetens natur och fordringar. Hans vittra arbeten äro samlade och utgifna af P. A. Sondén 1837.
B. var medlem af de litterära kotterierna Apollini sacra och Utile dulci; teologie doktor 1793. Död d. 13 mars 1805.
Gift 1: 1775 med Maria Catarina Schedin och 2: 1784 med
Fredrika Lovisa Lind.
