redaktör, politiker. Född i Brunneby församling af Östergötlands län d. 5 nov. 1858. Föräldrar: slussinspektören Christian Bergström och Sofia Charlotta Dahlgren.
Student i Uppsala 1877, aflade han 1882 fil. kandidatexamen, hvarefter han under ett par år ägnade sig åt tjänstgöring i statistiska centralbyrån och journalistik. Han återvände sedan till Uppsala, där han blef filosofie licentiat 1889. B. tog en bemärkt del i det lifliga studentlifvet i Uppsala under 1880-talets senare hälft och var bl. a. studentkårens sekreterare samt ordf. i föreningen »Verdandi», i hvars småskriftsföretags startande han som dess redaktör redan då hade tillfälle ådagalägga sin organisatoriska talang. Än mera har den blifvit skönjbar i 1890-talets rösträttsrörelse, som hvars mest energiske målsman B. framträtt. Han var under en följd af år först sekreterare, sedan ordförande i Sveriges rösträttsföreningars verkställande utskott och har såsom sådan ledt agitationerna för den första folkriksdagen 1892 och 1898 års rösträttspetition med omkr. 400,000 underskrifter af myndiga medborgare. Han fungerade ock såsom v. ordf. vid den första folkriksdagen 1893 och som ordf. vid den andra 1896, samt var på uppdrag af den senare 1896-99 redaktör för »Svenska folkets öreskrifter».
Vid sidan häraf har B. verkat som föreläsare vid Stockholms arbetarinstitut och en af hans serier därstädes är utgifven i bokform under titeln: »Kommunism och socialism, en framställning af hufvuddragen i de kommunistiska och socialistiska lärobygqnaderna» 1894. B., som efter försvaret af en statistisk afhandling blef fil. doktor i Lund 1892, var medarbetare i Dagens Nyheter 1892-93 och har sedan 1894 arbetat å Aftonbladets politiska afdelning, hvarjämte han sedan 1897 är biträdande redaktör för »Dagen». 1893 valdes han till representant i Andra kammaren för Stockholms stad, hvilket förtroende han efter upprepade val ännu bekläder. Han har såsom sådan ägnat hufvufvudintresset åt rösträttsfrågan och sociala spörsmål. Medverkande till Folkpartiets bildande, tog han 1895-99 en liflig del i dess förhandlingar, för att efter dess uppgående i liberala samlingspartiet 1900 ansluta sig till detta.
Gift 1889 med Ingrid Margareta Anjou.
