(pseud. Ivar Blå, Marcellus), tidningsman. Född i Västerås d. 26 sept. 1850. Föräldrar: stadskassören i Västerås Johan Alexander Bergstrand och Fredrica Eleonora Follkjern.
Student i Uppsala 1870, aflade han efter knappa tre års studier juris kandidatexamen, hvarefter han ägnade sig åt publicistisk verksamhet. Han debuterade 1874 i »Nya Dagl. Allehanda» med den uppseendeväckande artikelserien »Den konstitutionella konflikten», hvilken i likhet med andra af honom författade artikelserier sedermera utgåfvos i bokform (under pseudonymen Ivar Blå). Än större uppmärksamhet väckte dock hans 1880 under pseud. »Marcellus» utgifna samling Politiska silhuetter, utmärkt af lätt och behaglig stil och i många fall betydlig träffsäkerhet men också, af partimannens skarpa hänsynslöshet. Här bröts stafven förnämligast öfver det då härskande landtmannapartiet och dem närstående grupper. Under sömma pseudonym, hvars anonymitet han lyckades ovanligt länge dölja, utgaf han sedermera nya samlingar Silhuetter, Från 1881 års andra kammare, Det nya statsskickets politiska historia 1882, af hvilket arbete dock endast utkom första delen, omfattande tiden 1867-69, m. m., hvilka alla rönte en strykande åtgång och där tonen så småningom dämpas för att åter framstå i all sin lidelsefulla glöd i de under norska riksrättstiden utgifna broschyrerna: »Den norska konflikten» 1882 och Norska riksrättstragedien och unionen 1884. Den förra af dessa, i hvilken förf. tämligen oförtäckt uppmanade konungen att med militärmakt göra sig till herre öfver stortingsmajoriteten, väckte i Norge oerhörd förbittring och dess spridning förbjöds af den norska regeringen.
B., hvars förbindelse med A. O. Wallenberg framgår tämligen tydligt af hans skrifter, blef 1880 styrelseledamot i Stockholms enskilda bank, hvilken funktion han beklädde till sin död i Stockholm d. 2 febr. 1891. Han hade då äfven, allt ifrån K. A. Lindströms död 1885, varit hufvudredaktör för Nya Dagligt Allehanda, hvilket under hans ledning var ett utprägladt, men ingalunda ytterligt, konservativt organ, som i många fall visade själfständighet uppåt.
I det enskilda lifvet var B., såsom ofta är fallet med den offentliga stridens män, en försynt och älskvärd personlighet.
Gift 1: 1876 med grefvinnan Alma Hedvig Christina Cronstedt
och 2: 1882 med Ida Catharina Christina Grundahl.
