riksråd. Född 1544; den föregåendes yngre bror.
1576 utnämnd till ståthållare på Kronoberg och lagman i Tio härads lagsaga, och 1585 riksråd, upphöjdes Clas B. vid Sigismunds kröning till friherre, med Vik till friherreskap, och blef s. å. lagman i Norrfinne lagsaga. Han ansågs för en rättskaffens och duglig man, ehuru ingalunda i själsgåfvor jämförlig med sina bröder.
Däremot stod han öfver dem i rikedom, hvilket jämte hans svågerskap med konung Johan III förlänade honom en yttre glans, som hans personliga egenskaper icke skulle kunnat skänka. Det var ock denna hans obetydlighet, som räddade honom från brödernas öde, ehuru han, liksom de, ställdes till rätta i Linköping och utfördes på afrättsplatsen för att åse de andras afrättning. Han återfick derefter friheten; men det osunda fängelset hade så skadat hans hälsa att han under hela sin öfriga lifstid måste gå på kryckor. Efter Hogenskilds afrättning uppblossade åter Carls misstankar och han befallde B. att genast lämna riket, i ett ljungande bref, som slutade med följande kraftord: »Vet det, att, om vi efter denna tiden finna dig inom våra och rikets gränser, så skall du den gången löpa hufvudlös hädan. Rätta dig härefter och packa dig ut! Carolus.»
B. måste med hustru och barn hufvudstupa bege sig af till Polen, där han kvarstannade i tio år. Men sedan hans gamla vänner, bröderna Brahe, Göran Posse, m. fl. därute aflidit, kände han sig ensam och olycklig i det främmande landet. Carl IX var nu död och Gustaf Adolf, som uppstigit på Sveriges tron, sökte med godhet försona sin faders hårda framfart. B. begärde och erhöll 1615 tillåtelse att återvända. Han emottogs med vänlighet af den unge konungen och tillbragte sina sista lefnadsår inom fäderneslandet, där en son och flera döttrar, alla lyckligt gifta, förljufvade hans ålderdom. Död 1623.
Gift 1: med friherrinnan Elin Fleming och 2: med Elsa
Bielke, en yngre syster till drottning
Gunilla.
