ämbetsman, vetenskapsidkare, riksdagsman; sonson till B. 10. Född i Stockholm d. 14 mars 1709. Föräldrar: landshöfdingen, friherre Ture Stensson Bielke och Ursula Kristina Törne.
Efter fadern, som B. förlorade vid nio års ålder, emottog han ett arf, mera rikt på ärofulla minnen, än på gods och penningar. Han erhöll dock genom anförvanters godhet en omsorgsfull uppfostran, hvartill enligt tidens sed hörde en utländsk resa, efter hvars fullbordande han anställdes som amanuens vid k. biblioteket. Sedan han blifvit förbigången till bibliotekariebefattningen, mottog han i stället 1737 fullmakt som assessor i Åbo hofrätt. Han befordrades vidare 1740 till hofrättsråd och undfick 1746 vice presidents fullmakt.
B. deltog för öfrigt i det politiska lifvet och var en af mösspartiets dugligaste män.
Den tid, han kunde få ledig, använde han till studier, i synnerhet i naturvetenskaperna, i hvilka han för sin tid hade ovanliga insikter. Såsom vice president vistades han med kunglig tillåtelse på sina gods i Sverige. Dessa -- Löfsta i Funbo, Väsby i Almunge och Stenby på Adelsön -- förvandlades under hans driftiga hand till verkliga mönsteregendomar, och ansågs med afseende på välodling, prydlighet och afkastning tillhöra de bättre i landet.
Hans vetenskapliga nit beredde honom en plats i Vetenskapsakademien vid dess instiftelse och riktade hennes handlingar med flera värdefulla uppsatser om rön i landthushållningen. Död d. 13 juli 1753.
Gift 1: 1741 med friherrinnan Hedvig Maria Brauner och 2:
1746 med Eleonora v. Mentzer.
