präst, skald. Född i Göteborg d. 26 sept. 1838, den föregåendes son.
Redan i skolan framträdde B:s skaldeanlag på ett eminent sätt. Vid Uppsala universitet, där han 1858 inskrefs som student ägnade han sig åt studium af filosofi och estetik och vann 1861 Svenska akademiens hedersaccessit för »Naturbilder», sånger. Samtidigt eller nyss förut hade L. Dietrichson i universitetsstaden samlat omkring sig ett litet litterärt sällskap. I denna lilla krets »N. S.» (»Namnlösa Sällskapet») blef B. snart den lifvande själen, och när frukten af sällskapets litterära gemenskap 1863 och 1865 framträdde i den poetiska kalendern »Sånger och berättelser», fanns B:s egen signatur, »Daniel», under flera af de vackraste sångerna. Enligt sina anhörigas önskan lät B. 1866 viga sig till präst och kallades till adjunkt vid domkyrkan i Göteborg.
1868 utnämnd till komminister i Kristine församling i samma stad, föll han kort därefter ett offer för en gängse farsot och afled d. 28 sept. 1868. Efter hans död utgåfvos hans Valda dikter (fyra upplagor).
Ogift.
