militär, politisk partigängare. Född i Gästrikland d. 29 nov. 1696. Föräldrar: öfversten Carl Björnberg tillhörande en gammal svensk adlig ätt, och Catharina Elisabet Piper.
B. kom i krigstjänst redan 1710 och utnämudes till fänrik 1713. Han befordrades till löjtnant 1718 och deltog i samma års norska fälttåg och Fredrikshalds belägring. På grund af det stora antal officerare, som efter fredssluten hemkommo ur fångenskapen och skulle placeras vid regementena, gingo befordringarna nu en tid framåt mycket trögt, och B. stod ännu vid fyrtiotvå års ålder och stampade i löjtnantsgraden, då utsikt öppnades honom att riksdagsvägen påskynda sin karriär. Han uppträdde nämligen vid 1738-39 års riksdag som en af de krigslystna Hattarnas häftigaste anhängare å riddarhuset, och när dessa vid den följande riksdagen finge till stånd det efterlängtade kriget med Ryssland, nådde B. ock sin kaptensgrad. I kriget tillhörde B. den stab af riddarhusofficerare, som ofta på ett trotsigt och öfvermodigt sätt uppträdde mot öfverbefälhafvaren. Äfven vid de närmast följande riksdagarna gjorde han sig känd som en af Hattarnas oresonligaste partimän hvilken exempelvis vid l746-47 års riksdag ville göra gällande, att blotta angifvelsen för förrädiska stämplingar skulle vara nog för en persons fängslande. Han utnämndes nu 1747 till öfverstelöjtnant vid garnisonsregementet i Göteborg och kort därefter till öfverste. När i slutet af 1740-talet vänskapen mellan Adolf Fredrik och rådet brast sönder, och denne efter sin tronbestigning sträfvade efter konungamaktens utvidgning, lyckades han för dessa sina planer vinna en del forna Hattar inom armén och bland dem Björnberg, hvilken som tecken af kunglig nåd 1751 upphöjdes i friherrligt stånd.
Hans namn förekommer därefter mera sällan i riksdagsförhandlingarna, men befordrades han ytterligare 1759 till generalmajor och 1765 till generallöjtnant, hvarmed ungefär samtidigt förenades kommendantsbefattningen å Sveaborg. Då han icke ansågs fullt pålitlig för Gustaf III:s revolutionsplaner arresterades han kort före statshvälfningen och entledigades från sin post efter densamma. Död i Stockholm d. 17 okt. 1775.
Gift 1734 med Anna Christina Skurezewska, dotter af en polsk
krigsfånge, som kvarstannade i Sverige. Friherrliga ätten Björnberg
utslocknade 1790 med hans son, majoren Carl B.
