biskop. Född 1575 i Norrköping. Föräldrar: stadsskrifvaren Bothvid Hansson och Ingrid Göransdotter.
Prästvigd 1604, utnämndes B. 1616 till hofpredikant hos Gustaf II Adolf och åtföljde honom på hans krigståg såsom biktfader och konsistorialråd. Under ett af de många fältslag han bevistade, slaget vid Kleve, stod B. med de andra fältprästerna på ett berg och anropade Gud om seger för svenskarnas vapen. Om aftonen när konungen träffade honom, sade han vänligt: »Herr doktor! Det hafver icke varit svårt för oss att strida i dag, emedan Moses stod på berget och stridde med bönen.»
1630 kallades B. till biskop i Linköpings stift; men hans verksamhet afbröts kort därpå, då han erhöll befallning att ledsaga drottning Maria Eleonora till Tyskland. Under sin vistelse därstädes 1632 erhöll han förordnande att i Sachsen vidtaga åtgärder för den evangeliska religionens skyddande och att inrätta konsistorier i Minden och Magdeburg. I sitt stift, hvars styrelse han återtog i aug. s. å., utmärkte han sig för ordningskärlek, nit och skicklighet. Man har af B. en mängd predikningar, utmärkta för allvar, sanning och kraft, bland hvilka här endast må nämnas: Jubelpredikningar i Stockholms slottskyrka 1621 och Likpredikan öfver konung Gustaf Adolf 1634. B. afled d. 24 okt. 1635.
Gift 1618 med Kristina Nilsdotter, med hvilken han hade tvenne söner, adlade 1650 med namnet Örn.
