Gustaf II Adolfs ungdomskärlek. Född på Lerje i Västergötland d. 15 mars 1596; dotter af B. 4 och hans första gemål Brita Leijonhufvud.
På grund af den vänskap, som varit rådande mellan Ebba Brahes mor och Carl XI:s andra gemål, drottning Kristina af Holstein, upptogs vid moderns död den unga Ebba B. vid hofvet. Här uppfostrad med tronföljaren Gustaf Adolf, uppstod mellan de unga den varmaste kärlek. Först mot slutet af 1612, och sedan Gustaf Adolf redan var konung, synes han fått tillfälle att inför den unga fröken förklara sina ömma känslor och emottaga försäkran om hennes genkärlek. Drottningens skarpa öga upptäckte dock snart förhållandet och försökte, så mycket som möjligt, hålla de båda älskande aflägsnade från hvarandra. I de ömmaste bref utgöt Gustaf Adolf sina lågande känslor; men Ebba B., som dagligen var utsatt för drottningens uppenbart visade ovilja, förlorade modet och skref till sin kunglige tillbedjare att öfvergifva alla tankar på deras förening. Härom ville konungen icke höra talas, utan sökte genom oupphörligt nya skrifvelser intala sin älskade godt hopp. Emellertid fordrade rikets ställning Gustaf Adolfs närvaro på andra sidan Östersjön och hvad drottningens stränghet icke kunnat verka, det gjorde nu tiden och en längre skilsmässa. Slutligen lyckades det änkedrottningen och Axel Oxenstierna att öfvertyga Gustaf Adolf om nödvändigheten, att för högre statsändamål uppoffra sin enskilda böjelse. Ebba B. såg och sörjde konungens förändrade uppförande och då Jakob de la Gardie efter ryska krigets slut, höljd af segrar och ära återkom till fäderneslandet, räckte hon honom sin hand. Bröllopet firades midsommartiden 1618 och deras sammanlefnad blef i alla afseenden lycklig. Deras äktenskap varade i trettiofyra år och välsignades med fjorton barn, bland hvilka Magnus Gabriel blef den mest ryktbare. Efter sin mans död lefde Ebba B. i ännu tjugutvå år, till d. 5 jan. 1674.
