riksdrots. Född på Tynnelsö 25 sept. 1564; de båda föregåendes broder.
I motsats till sina äldre bröder var Magnus B. alltid en ifrig anhängare af hertig Carl och därför af honom omhuldad. Efter Stångebro slag var han hertigens ombud vid underhandlingarna med Sigismund och insattes af den förre i den kommission, som på Linköpings riksdag rannsakade öfver de fängslade rådsherrarna.
År 1602 upphöjd till riksråd, utnämndes han kort därefter till marsk. 1600 tillerkändes honom Visingsborgs grefskap, hvilket hans äldre bröder ansågos ha förverkat genom sin anslutning till Sigismund. Den gunst, hvari B. stod hos konung Carl, fortfor oförändrad under hans efterträdare Gustaf Adolf, som redan under sitt första regeringsår befordrade honom till riksdrots, 1612 till landshöfding öfver Småland och 1614 till förste president i Svea hofrätt och lagman i Uppland. År 1617 förde han, under konungens frånvaro i Ryssland, högsta befälet i hufvudstaden och undfick som belöning härför s. å. riddarslaget. De sista åren af sin lefnad uppehöll han sig på sina gods, endast någon gång inkallad till de öfverläggningar, som höllos med afseende på Sveriges deltagande i tyska kriget. Underrättelsen om Gustaf Adolfs död grep honom så djupt, att han insjuknade och dog d. 3 mars 1633.
Gift 1: 1594 med grefvinnan Brita Leijonhufvud, dotter af Sten Eriksson Leijonhufvud (se nedan), och 2: 1618 med friherrinnan Helena Bielke, dotter af Clas Bielke (se sid. 90).
