krigare. Född efter faderns död d. 10 april 1633; den föregåendes son.
B. följde, som öfverste för Upplands regemente, konung Carl Gustaf på hans tåg från Polen till Danmark. Generallöjtnant 1660, intog han en plats i rådet, där han blef en af de mera inflytelserika medlemmarna. Härtill bidrog måhända i ej ringa mån hans anseende såsom den rikaste man, som lefvat i Sverige sedan Bo Jonssons dagar. Förutom sin andel i de betydliga Braheska godsen och sitt arf efter modern och morfadern, rikskanslären Svante Bielke, erhöll han, genom gifte med Carl Gustaf Wrangels enda arfvinge, dennas betydliga egendom och slutligen i sept. 1680 efter sin farbroder, Per Brahe d. y., dennes grefve- och friherreskap jämte stamsläktens många och stora arfvegods. Det oaktadt var hans lefnadsafton långt ifrån molnfri. Reduktionen och stora kommissionen grepo med våldsam hand djupt in i hans ärfda rikedomar, och när Carl 1682 äfven företog en reduktion i rådskammaren, var B. en ibland de första som aflägsnades. Död i Stockholm d. 25 jan. 1699.
Gift 1660 med grefvinnan Margareta Juliana Wrangel af Salmis, dotter af riksmarsken C. G. Wrangel.