präst, dramatisk författare. Född d. 22 maj 1613 i Veta socken i Östergötland, af samma släkt som den berömde biskopen. Föräldrar: komministern Petrus Johannis Brask och Elsa Larsdotter.
Efter studier vid Uppsala universitet företog han 1641 en utländsk resa och återkom till fäderneslandet 1644. Under sin bortovaro utnämnd till lektor vid Stockholms gymnasium, lät han biskop Jon. Petr. Gothiuus förmå sig att öfvertaga samma befattning i Linköping 1644. Fem år därefter befordad till kyrkoherde i Ekeby och Rinna församlingar af Linköpings stift, utnämndes hann af Carl X till hofpredikant och förflyttades 1663 som pastor till S:t Klara i Stockholm, där han dog d. 12 juni 1668.
Som gymnasiilärare i Linköping införde han den då för tiden icke ovanliga undervisningsmetoden att genom uppförande af historiska skådespel skärpa lärjungarnas minne och vänja dem att yttra sig inför en större samling af åhörare. Af B:s skådespel äro tre utgifna från trycket: Een Comoedia om then förlorade Sonen eller een oförfaren Vandringzman 1645; Een Tragico-Comoedia om Apostlarnars gärningar och jämmerlige Marteringar 1648 samt Mars germanicus victus. Thet är: Comoedia om thet välendade Tydske kriget 1650, hvarförutom en: Josephus venditus, Comoedia, förvaras i hans efterlämnade handskriftssamling.
Gift 1: 1644 med Helena Eriksdotter och 2: 1648 med Anna Pedersdotter.
