militär, magnetisör. Född d. 20 mars 1802. Föräldrar: kammarherren Adam Bruce och Fredrika Charlotta Wijnblad.
B. började sin bana som sergeant vid Andra lifgardet, hvarifrån han 1819 förflyttades till Vendos artilleri-regemente. 1822 beridare vid k. stallet, ingick han som löjtnant i kejserlig brasiliansk tjänst och slutade som turkisk öfverste med titel af bey.
»I sin ungdom bildskön, var han städse det täcka könets gunstling. bevisadt af hans många giftermål, som dock icke alla blefvo lyckliga för någondera kontrahenten och af hvilka ett förknippades med så vidunderliga resultater, att till och med perspektivet till Botany-Bay framskymtade i denne Robert Bruces lefnads kaleidoskop. Tilltagsen, oblyg, företagsam, beslutsam och lättsinnig, bar han lifvets bördor, utan att digna, utan att misströsta - och de, som föllo på hans lott, voro likväl ej alla af det lättaste slaget. Modesti var just icke hans hufvuddygd och på bildningens område intog han en ganska anspråkslös plats. Däremot innehade han den främsta - här i landet åtminstone - som magnetisör, i hvilken egenskap hans fallenhet var obestridlig och hans förmåga ej endast stor, men vid mer än ett tillfälle äfven lyckosam och välgörande.» Död d. 28 april 1858.
Gift 1: 1826 med Jeanne Rosalie O'Donnovan; 2: med Isabella Maria MacLaurin; 3: 1845 med Anne Elisa Labatt och 4: 1855 med Johanna Gustafva Fundin.
