superintendent, lärd. Född i Brunna, i Stigsjö socken i Ångermanland, d. 25 mars 1597. Föräldrar: bonden Erik Olofsson och Märta Olofsdotter. B. tog enligt tidens bruk tillnamnet efter födelsestället och kallade sig Brunnius, när han inträdde på den lärda banan såsom studiosus i Gefle 1613. Promoverad filosofie magister i Uppsala 1625, utsågs han till handledare åt en ung Bjelkenstjerna och fick med sin elev företaga en längre resa genom Holland, England och Frankrike. Återkommen till fäderneslandet, utnämndes han 1636 till professor i historia vid Uppsala universitet, men utbytte denna professur 1645 mot en lärostol i teologiska fakulteten, hvilken han dock innehade blott till 1647, då han befordrades till superintendent i Göteborg. Under de sjutton år han beklädde denna plats, utvecklade han en nitisk verksamhet som stiftsstyresman, både i ordets vanliga mening, och som befordrare af vetenskaplig bildning i allmänhet. Om hans förtjänster i det senare afseendet må anmärkas, att han ombesörjde ett nytt läroverkshus för Göteborg, att han förskaffade staden dess första boktryckeri, och att det sannolikt till stor del var hans verk, att Göteborgs gymnasium kom i åtnjutande af den stora Hvitfeldtska donationen.
B. dog under riksdagen i Stockholm 1664.
Gift 1636 med Margareta Lenæa. Hans barn blefvo adlade med namnet Rosenmarck.
